Kalderén 2009

Salem har fått sin första rondell. Den gamla "T-korsningen" vid Söderby gårds väg x Skyttorpsvägen har nu blivit en rondell. Senare ska en väg från Söderby park anslutas, där bl a buss 725 ska gå. (Se även tidigare blogginlägg.)

Idag släpps också trafiken fram på hela Söderby gårds väg, mot "Gamla riksettan". Under några månader har genomfartstrafiken mellan Tumba och E4/E20 istället gått på Skyttorpsvägen, vilket ökat trafikbruset för oss som bor i området.

Den färdiga rondellen är ett synligt resultat efter nära 20 års avtal och diskussioner om utbyggnaden i Söderby park. Ett visuellt bevis på att det går att göra skillnad om man är kommunalpolitiker.

Bergviks brygga i Rönninge, ingen ny plan på gång fn.

"Planmonopolet" är - tillsammans med beskattningsrätten - kommunernas kraftfullaste politiska instrument. Planmonopolet innebär att det är kommunen som bestämmer hur marken ska användas. Planeringsprocessen lyder under en komplex lagstiftning och bedrivs med ett ständigt beroende av om besluten överklagas och hur långt det sker.

Vägen fram till ett planbeslut är ofta snårig och utsatt. Planförslagen debatteras intensivt, minst sagt. Ofta är det mellan "sakägare" (individer som äger mark som är berörd) och kommunen. Debatten kan också ske mellan olika miljöintressen och de förtroendevalda. Planeringsprocesser kan också kompliceras beroende på nya, statliga riktlinjer som kan verka självklara som miljömål, men blir snudd på obegripliga när de ska "landa" i verkligheten.

Här i Soldalen har ett s k kärr förlängt en redan långt utdragen planprocess. "Kärret" är inte mer sankt än att man enligt uppgift kan gå med lågskor utan att bli blöt större delen av året. Men periodvis samlas vatten där, vilket är tillräckligt för att marken ska betraktas som "våtmark". Antalet våtmarker får inte minska, enligt miljömålen, vilket medfört att Länsstyrelsen förhindrar nya villatomter på platsen. Kommunen har nu fått växla in olika markbitar för att kompensera detta och se till att detaljplanen kan accepteras.

I Karlskronaviken jobbar vi med att få fram en detaljplan under en intensiv debatt. Den stora frågan är hur många hus som behövs för att utvecklingen i området ska gå ihop ekonomiskt, utan skattesubventioner. Kommunalt vatten och avlopp ska anläggas, vägarna i området ordnas till, några lokalgator och gång- och cykelvägar ska dras fram. Inte minst hoppas vi på en gång- och cykelväg mot Glasberga/Östertälje så att Astra Zeneca-anställda kan ta cykeln till och från jobbet.

Idag har vi tagit ett viktigt steg för att gå vidare med en detaljplan för Karlskronaviken, nämligen ett förslag om att höja anläggningstaxan för vatten och avlopp väsentligt. Taxan har stått still medan anläggningskostnaderna ökat betydligt, så nu är det hög tid för en höjning.

På fotbollsplanen vid Berga anlägger vi konstgräs. Här överklagas det mesta, trots att det redan är en fotbollsplan. Vårt senaste bekymmer är att upphandlingen är överklagad, vilket gör att "kulan i luften" dröjer till slutet på sommaren eller senare. Annars har vi tänkt oss att ändra planen så att Rönninge-Salem Fotboll kan bygga en klubbstuga och Salems kommun kan byta ut belysningen.

"Mars Phoenix" landar (NASA:s animerade bild).

NASA-sonden "Mars Phoenix" har landat i Mars polartrakter. Nu kommer knivkarpa färgbilder in till NASA från en annan värld, bilder från en "vacker ödslighet" *. Att kunna se ut genom ett fönster på en annan himlakropp, att se bildbevis från en annan del av universum, nästan från en annan verklighet, det har alltid fascinerat mig. Man kommer att tänka på en sentens av Rabelais, som nyligen stod att läsa i en annons om avlidna:

"Je vais trouver
le grand peut-têtre."

("Jag går för att söka
ett stort kanske.")

Sonden är utsänd för att söka bevis på eventuellt utomjordiskt liv i Mars permafrostområden. Temperaturen vid landningsplatsen varierar mellan - 73 och - 33 grader Celsius.

Det lär komma fler bilder från NASA.


Autentiskt foto från "Mars Phoenix" (NASA)

*  Frasen är inspirerad av det första yttrandet som den andre mannen på månen, Edwin Aldrin, fällde när han steg ned på månytan 1969.

 
(Bild: www.fotolia.com)

Ibland har många äldre fobier för att använda datorer. Man är betänksam för att trycka på "return" för att något kan gå fel eller försvinna. Och ofta gör en hel del uppstartsproblem, installationsstrul, bristande kontakt med nätet och mystiska dialogrutor sitt för att avskräcka de som satt sig med tindrande ögon för att "komma igång med datorn". 

Pensionärsorganisationerna i Salem har efterfrågat en kurslokal för egna studiecirklar m m med datorer. Kommunen har ett välutrustat bibliotek, men rena studielokaler har det varit ont om. Det är inte så lätt att komma in i skolans datasalar exempelvis.

Nu ska vi råda bot på detta. I samband med en del lokalomflyttningar har vi sett till att ett utrymme sparas för "datortek" för pensionärer. Lokalen ligger här och man kommer att vara grannar med Kulturskolan och Säbyskolan. Kommunen och pensionärsföreningarna får sätta sig ned gemensamt för att utröna hur ett datortek ska kunna startas och drivas.

Detta är glädjande. Datorer, programvara och internet är ju fritidsintressen som berikar livet. Jag unnar även den generation som är uppvuxna utan TV och tunnelbana att kunna närma sig en dator med lust och glädje. Lycka till!

I DN för några dagar sedan hade Nathan Shachar en intressant krönika om Israels självständighetsförklaring och det laddade läget i regionen för 60 år sedan. Shachar bjuder på många intressanta fakta, som man nästan kan uppleva som nyheter. Tyvärr finns inte krönikan på nätet, men Wikipedia har en bra beskrivning.

Några exempel: Det var öststaterna som var tongivande i FN-omröstningen som resulterade i ett "ja" från det då unga FN. Det rådde delade meningar i USA:s utrikesledning om självständighet eller inte. Shachar ger även en situationsbild om allvaret för den provisoriska judiska regeringen, som såg starka arabiska arméstyrkor stå anfallsberedda vid sina gränser. För premiärministern David Ben-Gurion var hotbilden en "fifty-fifty"-chans att hålla stånd mot araberna. Ben-Gurions linje, att utropa självständighet, vann till slut med 6 röster mot 4 i regeringen.

Krig utbröt också i samband med självständighetsförklaringen och varade i ett antal månader. Israeliska armén Haganah lyckades slå tillbaka attackerna, trots att man anfölls av Egypten, Syrien, Transjordanien och Irak m fl. Ett vapenstillestånd inträdde så småningom, med resultatet att Gazaremsan och Västbanken blev arabiska och Jerusalem blev en delad stad. I övrigt etablerades staten Israel på det tidigare mandatområdet Palestinas territorium. Men konflikten har som bekant fortsatt.

Omständigheterna kring självständigheten är framför allt intressanta för att försöka förstå Israels benhårda målmedvetenhet för att försvara sina gränser och sin existens.