Kalderén 2009

Förskolan Växthuset i Rönninge, paviljonger från PCS Projektservice AB.

Ännu ett inlägg om barnomsorgen. I vår kommunalpolitik hänfaller vi inte i onödan åt partipolitisk "pajkastning" (om vi själva får beskriva debatten). Därför är detta inte ett heltigenom konstruktivt blogginlägg. Men likafullt är det ofrånkomligt.

Som tidigare bloggats så arbetar vi, politiker och förvaltning, för att ordna nya förskoleplatser i en numerär och hastighet som tidigare inte skådats. Situationen kräver nya grepp och en forcerad beslutstakt. Idé, utredning, beredning och beslut blir nästan ett, om man får ta till en mild överdrift.

Nu till det märkliga. För oss i den borgerliga majoriteten är förstaprioriteten att ta fram pengar till paviljonger eller andra nya lokaler. Den prioriteten får komma före 100 %-iga formella krav på beslutsunderlaget. Men oppositionen med (s) i spetsen har haft en annorlunda inställning. När fullmäktige i torsdags beslutade införskaffa nya paviljonger ville (s) inte säga "ja" till detta. Här är några axplock från (s)-kritiken:

-  (s) klagade över att ärendets rubricering "Långsiktigt behov..." var missvisande.
-  De klagade över att de ekonomiska beräkningarna inte var fullständiga. (Vilket vi erkänt och gett uppdrag om kompletteringar.)
-  De tyckte de föreslagna lokaliseringarna var inaktuella (ett antal platser har förekommit i diskussionen).
-  En (s)-talare ansåg att de inte behövde delta i beslutet eftersom Alliansen redan hade beslutat sig.

Oppositionen meddelade att de avstod från sitt yttersta vapen - en minoritetsåterremiss (en minoritet av fullmäktige kan skicka tillbaka ett förslag för ny beredning, vilket försenar ärendet med 1-3 månader). Men kritiken slutade i att man "inte deltog i beslutet".

Här har vi egentligen det märkligaste: formaliakrítiken haglar men man vill inte säga "ja" eller "nej" till beslutet. Man avstår från att utnyttja sin rösträtt, tar inte ställning utan lämnar walk-over. Och detta sker i ett ärende där barn, föräldrar, far- och morföräldrar står och väntar på nya platser. Samtidigt framförde (s) att de inte "sade nej" till nya paviljonger. Men de sade sannerligen inte "ja" utan skolkade från beslutsansvaret över barnomsorgen. Märkligt.

Förskolepaviljong från PCS Projektservice AB.

Vi är inte ensamna. Många kommuner kämpar precis som vi med att ordna fram fler förskoleplatser. Behovet av drygt 100 nya platserna jag skrev om i ett tidigare inlägg, har växt till över 150 barn som behöver plats inom första halvåret. Den vanliga regeln är att kommunerna ska kunna erbjuda plats inom fyra månader. Detta blir kämpigt. För första gången på ca 25 år kan vi hamna i en situation där man får vänta längre än fyra månader, vilket jag hoppas vi kan undvika. Att ordna bra barnomsorg är en operativ del av Salems kommuns varumärke.

Som för många andra kommuner måste de kortsiktiga lösningarna handla om paviljonger. De paviljonger som uthyrningsföretagen erbjuder idag är dock mycket bättre än de var för en del år sedan. PCS, Flexator m fl paviljongföretag erbjuder bra lokaler med tilltalande yttre och inre design.

Att uppföra en paviljong är inte gjort i en handvändning. Det politiska beslutet att ta fram pengarna är egentigen den lättaste frågan, även om den är tillräckligt svår rent ekonomiskt. Men det gäller också att hitta en tomt, helst bredvid en befintlig förskola. Marken ska beredas, VA och el ska anslutas, detta är inte billigt. Bygglov måste beviljas och där har grannarna en viktig roll. Om grannarna säger nej till bygglov på en befintlig förskoletomt kan det bli omöjligt att uppföra paviljongen som tänkt. Tyvärr är detta inte ovanligt.

Det är alltså många pusselbitar som ska falla på plats innan kommunen ordnat förskoleplats för ca 20 "nollåringar".
__________
(I Salems kommun förbereds just nu för att uppföra en paviljong på Gammelgårdens tomt i Rönninge, samt en annan vid Solgården i Salem. Samtidigt undersöker vi platser för ytterligare paviljonger.)

