Kalderén 2009

En glad nyhet; Salems kommun svarar numera tillfredsställande i telefon. Det kan låta som det mest självklara i världen, men många är vi som hetsat upp oss över olika organisationers bedövande telefonkultur. Röstbrevlådor går igång där man förväntas tala in sitt meddelande utan att kunna vara riktigt säker på att det når fram och när responsen kommer. Eller också meddelar växeln om att den man söker sitter i möte och förväntas komma åter vid en tidpunkt som ligger ett par timmar för längre fram än man ivrigt hoppades.

Det har blivit en personlig käpphäst att försöka göra något åt detta. Salems kommun är en så pass liten och nära kommun att vi politiker fastställt målet att de som ringer kommunalhuset ska mötas av en mänsklig röst, "live". Det ger en bättre känsla av "hemmaplan", att den organisation man är med och betalar för också finns där när man hör av sig. Därför har vi inte röstbrevlådor i kommunalhuset (däremot i lärarrum på skolor etc där telefonen inte kan passas kontinuerligt).

Kommunen gör också telefonmätningar med hjälp av ett utomstående bolag. Under de år vi mätt har vissa kontor och enheter haft alltför dålig svarsnivå. Politiskt har jag fått kämpa för att vårt mål att svara "live" ska vara kvar. Vissa har velat göra det enkelt för sig och införa röstbrevlådor.

Efter en allmän vädjan om skärpning i höstas och kompletterande telefonmätningar, kan nu samtliga kontor visa upp en svarsnivå som når det mål vi satt upp. Det innebär att max 15 % av alla samtal får missas. Att kommunen nu lyckats förbättra sig känns alldeles utmärkt. Det går att uppnå gemensamma mål, politiskt ledarskap kan göra skillnad!

Det kanske låter mycket med 15 %? Sakkunniga i branschen hävdar att det är svårt att nå lägre än 10 %. Hur gör ni hos ditt företag/ din organisation? Har ni mätt?

I en värld av kontinuerligt informationsbrus, massmail, spam och jäktade mobilsamtal, är den mänskliga kontakten per gammal hederlig telefon ett avgörande medel för förtroendefulla kontakter. Den ska vi vårda.

        Slottsruinen i Tintagel.   
          Dramatisk havsutsikt. (Klicka för större bilder.)

Kung Arthur och hans riddare kring det runda bordet har aldrig belagts i historieforskningen. Däremot finns det gott om hypoteser om vem han var, när och var han fanns. Englands historia under tiden från romarna till Wilhelm Erövraren är för det mesta höljd i dunkel. Att landet var uppdelat i flera olika kungadömen verkar historikerna eniga om.

Strax norr om Land´s End i Cornwall (UK) ligger Tintagel. En av hypoteserna placerar Kung Arthur till denna plats. Där finns också en slottsruin med dramatisk havsutsikt. Den påminner om någon av Mordreds (Arthurs störste fiende i kampen om tronen) boställen i 80-talsfilmen "Excalibur". En film från vilken man bäst minns kamper med tunga tvåhandssvärd och en hel del blod.

Tintagel är idag en fascinerande ruin men också en turistfälla i högsommarvärmen. Det är lätt att halka i trapporna.

      

Salems kommuns uttalande inför 10 december, kan läsas här http://www.salem.se/upload/Stab/Dokument/10%20dec.2005/Information%20till%20alla%20hushåll%20inför%20den%2010%20dec.2005.pdf

1

De är färre i år, max 1200 deltagare. Stagnation.

2

Det är nästan bara ungdomar i  den främlingsfientliga marschen, många tjejer. Dessa ungdomar som knappast deltar av politisk övertygelse, låter sig tyvärrutnyttjas av arrangörernas mer dolska budskap.

3

Vi 50-talister blev återkommande påminda om andra världskriget, förintelsen och nazismens irrlära. Det var på 1970-talet. Dessa 80-talister som nu fylkas med facklor i händerna, har de inte fått tillräcklig duvning i samtidshistoria? Eller är det just ”samtid” det är brist på? Är femtio års retrospektiv en alltför lång tid att överbrygga i dag?

Försvinner nazismens hemska bakläxa i historiens töcken när perspektivet sköljs över av dagens informationsbrus? Det måste vi göra något åt.

