Kalderén 2009

Mina föräldrar firade guldbröllop i fredags. En stor tilldragelse som får tillvaron att gunga till en smula.

Nostalgin fick flöda ohämmat då vi upplevde en bildspelskavalkad på de första åren 1957-1967. Då är det svårt att freda sig för tanken att det var något speciellt med barndomens somrar. Vi växte upp i Östra Skogås, som då var ett sommarstugeområde med grusvägar och väldigt få permanentboende. Mina föräldrar hade dock en entreprenörsanda som få, så vi flyttade in permanent. Min skolväg gick rätt över den ostängslade "Nynäsbanan", där pendeltågen går idag. Tomten var väldig, nära 4000 kvm, med en gräsmatta som var perfekt för att "leka burken", spela fotboll på m m. Hur många idag kan säga att de har ett fotbollsmål på tomten? Det var bara bollsinnet som saknades.

   
Gammal gravsten på Fide kyrkogård, Gotland

De 90-tal kyrkor som finns i Visby stift är medeltida och pittoreska med spännande namn som Lau, När, Guldrupe,  Burs och Gothem. Många av dem är väl värda ett besök för att bese altarskåp, ålderdomliga torn och rustika valvbågar. Men även kyrkogårdarna kan bjuda på en del överraskande detaljer. Här är ett par.



Ängel (med patina) som gravsmycke på Vamlingbo kyrkogård, Gotland.

Det bästa argumentet av alla. Det finaste vi har i Salem, kyrkan från tidigt 1100-tal.

Att öppna porten till en kyrka känns alltid vördnadsbjudande. Hur väldigt är kyrkorummet ut som snart ska välva sig över person och kamera? Går det att förnimma den medeltida atmosfären i målningar, altarskåp, predikstol och dopfunt?

Det är fortfarande genuin, levande historia att besöka och uppleva långskeppets värdiga tystnad och formspråk. Tanken att detta varit platsen för människors innersta andliga upplevelser i nära 1000 år gör att man påtvingas lite rimligare proportioner för sin stund på jorden.

Det är min egen bästa anledning för medlemskapet i Svenska kyrkan och att betala kyrkoskatten. Att vara med och bevara detta kulturarv som våra förfäder slitit ihop till, känns angeläget.

         Hardknott pass, Lake District

För tredje sommaren i rad tillbringades en semestervecka i Storbritannien. Den här gången fick Lake District (söder om skotska gränsen) och norra Yorkshire påhälsning.

Fler svenskar borde upptäcka att ”Good Old England” inte bara är London, innesittande på puben och torftig matkultur. Norr om gränsen finns Skottlands högländer och de lantliga och vackra Hebriderna. I Lake District finns berg- och sjölandskap ungefär som Höga Kusten, men också tuffa bergspass för den som gillar äventyr. I närheten går den gamla romerska Hadrianus mur tvärs över landet. I Yorkshire fängslas man mest av hedarna med de insprängda små, lummiga dalarna med ”pittoreska” byar av stenhus. Vid kusten finns häftiga stränder och små hamnstäder med saltdoftande båtliv.

Bilden ovan: Hardknott pass i Lake District ligger på under 1000 m, men bjuder istället på  33 % lutning på viss vägavsnitt. Bilvägen är inte av den utpräglade hårnålstypen, utan går mer rakt på. Eftersom det samtidigt är svårt att mötas blev det en del adrenalin under bergsövergången.



Hutton le-Hole, en (stylad) pittoresk liten by, mitt i norra Yorkshire. Här ligger byarna i dalar eller raviner, nedanför hedarna som är milsvida. På bilden ses delar av den stora allmänningen som sträckte sig över hela byn, där fåren betade fritt.



Whitby, på Yorkshires ostkust. James Cooke, sjökaptenen som upptäckte Australien kom härifrån. Staden var packad med turister, men vid sjutiden på morgonen var det mjukt morgonljus för fotografering (denna bild tog tagen på eftermiddagen). Obs! Tidvattnet.