Maskerade "demonstranter" innan utbrytningen.      (Foto: Salems kommun)


6  Frågor efter kravallerna

"Hur ska ni göra inför 2008?", är en vanlig fråga från journalister efter lördagens händelser i Salem. Förutom de "vanliga" frågorna kring demonstrationstillstånd eller ej, polisens strategi och taktik m m, har några andra reaktioner inställt sig.

Den första reaktionen har jag redan varit inne på: det gäller för oss som kommun att tänka mer på skyddsbehovet för kommuninvånare, personal och egendom. Det grundar sig i en delvis ny känsla som sträcker sig längre än irritation. För om ingenting förändras i rättsläget eller polisens upplägg till nästa år, känns det som om Salems kommun ligger prisgiven åt "demonstranternas" aggressionslusta. Föreställ er det. Är det bara att komma hit och ta för sig, under demonstrationsrättens täckmantel? 

Den andra reaktionen pågår just nu ute bland småhusägarna i bostadsområdena. Man är förbannade över att behöva låsa om sig för att sedan invänta att dessa svartklädda, maskerade "demonstranter" ska dyka upp plutonvis och jublande svepa fram över tomterna, sparka ned brevlådor och soptunnor. Polisanmälningar över det som skedde i lördags lär nu vara på gång i betydligt större antal än tidigare. Min prognos är att det blir fler diskussioner mellan de olika småhusföreningarna.

Slutligen kan man stillsamt fråga sig hur stora ordningsstörningar och skador som krävs för att polisen ska vägra tillstånd? Det är frågor man inte gärna vill ställa sig.

5  "Nätverket mot rasism lät helvetet bryta ut över Salem i lördags"
 

Lördagen den 8 december var nog bland det tuffaste jag upplevt som politiker. "Politiker" förresten, det var snarare något slags skymningsläge á la civilförsvar det handlade om. När man under tiden 14.40-16.30 får uppleva ljusraketer som skjuts upp som angrepsssignal, rusningar som gränsar till upplopp kring Säbyskolan, Salems centrum, knutarna på kommunalhuset och ett äldreboende (vi hamnade själva så gott som mitt i), brandincidenter på två skolor och stenkastning mot brandmän, då är det skarpt läge! Man upplever det som om kommunen är prisgiven åt demonstranternas angrepp, "hur mycket ska de bränna ned?", undrar man. Stor vrede och viss ängslan blandas och sedan tar instinkterna från värnplikt och annat över, fokusering på uppgiften får gälla. Det var tufft, det var otäckt, men glöm inte bort att det var yttrandefrihet. Eller var det ett angrepp?

Nätverket mot Rasism lät helvetet bryta ut över Salem i lördags. Jag står för de orden. Vi har beskrivit demonstrationsdagen och dess avspärrningar som ett undantagstillstånd. I lördags var känslan stundtals att Salem var en krigszon. Alla som skakar på huvudet åt dessa ord borde ha varit på plats.

Förutom brandincidenterna vill jag nämna en ytterligare händelse. I ett bostadsområde, ca en km från demonstrationsvägen, fick en tolvårig flicka som var ensam hemma uppleva att trädgården plötsligt var full av maskerade demonstranter och att en soptunna stod i ljusan låga. Uppskrämd ringde hon sin mamma som fick kasta sig i en bil och åka hem. Antirasisterna hade gjort en "rusning" och raidat kedjehusbebyggelsen för att finta polisen bort från de centrala delarna.

När Kammarrätten slutligen gav demonstrationerna tillstånd baserade man det på att polisen hävdade att ordning och säkerhet kunde upprätthållas. Polisen har deklarerat att de lyckades med uppgiften att hålla isär Nätverket från Salemsfonden. Det är riktigt. Det var förtjänstfullt polisarbete från poliser av vilka jag själv fått träffa och haft bra samarbete med många. Kanonbra tjejer och killar som jag uppskattar mycket. Men polisen lyckades inte upprätthålla ordning och säkerhet i Salem i lördags. Så enkelt är det. Även om de skulle varit dubbelt så många går det inte att ta tag i en stadsgerilla som dyker upp lite varstans och sätter skräck i folk. Så illa är det, när man tillåter dem att "demonstrera". Händelserna i lördags bekräftade det vi varnat för.

