"Skattebetalt är inte gratis"
Många gratisutspel från (s) redan nu, hur ska det då inte bli i höst?"Skattebetalt är inte gratis" skriver Malin Siwe i en horisontell kolumn idag på DN. Malin berättar att Annika Billström (s) nu lovar gratis förskola, gratis hemhjälp i två timmar i veckan för alla som fyllt 75 år, rätt för deltidsanställda att få deltid m m.
Malins avslutning är på pricken:
"Varje gång vi röstar för 'gratis' kommer vi ett steg närmare tillståndet där stat och kommun tar alla våra inkomster och delar ut fickpengar på nåder.
Fickpengar är till för barn. Vi som röstar är myndiga och ansvarstagande vuxna."
Fickpengar är till för barn. Vi som röstar är myndiga och ansvarstagande vuxna."
"Efter åtta år är man underkänd!"
Sommarskolor är inget nytt, Ibrahim Baylan!Skolminister Ibrahim Baylan (s) har nu föreslagit "sommarskola" för de elever i årskurs 8 som inte klarar målen. Enligt Baylan behövde det inte ha att göra med skolan, det kunde vara något socialt, i hemmet eller så. Bästa statsråd, det kan finnas gott om orsaker, men primärt är skolan det handlar om!
Under mina två år som lärare upplevde jag en hel del elever med dessa problem. Baskunskaperna var långt ifrån tillräckliga efter åtta år i skolan. Varför? En allvarlig orsak är att dessa elever och framför allt deras föräldrar samt inte minst skolan själv inte fått klart för sig hur allvarligt det är.
Betyg ges först efter höstterminen i åttan. Efter det inledande lågstadiet har eleverna gått hela mellanstadiet utan betyg. De går årskurs 7 utan betyg för att sedan förväntas ta igen förlorade baskunskaper under tre terminer. Ibland var det t o m så illa att man skulle ge vissa elever en knuff över strecket för godkänt under den sista skolmånaden i nian, eftersom de missat de nationella proven på vårterminen.
Nu vill (s) konstruera ännu mer panikåtgärder i slutet av skoltiden istället för att ta informationsbehovet på allvar och ge kvitto på hur det är ställt med baskunskaperna under mellanstadiet. Betyg behövs under mellanstadiet, Ibrahim Baylan!
Jag kan fortfarande se den elev framför mig som var besviken efter att inte få godkänt i åttan. "Efter åtta år är man underkänd", var hennes dom över skolan. Eleverna förtjänar bättre chanser än så.
Och förresten; sommarskolor är inget nytt. Det var vanligt för många år sedan. Lyft blicken och våga se något annat än betygsmotståndet, statsrådet!
Man blir på gott humör på Ungdomsting
Vitamininjektion i den kommunala vardagen.Igår var ett 50-tal ungdomar samlade till Ungdomsting i Salem. Åtta motioner behandlades, debattboxning upplevdes, mötesdemokrati praktiserades. Mycket pigga och i högsta grad spontana inlägg. Det är härligt att se hur orädda och framåt många är från grundskolor till gymnasiet. En lustig replikväxling uppstod när det kom kritik för att en sporthall borde upprustas eftersom den var byggd på 70-talet. En annan, som hämtar mycket kraft från nostalgin från den tiden, invände milt att "Det var ju inte så länge sedan", varpå svaret kom blixtsnabbt på "volley" (snabbare än det tar att stava till ordet "gubbe"); "Det är faktiskt dubbla vår livstid!".
