Kalderén 2009

Ny och glad moderatgrupp, 14 ledamöter och 7 ersättare stark.

Torsdag 23 november 2006, nya kommunfullmäktige möts för första gången. Kulturskolan bjöd på klassiska gitarrstycken och skönsång, ålderspresidenten öppnade och förrättade val av presidium och sedan gjorde vi en mjukstart med budgeten. Nja, inte riktigt, det blev debatt i ett par timmar om anslag och skattesats för 2007.



Emelie Möllerström sjöng "The moon is a harsch mistress".

Det är inte utan att man är lite uppfylld av att vara ålderspresident, vilket alltså innebär att man har de flesta tjänsteåren, inte att man är äldst! Redan för åtta år sedan fick jag fungera som i denna roll (den ordinarie var på semester) vid 40 års ålder, samtidigt som jag var bland de yngsta i församlingen. Så kan det bli om man varit fast i kommunalpolitiken sedan 1979.

Det är många nya i fullmäktige den här gången, många rutinerade har klivit av fullmäktige eller nämnder. Bland dem ett antal som var med och bildade den nya kommunen 1983: Christian Öhlin (m), Nils Dubeck (m) och Björn Möllersten (fp). Mina båda partikollegor var Moderaterna i Salem i många år. Björn, som varit (fp):s gruppledare under de åtta år jag varit kommunalråd, en utmärkt samarbetspartner. Alla blev grundligen avtackade på avslutningsmiddagen. Heder åt dem alla!



Undertecknad ålderspresident t h, kommunsekreterare Kjell Sjundemark t v.

Det är inte många som kommer och lyssnar på oss. Nog är det lite tråkigt. Även om offentliga möten inte är någon "hit" i Salem, finns det en hel del intressant att ta del av, om inte annat själva showen med korta och vassa inlägg fram och tillbaka.

Några av besluten i torsdags:
-  budget och skattesats (oförändrad) för 2007,
-  äldreboendet Salarp byggs om för 66 miljoner, skola/förskola byggs mittemot Toredal i Rönninge för 38 miljoner,
-  försäljning av fastighet för att Pysslingen ska bygga förskola/skola i Söderby park.

Nog händer det en del. Och nu är vi igång, mot nya, djärva mål.

   
Gammal gravsten på Fide kyrkogård, Gotland

De 90-tal kyrkor som finns i Visby stift är medeltida och pittoreska med spännande namn som Lau, När, Guldrupe,  Burs och Gothem. Många av dem är väl värda ett besök för att bese altarskåp, ålderdomliga torn och rustika valvbågar. Men även kyrkogårdarna kan bjuda på en del överraskande detaljer. Här är ett par.



Ängel (med patina) som gravsmycke på Vamlingbo kyrkogård, Gotland.

Det bästa argumentet av alla. Det finaste vi har i Salem, kyrkan från tidigt 1100-tal.

Att öppna porten till en kyrka känns alltid vördnadsbjudande. Hur väldigt är kyrkorummet ut som snart ska välva sig över person och kamera? Går det att förnimma den medeltida atmosfären i målningar, altarskåp, predikstol och dopfunt?

Det är fortfarande genuin, levande historia att besöka och uppleva långskeppets värdiga tystnad och formspråk. Tanken att detta varit platsen för människors innersta andliga upplevelser i nära 1000 år gör att man påtvingas lite rimligare proportioner för sin stund på jorden.

Det är min egen bästa anledning för medlemskapet i Svenska kyrkan och att betala kyrkoskatten. Att vara med och bevara detta kulturarv som våra förfäder slitit ihop till, känns angeläget.