Citybanan - vår generations tunnelbana
(Skiss från Banverkets hemsida.)
Regeringen har sagt JA till Citybanan. Minst 16 miljarder för en tvåspårig pendeltågstunnel genom Stockholm. Staten betalar 10 mdr, landstinget 4 och kommuner och landsting i Mälardalen 2 mdr. Tågkapaciteten ökar avsevärt, såväl fjärrtåg som pendeltåg ska nu få plats, även när Stockholmsregionen växer.
Att Stockholmsregionen nu får detta mastodontprojekt ska vi vara stolta och nöjda för. Samtidigt är det med inte så lite bävan som man kan se det stora projektet närma sig start. Under många år framöver blir det stora störningar i vardagen för innerstadsborna. Arbetstunnlar ska grävas. Man vågar inte tänka på de massor som ska fraktas bort från innerstan på lastbil. Blå linjen (T-banan från Kungsträdgården till Akalla/Hjulsta) kommer att vända vid Rådhuset under vissa perioder. Att gräva längre tunnlar har sina sidor, även om geologin i Hallandsås är annorlunda än i sta´n. Den nya "station City" kommer att ligga 40 m djupt, under Blå linjen. Kostnadsökningarna...
Ändå är Citybanan det enda vettiga alternativet om Stockholmsregionen ska trafikeras med genomgående pendeltåg. "Tredje spåret" i ytläge vid Riddarholmen löser enbart pendeltågskapaciteten för tillfället, ej på lång sikt och fjärrtågskapaciteten ökar inte tillräckligt.
Som politiker väljer man inte alltid själv sin dagordning. Citybanan har sina risker. Men, kunde efterkrigstidens politiker för 50-60 år sedan tänka långsiktigt och ta fram pengar till T-banan, så blir det väl vår generations förtroendevalda som får ta ansvaret för en infrastruktur som håller för 21:a århundradet eller så.
Mobilförbudet avskaffat
Ur DN eller SvD när förbudet infördes.
Igår avskaffade SL:s styrelse förbudet mot mobiltelefonanvändning i vissa T-banevagnar. På denna blogg har jag tidigare - när förbudet infördes - berättat om våra dubier. Därför är det nyttigt att referera följande motivering i SL:s förslag till beslut.
Två av tre märker ingen skillnad. En av tio tycker det blivit tystare. En av tio tycker det blivit besvärligare. Fyra av fem lojala SL-resenärer tycker det vore positivt eller egalt om SL avskaffar förbudet. En av fem tycker det vore negativt.
Det beslutet var enkelt.
Barndomens somrar
Mina föräldrar firade guldbröllop i fredags. En stor tilldragelse som får tillvaron att gunga till en smula.
Nostalgin fick flöda ohämmat då vi upplevde en bildspelskavalkad på de första åren 1957-1967. Då är det svårt att freda sig för tanken att det var något speciellt med barndomens somrar. Vi växte upp i Östra Skogås, som då var ett sommarstugeområde med grusvägar och väldigt få permanentboende. Mina föräldrar hade dock en entreprenörsanda som få, så vi flyttade in permanent. Min skolväg gick rätt över den ostängslade "Nynäsbanan", där pendeltågen går idag. Tomten var väldig, nära 4000 kvm, med en gräsmatta som var perfekt för att "leka burken", spela fotboll på m m. Hur många idag kan säga att de har ett fotbollsmål på tomten? Det var bara bollsinnet som saknades.
Åldrande diabilder och nutida bildbehandlingsförsök ger 1960-talet en särskild patina. I återblicken förtränger man lätt de huttrande timmarna i simskolan.
Vad är egentligen Europa?
Ukrainas bidrag (Klippt ur DN)
Eurovisionsschlagern nya karta väcker känslor. Serbiska Marijas vinst ifrågasätts väl inte, men de 16 första platserna belades uteslutande av länder från Östeuropa. Även om "grannröstning" fanns även i Norden, så röstade länderna i Östeuropa fram en slags schlagerhegemoni.
Schlagertävlingen konkurrerar knappast med EMU-omröstningarna i politisk dignitet, men den säger en del om stämningar och samhörigheten över vår världsdel. Europa är en konstant i sin förändring. Dess mosaik av stater och nationer har växlat otaliga gånger genom seklen. Den här gången hamnade tyngdpunkten österut. Vi blev påminda om att Europa börjar vid Atlantens stränder men sträcker sig ända till Uralbergen och Kaukasus. Och vägen till europeisk storhet gick för vissa över technodisco i silverpaljetter.
Varför vill man försena ett skolbygge?
Nytorpsskolan, vår yngsta skola i Rönninge, invigd år 2000, drivs av kommunen.
"Minoritetsåterremiss" - känns det begreppet igen? I kommunfullmäktige kan man få ett ärende hänvisat tillbaka till kommunstyrelsen (återremiss) även utan majoritet, en tredjedel av rösterna räcker. Precis den nivån klarade s + v + mp i Salems kommunfullmäktige i torsdags när det gällde försäljning av en fastighet i Rönninge (Rosenlund, till vänster, mitt emot Toredalsvägen), för att Pysslingen ska bygga en kombinerad förskola/skola.
Oppositionen tycker att beslutsunderlaget inte räcker; elevprognoser och andra frågetecken restes i ärendets elfte timme. De tycker dessutom att ärendet gått för snabbt igenom kommunens olika organ.
Stundom blir man besviken - för att inte säga förtörnad - på sina politiska motståndare. Om de klart och ärligt yrkat avslag på förslagen, eftersom de är emot en friskola på platsen, hade det varit ett agerande man haft respekt för. Men det här är svepskäl, anförda p g a att de kan "vinna" i fullmäktige med minoritet, dock högst tillfälligt.
Ibland krävs det att de kommunala kvarnarna maler lite snabbare och så är det i detta fall. Redan efter fullmäktigebeslutet skulle ett antal delprocesser påbörjats, bl a fastighetsförsäljningen och Pysslingens (deras fastighetsbolags) upphandling av bygget. Nu försenas detta. Hur länge återstår att se.
Men oppositionens skäl då? De senast uppdaterade elevprognoserna visar på ett ökat behov i Rönninge, där skolan ska ligga, vilket leder till att vi utvidgar skolan. Vi kommer att behöva se över tomten för att rymma en något större byggnad. Men detta är saker och ting som ordnas "under gång", inte omständigheter som stoppar processen.
Omkring 100 femåringar ska börja i förskoleklass i skolan hösten 2008. Det är de som är de största förlorarna om skolbygget nu försenas. Minoritetsåterremiss är dålig politik.