Ungdomsintresset för politiken i Salem går verkligen upp och ned. Det har varit svårt att samla ungdomar till möten på fritiden, lättare med ungdomstinget under skoltid. Det är mycket som är positivt med Ungdomstinget, inte minst att ungdomarna får praktisera demokrati, argumentera i en miljö där många tycker mycket. Det ger oss politiker tillfälle att informera och visa på hur vår vardag kan se ut, att allt kanske inte är sådär enkelt och självklart. Lite missvisande blir det när ungdomarna beslutar om motioner som blir önskelistor på idrottsanläggningar m m, utan att den allra svåraste faktorn riktigt kommer in; pengarna. Egentligen borde ungdomarna få slita med prioriteringsproblematiken ibland. Men det är också nyttigt för oss att höra att det faktiskt går att argumentera rappt och intresseväckande, utan långa haranger.
Vandaliseringsproblemet kom det inte några lösningar på. Och det är nog inte så konstigt. De ungdomar som deltog är minst lika upprörda som vi andra över klotter och skadegörelse. Tyvärr finns det inga patentrecept, inte ens "förebyggande åtgärder".
Ett stort tack till er som planerat och medverkat, ett styvt jobb som lönat sig. En av Sveriges yngsta kommuner (till medelåldern) har fått en vitamininjektion.
Anders Gustâv var vår lagkapten
Det går inte riktigt att ta till sig det faktum att Anders är borta. (Ur Expressen 19/3)Det tragiska budet nådde oss i fredags under en paus på vår kommunala rikskonferens i Jönköping. Det var ofattbart, som en av oss sade ”Det finns bara inte!” Varken då eller nu två dagar senare går det inte riktigt att ta till sig det faktum att Anders inte finns där längre, mitt i gänget, på alla möten. Det är oerhört tungt.
Mina första kontakter med Anders kom när jag gick med i MSU (moderat skolungdom) i mitten på 1970-talet. Han fanns där på distriktsstämmor, på kurser och som vallokomotiv. Torgmöten var en kampanjform som var uppfunnen just för Anders.
Anders var en av de där personerna som man alltid smålog när man skulle träffa. ”Jaha Kalderén, vad har du ställt till med i Salem idag då?”, var en vanlig välkomsthälsning. När Anders fick ordet var det automatisk lystring, man visste att det skulle komma något speciellt. Nu på senare tid var det hans debatter mot Dag Larsson som kunde få en att piggna till ordentligt i landstingsfullmäktige.
Hans politiska betydelse för Moderaterna i Stockholmsregionen var stor. Anders budskap bottnade i visionen om Stockholmsområdet som Sveriges motor, som skulle ånga på. ”Det ska vara lite asfalt och neon”, var ett citat, typiskt Anders. I debatterna om infrastrukturen, skatteutjämningen och nu senast biltullarna var det Anders som angav tonen. Anders stod upp för Stockholmsregionen, inte minst när det var politiskt inkorrekt.
De kraftigaste intrycken av Anders var nog som mångårig ordförande för vår kommunalrådsgrupp, där han nästan bokstavligen höll i den politiska agendan. Nu senast som ”nej-general” mot biltullarna. Anders ledarstil handlade mycket om positiv förstärkning, se rörelserna framåt, uppmuntra och ständigt peka ut målet, otvetydligt. Han har betytt oerhört mycket för alla oss som blivit kommunalråd under de senaste åren. Att vara kommunalråd är ett solitärt uppdrag, men vi hade alltid Anders och kommunalrådsgruppen.
Anders var den där självklara ledargestalten som drog folk till sig med sin karisma och energi. Han var vår lagkapten.
Nu gäller det att smälta detta svåra bud, sörja och gå vidare. Något annat hade det inte varit tal om för Anders Gustâv.
Tror Petter själv på vad han säger?
Einstein vet bäst! (Bilden är ett montage, men klicka gärna för förstoring.)Petter vann "Toppkandidaterna". En "toppkandidat" som också är syndikalist. Jag har bara "glimtat in" i serien, tittade häromdagen på ett klipp där socialisten Petter debattboxar med den borgerlige Hannes, med Dogge Doggelito som debattledare och högljudd publik. Hannes hävdar friheten att kunna avtala om sin arbetstid och att ha möjligheten att jobba extra för tjäna extra. Petter frågar om vem som vill jobba mer än sex timmar per dag och hävdar att fler timmars jobb bara går till företagaren Hannes fickor. Gissa vem som vann!