Debatten veckan före handlade mycket om tillstånd eller inte. För oss i Salem har lördagens kalabalik lett till att vi måste tänka bredare än så. Ska detta fortsätta måste vi fundera mer på skydd för liv, hälsa och egendom. Nästa år lär det bli många vaktbolag som får jobb hos oss, bl a ska skolor och offentliga byggnader skyddas, hemtjänstpersonal måste kunna ta sig fram till de äldre som finns i sina bostäder m m. Det kommer att handla om skyddsbehov, inte juridik,

Sabotage och illdåd försiggick på flera ställen. På ett pendeltåg i Södertälje hittades en skarp sprängladdning, en s k rörbomb. Mellan Tullinge och Tumba hade någon lyckats sabotera järnvägen. På olika håll i våra bostadsområden fick kommuninvånarna uppleva polishelikopterns sökarljus som förebådade en rusning av 30-40 aktivister, där soptunnor och brevlådor i deras väg sparkades åt sidan. Småhusägarna i Salem är förbannade.

Winston Churchill fällde en gång följande ord om yttrandefrihet (ungefärligt citat):
"Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att få framföra den". Mot bakgrund av angreppet på Salem i lördags är det tänkvärda ord, tyvärr också olycksbådande.


/  Allt om kommunens beskrivning av lördagen m m står att finna här. /



4  Kammarrätten upphäver Länsrättens beslut om inhibition av demonstrationstillstånd

Under fredag eftermiddag har Kammarrätten i Stockholm län beslutat att upphäva Länsrättens tidigare beslut om inhibition av demonstrationstillstånden för Salemfonden och Nätverket mot rasism. Länsrättens beslut hade överklagats av Polismyndigheten i Stockholms län och Salemfonden.  

-   Jurister och nämndemän ser detta på skilda sätt. Kammarrätten har stött sig på att Polisen anser sig kunna upprätthålla ordning och säkerhet, men inte kommenterat Salemsbornas upplevelser. Det är en tolkning man kan göra på bekvämt avstånd från det undantagstillstånd som drabbar oss i morgon.

-  Genom Länsrättens tidigare beslut i inhibitionsfrågan känner vi dock att vi fått viss lön för mödan. Det visar att en domstol ansett att även en helhetsbedömning av ordning och säkerhet hör hemma i en tillståndsprövning.

-   Salemsborna får nu utstå den kränkning som morgondagen bjuder på. Därefter får vi ta nya tag med regering och riksdag. De båda domarna visar att en översyn av lagstiftningen verkligen behövs.  

3  Länsrätten upphäver demonstrationstillstånden

Länsrätten har idag bifallit kommunen inhibitionsyrkande (förbud att verkställa tillståndsbeslutet) och förklarat att medgivna demonstrationstillstånd för Salemfonden och Nätverket mot rasism tills vidare inte ska gälla.

Länsrätten motiverar sin dom med att invånarna i Salem har erfarit att ordning och säkerhet inte kan garanteras på en rimlig nivå, trots att stora polisresurser har avdelats. Rådmannen är skiljaktlig mot domen, de tre nämndemännen står bakom domslutet.

- Jag är glad över att Länsrätten lyssnat där Polisen låtit bli. Länsrätten har fattat beslut utifrån våra anförda skäl, att ordning och säkerhet måste tillmätas större betydelse i prövningen av tillståndet än Polisen hittills medgett. Domen är ett trendbrott. Som läget är nu finns alltså inga demonstrationstillstånd för Salemfonden och Nätverket mot Rasism. Det återstår att se vilka ytterligare turer som kan inträffa fram t o m lördagen.

2  Salems kommun överklagar polisens tillståndsbeslut

Läs mer här.

1  Arrogant maktspråk från Stockholmspolisen

Stockholmspolisen har nu beslutat att ge tillstånd för de två stora demonstrationerna i Salem på lördag. Nätverket mot rasism 12-15 uppe i Salem, det främlingsfientliga Salemfonden marscherar 1630-1900 från Rönninge station till "mordplatsen" uppe i Salem.

Jag är inte förvånad, snarare besviken och irriterad. Polisledningen med Carin Götblad i spetsen, har den senaste månaden visat närmast ett förakt för polisstyrelsen och dess rekommendation att endast bevilja en stående demonstration. Det har varit en smula obehagligt att läsa olika uttalanden från höga poliser om att polisstyrelsen inte har med frågan att göra. Tonen mot polisstyrelsen väcker främmande associationer man inte vill behöva fundera över.

Polisstyrelsen är Stockholmspolisens demokratiskt valda insyns- och inflytandeorgan, en styrelse som glatt förväntas anta polisledningens budget och verksamhetsplan, men som avfärdas raskt så fort den kommer till en annan slutsats än polisledningen. Styrelsen är ett folkvalt organ som stärker poliskårens varumärke. Nu kan man fråga varför vi ska ha polisstyrelser över huvud taget, när de nonchaleras så flagrant? Kanske klarar sig den samhälleliga institution med absolut monopol på fredstida våldsanvändning, d v s Polisen, utan folkvalda med konstiga åsikter? Knappast, inte i en modern demokrati som vår egen.