4

Förutom själva bokstavliga upplevelsen när de främlingsfientligas trampar på våra gator, är det diskussionen om ”hur ska ni stoppa nazisterna” som faktiskt frestar på mest. 

Det är en kärna av fanatiker det handlar om, spridda över stora delar av landet. De är helt uppfyllda av att varje år, denna lördag, resa till Salem och marschera. Och dem förväntas vi stoppa...

5

AFA är de enda som stått för våld i samband med dessa demonstrationer. I år för tredje gången, nu inne i City. De rusar, slår sönder skyltfönster, slänger rökfacklor. Media skildrar AFA:s härjningar, inte den anti-rasistiska demonstrationens budskap. Hur kan Nätverket mot rasism stå ut med AFA?

6

Lördagens polisinsats beräknas ha kostat 2,5 miljoner, Nobel-kommenderingen oräknad. Det säger en del.

7

När man följer insatsen på polisradion undrar man ibland hur polisen kan besitta det tålamod de visar upp; ständiga omgrupperingar för att täcka, skydda och ”säcka” (stänga inne grupper av ordningsstörande individer). Det enda praktiska av de medel som står till polisens förfogande för omhändertagande är bortforsling i grupp. Men efter någon dom (eller JO-uttalande) får polisen inte köra iväg dem längre än att de är tillbaks i hetluften på nolltid. Polisen har det inte lätt. Men tack för bra samarbete!

8

De främlingsfientliga går i snörräta led, fyra och fyra, tända facklor i händerna mot den svarta decembermörkret. Det är en dramatisk, tyst och olycksbådande rörelse att betrakta. I all sin sinistra ordning kontrasterar den helt mot stöket i Stockholms City.

Det är precis det de främlingsfientliga vill; framstå som välordnade och skötsamma i motsats till den interimistiska anarki som AFA skapar i julrushen. Och det vet väl alla?

          Laila Freivalds (s) i "Aktuellt"

Partisekreterare Marita Ulvskog (s) har tyckt till i ansvarsfrågan efter Katastrofkommissionens granskning:

-         Det viktiga är att vi kan se en förbättring, en förändring. Att ministrar avgår är en slags primitiv syndabockstanke, sade hon i lördagens ”Aktuellt”.

Professor Leif Lewin pekar i SvD idag ( http://www.svd.se/brannpunkt) något som inte får glömmas bort; förtroendet. Det räcker inte alltid med att man tar ansvar genom att rätta till brister. Folkvaldas uppdrag bygger på förtroende och finns inte det måste politiker kunna avsättas.

Förtroende i en krissituation är en relation som bör stå utanför partipolitiken. Det handlar då om att kunna hysa tillit till att en politisk befattningshavare – oavsett partifärg – bemästrar en extraordinär påfrestning på nationen med ansvar och engagemang.

Det må vara en "primitiv" tanke, men demokratins kärna handlar om förtroende. Antingen finns det eller också inte.

      Katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt i "Aktuellt".

"Bli nu inte hysterisk" fick vakthavande UD-tjänsteman höra från sin chef när hon larmade om nyheterna  från Sydostasien.

Katastrofkommissionens kraftiga kritik mot regering och statsförvaltning var väntad. Den passivt avvaktande hållningen hos beslutsfattarna inom regeringen var upprörande redan då och tyvärr lite symptomatisk nu ett år efteråt. Att inte ”bli hysterisk”, att vänta på mer information för att skapa sig en helhetsbild, att inte vara alarmistisk, alla är de mentala förträngningsmekanismer hos chefer som vant sig vid politikens och förvaltningskonstens ”coola” maskhållning och krav på ”timing”. När krisen kommer påbjuder det ansvar som tillkommer en chefsbefattning också en skyldighet att agera, att visa handlingskraft. Istället valde de att inte ”gå ut för tidigt”. Att inte göra bort sig har varit en primärinstinkt. När förväntningarna på en chef, en nationellt högsta förtroendevald, är att just vara den som ska våga ställa sig vid rodret, peka med hela handen, kort sagt: presentera ett ledarskap.

Vi har sett lite för mycket av ”avvaktandesjukan” på många håll, inte bara inom politiken och inte endast i samband med den hemska flodvågen.