Jag undrar ibland om vänsterdebattörer som stödjer sex timmarsdagen verkligen verkligen tror på det de säger, eller om de talar mot bättre vetande? Hur kan man inbilla sig att "reformer" kan betalas med luft? Är det intellektuellt hederligt att vackla vidare i detta kunskapsflum?
"Marknaden" för vänsterkandidater som frigör sig från sambandet mellan att producera tillväxt innan man kan fördela välstånd, tycks bara växa. Någon har sagt att "socialism är illusionen om att kunna leva på någon annans bekostnad". Petter är en duktig torgförare för detta tankegods. Tjänar förstagångsväljarna på att invaggas i den illusionen?
Örnnäste vid havet
San Pedro, Teneriffa (förstora genom att klicka).På väg ned mot nordkusten på Teneriffa kan man hovra ned på San Pedro, en liten samling hus på ett dramatiskt klipputsprång vid en vik med skummande bränningar. Husen är vita men har ovansidor i olika pastellfärger, som blev rätt läckra när det gick att plåta dem ovanifrån.
Läget är inte helt oävet.Upp genom molnen!
Santa Cruz på ca 1000 m höjd (klicka gärna).Kanariöarna ska ju vara det mest solsäkra som står att finna bland resmål på medellång distans. Den norra sidan av Teneriffa trotsade ryktet efter nyår. För att nå solen gällde det att sporra en Fiat Panda och slingra sig uppåt på serpentinvägar, bryta molntäcket på 2000 m höjd på Teideplatån.
På väg genom molntäcket med Teide i bakgrunden.
Vägen upp gick genom en härlig barrskog. Efter den fuktiga molnbasen flödade solen över den vulkaniska högslätten. 
Vulkanen Teide ligger på 3500 meters höjd och nås endast genom linbana.
Som en scen ur "Star Wars".Här finns också ett observatorium som spanar uppåt genom en av de mest ostörda atmosfärer som står att finna.
Söderby Park - arkitektonisk syntes mellan två sekler
Reklambild för Söderby Park, en syntes av retro från 1910-talet och småhusgestaltning ett sekel senare (klicka för större bild).Söderby Park är det största som hänt Salems kommun på nästan tjugo år. Det gamla sanatorieområdet (TBC-sjukhus), som blev långvårdssjukhus blir nu bostadsområde för ca 1000 nya salemsbor. Ca 450 bostäder planeras fram i en slags syntes av retro á la 1910-talet och varierad småhusgestaltning ett sekel senare.
Vi i kommunen planerar och området med NCC, som är fastighetsägare och ska forma bostäder som går hem på marknaden, såväl i pris, storlek och stil. Det här är en process som haft sina sidor, ganska många och komplicerade turer, laddat med förhandlingstimmar, signaler från en oviss bostadsmarknad och förankringstimmar i den egna fullmäktigegruppen. Inte är det lätt inte.
Det första avtalet skrevs 1990. Ett mycket bra avtal för kommunen, eftersom ett antal kringinvesteringar kunde läggas in i exploateringen, som t ex en gångbro över järnvägen. Byggfuttarna hade körts upp för att sätta igång när fastighetskraschen kom. "Bygget" stod därefter still, en stillhet som rådde i tolv år eller så. Området började förfalla, samtidigt som exploateringen måste förbilligas för att bostadspriserna skulle bli gångbara. Sedan jag trädde till 1998 har vi suttit i förhandlingar. Två eller tre omvandlingar av exploateringsavtal och detaljplan har det blivit. Samtidigt är det politiska engagemanget så stort att varenda viktigt steg i förhandlingarna måste förankras i fullmäktigegrupperna. Ur mitt perspektiv är det här den mest omfattande ”politiska” fråga jag varit inblandad i under mina trettio år i politiken!