Tillbaka till tillståndsfrågan. Polisen hävdar att de ska garantera yttrandefriheten samt att denna är alltför tungt vägande juridiskt för att inskränkas. Ändå stadgar Ordningslagens 10§ samt Regeringsformen att polisen ska ta hänsyn till ordning och säkerhet samt trafiken på platsen. Har Polisen tagit tillräckliga hänsyn till kommuninvånarnas säkerhet och rörelsefrihet när dessa marschvägar periodvis skär av bostadsområden med tusentals människor? Ska köpcentra behöva stänga för att garantera demonstrationsrätten?

Vi känner oss kränkta av att demonstranterna får alla rättigheter medan vi som bor här, betalar skatt och stödjer vår närpolis, får ta smällarna. Det finns vrede men också resignation. Förtroendet för polisen är inte 100%.

När man lyssnar till Polisens motiveringar ökar irritationen. Kommenderingschefen Annika Eriksson sade i ABC-nytt att "Polisen har fullt förtroende för demonstranterna". Nätverket mot Rasism har i alla sina demonstrationer 2002, 2003 och 2006 överträtt givna demonstrationstillstånd, startat kalabalik och orsakat oroligheter. När man inte kommit åt de främlingsfientliga har polisen blivit måltavla istället. Nätverket mot Rasism utgörs bl a av den hårda kärnan från AFA. Förra året satte de sig på gatan vid mordplatsen och vägade gå vidare, blev bortkörda av polisen, retirerade till centrum, bröt upp gatsten och som slungades mot polisen, för att sedan göra rusningar genom radhusområdena i Salem samt försök till flankattacker mot de främlingsfientliga. Försöker Polisen försvara sin tillståndsgivning med att man har "fullt förtroende" för denna stadsgerilla?

De marschvägar Polisen medgett förvånar även de. Det har varit väl känt sedan många år att antirasisternas mål är att "stoppa" Salemsfondens marsch genom att blockera antingen samlingsplats eller mordplats. Polisen tillåter nu att antirasisterna vid två tillfällen passerar i omedelbar närhet till "mordplatsen". 

Polisledningens "fulla förtroende" verkar obegränsat och synes vida överstiga respekten för 15 000 kommuninvånare och den egna polisstyrelsen. Polisledningen skriver i en information till Salemsborna att man "saknar skäl att efterhöra kommunens uppfattnng". Det är maktspråk. 


(Allt om kommunens arbete mot demonstrationerna här.)

" 'Slaget om Salem'  blir priset för yttrandefriheten". Har du inte sett bildspelet så titta här.

De senaste veckorna har vi från kommunens sida - som det heter - tryckt på om "Salemmarschen" och demonstrationerna kring den. För att utröna vad Salembornas krav på trygghet och rörelsefrihet är värda har vi från kommunen genomfört en serie aktivteter. Vi vill testa problemet fullt ut, juridiskt och politiskt. I augusti uppvaktades justitieminister Beatrice Ask (m). I oktober har diskussioner hållits i Polisstyrelsen i Stockholms län. Nu har vi besökt Justitieutskottet.

Polisstyrelsen beslöt 24 oktober att rekommendera polismyndigheten i Stockholms län att begränsa tillståndet till en stående demonstration. Myndighetens jurister hade levererat två rättsutredningar med slutsatsen att mötesfriheten inte kan begränsas för Salemmarschen. Dagen efter var Stockholmspolisens jurister ute i Radio Stockholm och meddelade dels att polisstyrelsen inte hade något mandat att besluta i frågan om tillstånd, dels att inget hade framkommit som kunde leda till begränsningar av tillståndet.

I tisdags fick vi möjlighet att uppvakta Riksdagens justitieutskott. Det blev en koncentrerad föredragning och bra diskussion. Vi fick medkänsla men även stöduttalanden från utskottet. Ordföranden Thomas Bodström (s) uttalade att han i och för sig inte kan överpröva ett polisbeslut men att han gjorde den juridiska analysen att det borde vara möjligt att begränsa tillståndet till en stående demonstration eller en annan marschväg som inte får lika negativa konsekvenser för invånarna. Även Hillevi Engström (m) och Inger Davidsson (kd) gjorde liknande analyser. Stödet i Polisstyrelsen och Justitieutskottet är mycket glädjande och visar också på en av politikens uppgifter i denna fråga; att peka på att dagens lagstiftning kan utnyttjas bättre för att nå en bättre situation.