De senaste fyra-fem åren har det blivit annan fart. Ett marknadsavvaktande NCC som avvaktade marknadens utveckling har förbytts till ett frustande projektlederi som bländar oss med tjusiga powerpoint-skisser. Efter det att kommunen väntat på att NCC ska anse marknaden mogen för att ta såväl ett första som andra och tjugotusende spadtag, är det nu NCC som otåligt trummar med fingrarna och undrar när vi ska sätta fart med den nya skolan.
De senaste fyra-fem åren har det blivit annan fart. Ett marknadsavvaktande NCC som avvaktade marknadens utveckling har förbytts till ett frustande projektlederi som bländar oss med tjusiga powerpoint-skisser. Efter det att kommunen väntat på att NCC ska anse marknaden mogen för att ta såväl ett första som andra och tjugotusende spadtag, är det nu NCC som otåligt trummar med fingrarna och undrar när vi ska sätta fart med den nya skolan.
Men det nya Söderby Park kommer att bli mödan värt. Huvudbyggnaden får balkonger på framsidan och blir säkert lika fin som på reklamretuscheringen ovan. Visningslägenheterna är okonventionella med högt i tak och ståtliga fönster ut mot parken. En vandaliserad och nedbränd s k överläkarvilla i spatiös stil från tidigt 1900-tal blev inspirerande gnista till fyra hus, i stort sett likadana som ursprunget. De har nio bostadsrätter i varje hus, belägna uppe på höjden överblickande infarten till Salem. Villaområdet längre upp i skogen i norr blir en varierad bostadsmiljö där den visningsvillan verkligen lovar mer. Den öppna planlösningen med kök och vardagsrum är verkligen trivsam.
Närmast på programmet står att uppföra en kombinerad skola och förskola, utan att kommunens investeringskostym spricker i sömmarna. För både egen del som för ett antal politiska kollegor kan vi stolt konstatera; det finns gott om politiskt vilja för att Söderby Park ska bli en attraktivt område. Det här är verkligen samhällsbyggnad för politiker.
(Kolla gärna länkarna i texten ovan.)
(Kolla gärna länkarna i texten ovan.)
SL och pendeleländet
Vore alla pendeltåg moderna X60, som detta, skulle pendeleländet vara mindre eländigt (klicka för större bild).Igår träffade SL:s ledning kommunstyrelsefolk i Nynäshamn. Resenärerna längs Nynäsbanan har det nog värst mitt i pendeleländet. I februari ställdes 35 avgångar in. Det är signalfel, spårledningsfel, vagnfel och sabotage som är orsakerna.
Det är en jobbig sits att vara med i ansvarig ställning i SL och vara så pass mycket fången av svåra, yttre omständigheter. Banverket är ansvarig för hälften av felen i pendeltågstrafiken. SL har ett avtal med Banverket, men dessa agerar tämligen fritt från det avtalet och går upp i sin myndighetsroll som trafikledning för järnvägstrafiken. SL har få sanktionsmöjligheter när Banverket inte kan leverera en fungerande infrastruktur. I landstingsfullmäktige senast debatterade jag med Anna Kettner (s), trafiklandstingsråd, om att SL borde deponera ersättningen till Banverket på ett konto hos Länsstyrelsen. Det kanske är enda sättet att trycka på.
En annan väg SL måste försöka pröva är att använda riksdagsmännen. När drygt 100 000 pendlare i länet får utstå dessa problem, kan det inte bara vara ett lokalt problem, i synnerhet inte när ett statligt verk är ansvarigt.
Sedan är det SL:s alltför gamla motorvagnar, särskilt X1:orna från ca 1970, som inte bemästrar den svenska vintern. De borde varit utbytta för ett antal år sedan, men SL är fortfarande beroende av dem.