Vi har två argumentationslinjer. För det första menar vi att rörelsefriheten är fastställd i grundlagen. Regeringsformen stadgar att "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att föflytta sig inom riket och att lämna detta."

Om en grundlagsfäst mötesfrihet får sådana konsekvenser på en liten ort som Salem**, vad betyder då rörelsefriheten för oss som bor där (även den grundlagsfäst)? Om detta säger polisens jurister bl a att avspärrnngarna i Salem inte är tillräckligt varaktiga, vilket skulle framgå av förarbetena till regeringsformen. Därmed viftar juristerna bort vårt krav på rörelsefrihet med att en demonstration som i Salem inte kan anses utgöra en begränsning av rörelsefriheten. Min invändning är då att lagtexten rimligen måste kunna tolkas som den är skriven, rörelsefriheten måste också kunna gälla inom en del av riket.

För det andra anger regeringsformen att en demonstration kan begränsas med hänsyn till ordning och säkerhet på platsen eller i omedelbar anslutning till denna. De blockeringar** m m som Salemmarschen medför måste polisen därför kunna ta hänsyn till. Här argumenterar polisens jurister mycket defensivt. Man hävdar att mötesfriheten inte kan begränsas med hänsyn till innehållet i en demonstration, samt att Salemfonden (den främlingsfientliga arrangören av marschen) skött sin manifestation. Över huvud taget prövar man inte om de blockerande effekterna i Salem kan falla under "ordning och säkerhet".

Min slutsats är att polisledningen gör det enkelt för sig. Man har hittat sin väg när det gäller "Salem", som kommenderingen kallas. Inga konstigheter i tillståndsfrågan, rätt på arbetsuppgiften att låta samtliga demonstrationer hållas, pröva SPT*** och RAKEL****. Vad övrigt är, t ex invändningar från kommunen, kan skjutas åt sidan med hänvisning till att lagstiftningen inte ger något utrymme. En alltför bekväm hållning, om någon frågar mig. Polisen har begränsat demonstrationer tidigare.

"Detta är priset för mötesfriheten" har någon sagt. Vi kanske hamnar där. I så fall ska Salems skattebetalare betala den fakturan dubbelt upp, både för ordning (polisen) och oordning, år från år, och övriga Sverige tittar på.

*Min sammanfattning av beslutet. Den kompletta beslutstexten kan du läsa här. LÄNK

**Över 3000 människor svävar i osäkerhet huruvida de kan färdas till och från sina hem, ingen i kommunen kan vara säker på att det går att ta pendeltåget, busslinjer måste kortas av, huvudgatan är partiellt avstängd i tid och rum, köpcentra tvingas eventuellt stänga.

***Särskild Polis Taktik, nytt förfarande vid ingripande mot folkmassa.

****Nytt kommunikationssystem.

Per-Erik Ekman och Britt Hallberg, två av våra politiker med äldrefrågor som hjärtefråga, framför Säbyhemmet, vårt senaste äldreboende som får ta emot många studiebesök.

Äldreomsorgen i Salem får högst betyg av 62 kommuner i hela landet som genomfört SCB:s edborgarundersökning under det senaste året. Bäst betyg ger de som har egen erfarenhet av äldreomsorgen och de som själva arbetar inom äldreomsorgen. Salemsborna är också mest nöjda av alla på Södertörn med sina möjligheter till inflytande i politik och verksamhet.

Resultatet är naturligtvis rejält upplyftande. Kommunen har satsat särskilt på äldreomsorgen. Vi är noga med personaldimensionering och god kompetens. Vi får också många studiebesök, såväl från Vingåker som från Japan. Ni som läser denna blogg vet också att dialogen med kommuninvånarna är en personlig käpphäst. Det är fröjdefullt att se att ambitionerna röner gensvar från kommunens invånare. Våra resultat bekräftar att information är viktigt och lönar sig. Anställda och politiker tackar för förtroendet.

Tilläggas skall att Salemsborna gärna ser ytterligare satsningar på gator och vägar, miljöarbete, renhållning samt vatten och avlopp.


Kontakter vid Rönninge station.


Nog spelar det in att vi är en liten kommun med höga inkomster bland meborgarna. Men även om man jämför med andra, mindre förortskommuner sticker Salem ut på de flesta områden. Så lite stolta kan vi vara, på rent obektiva grunder.