Men SL är ju trafikansvarig, SL-resenärerna betalar ju för sina resor, har de inte rätt till en fungerande kollektivtrafik? Självklart, men tyvärr kan SL just nu inte helt leva upp till det ansvaret. Det är allvarligt, inte minst för de som står och huttrar på perrongerna. Det bästa SL nu kan göra är att förbereda nästa avtalsperiod så att ansvaret är mer renodlat samt att trycka på Banverket så att pendlarna från Nynäshamn, Rönninge och Upplands Väsby värderas lika högt som resenärerna från Malmö, Göteborg och Luleå.
Sedan måste SL naturligtvis se till att kompensera pendlarna med busstrafik när tågen ställs in. Det görs också. Men under träffen med Nynäshamn efterlyste kommunen en direktbuss från Ösmo i morgonrusningen. För SL verkar detta bli en fråga om ekonomi. Så får det inte vara. På flera andra håll i länet går det ”trängselbussar” flera gånger i timmen. Då kan SL ställa upp med en eller ett par bussar och se till att Ösmoborna kan komma till jobbet.
Det har varit OS...
Anna Ottosson, som äntligen fick sin medalj.Närmare en månads bloggvakuum har sin bortförklaring; OS är en högtidsperiod för oss sportsmän (!). Det blir lite splittrat när det finns kommuntjänstemän, oppositionspolitiker, majoritetskollegor och partivänner som stör med frågor och inlägg. Men det har gått relativt bra att avskärma sig och bli ett med TV:n.
Den enda missen var curlingfinalen där jag riskerade missa valplaneringen om TV:n fick dominera. Och det var verkligen tråkigt, för det var den kanske mest gastkramande direktsändningen. Vilken TV-sport! Precision, lagarbete och strategi hur långt som helst. Tänk att "tvingas" ta poäng och tappa fördelen av sista sten. Och hur befriande måste inte de där hundradelarna av en sekund ha varit då Anette Norbergs sista sten slog ut de två schweiziska stenarna i boet och gav Sverige segern.
Efter curlingtjejernas järngrepp om TV-publiken skulle jag faktiskt ranka "stafettsöndagen" för två veckor sedan (före Anja, Tre kronor, Anna-Karin Olofsson och skidsprintarna). Jag har följt längdåkning på skidor allt sedan Lars-Göran Åslunds VM-guld (Vysoke Tatry 1970). Jag har slitits mellan hopp och förtvivlan med Lundbäck, Magnusson, Wassberg, Gunde Svan, Mogren, Niklas Jonsson och nu senast Mattias Fredriksson, Anders Södergren och Per Elofsson. Men också "Billan" Westin, Lina Andersson och andra duktiga damer. Här finns år av stafettfrustration upplagrad. Minns bara Val di Fiemme 2003...
Därför var stafettbronset för herrarna härligt roligt. Äntligen höll det fyra sträckor. Och damerna var lika inspirerande att skåda. Att se Britta Norgrens satsning när hon gick upp i täten på tredje sträckan gav en kick. Och när Anna-Karin Strömstedt fightades om guldet i sista uppförsbacken (helt rätt), då var det en upplevelse man inte varit med om sedan 1995 (VM i Thunder Bay). Tidernas roligaste fjärdeplats!
OS-gulden i övrigt gick inte av för hackor heller. Gulden i sprintstafetterna (damerna först) såg jag under möte med landstingsfullmäktige, vilket ju gav en särskild inramning. Tre kronors guld var en mycket fin slutpunkt för "den gyllene generationen" som hade svårt att lyckas vinna. Anjas slalomguld var också det befriande, åhört i radio tillsammans med personalchefen. Det enda smolket i glädjebägaren var den avslutande femmilen med masstart och klungspurt. Den där tävlingsformen måste FIS ändra tillbaka till individuell start.
Sju guld, fjorton medaljer, inte klokt! Och på lördag, då är det femmil i Holmenkollen med gammal hederlig intervallstart.