Kalderén 2009

Hans Bergström gav nyligen i DN en skildring av en ceremoni för amerikanskt medborgarskap. Det är en levande berättelse där en domare med boliviansk bakgrund ger en kärnfull bild av själva essensen i det amerikanska medborgarskapet:

"USA begär inte att ni ska anamma någon ny kultur", fortsatte domaren. "Det landet kräver är att ni lovar följa konstitutionen och 'the rule of law'".

Domaren pekar på bandet till invandrarna som koloniserade kontinenten samt att Amerika förutsätter tolerans:

"Respektera andra i deras idéer, åsikter och tro", manade domaren. "If not, you tarnish the flag." "Ni har också en plikt att göra vad ni kan för att våra barn och barnbarn ska kunna leva med samma fri- och rättigheter som vi gör i dag."

Hans Bergström beskriver ett medborgarskap som inte är ideologiskt neutralt, det finns en uttalad frihetlig, demokratisk och integrationsinriktad bas, väl fastlagd och uttalad i konstitutionen, symboliserad av flaggan.

Med en sådan uttalad värdegrund blir medborgarskapet troligtvis mer konkret och reellt, kanske t o m mer värdefullt för den nye medborgaren. Det är en åsiktsgemenskap som även skulle kunna gälla här i Sverige. Eller är det alltför "amerikanskt"?

Per-Erik Ekman och Britt Hallberg, två av våra politiker med äldrefrågor som hjärtefråga, framför Säbyhemmet, vårt senaste äldreboende som får ta emot många studiebesök.


SCB har genomfört enkäter i bland invånarna i 62 olika kommuner. Resultatet är mycket glädjande för Salem. Vi får goda betyg genomgående, men sticker ut ordentligt på två områden. Salem får bäst betyg av alla 62 kommuner landet runt för äldreomsorgen. Bäst betyg ger bl a de som har egen erfarenhet av äldreomsorgen, som mottagare av vård eller anhörig.

Salemborna är också mest nöjda av alla på Södertörn ("topp tre" i Stockholms län) när det gäller möjligheterna till inflytande över verksamheten och politiken, samt information och öppenhet. Överlag får vi goda omdömen för den kommunala verksamheten. Det gäller inte minst möjligheten till prisvärt boende och den kommunala planeringen för bostäder.

Äldreomsorgen i Salem får högst betyg av 62 kommuner i hela landet som genomfört SCB:s edborgarundersökning under det senaste året. Bäst betyg ger de som har egen erfarenhet av äldreomsorgen och de som själva arbetar inom äldreomsorgen. Salemsborna är också mest nöjda av alla på Södertörn med sina möjligheter till inflytande i politik och verksamhet.

Resultatet är naturligtvis rejält upplyftande. Kommunen har satsat särskilt på äldreomsorgen. Vi är noga med personaldimensionering och god kompetens. Vi får också många studiebesök, såväl från Vingåker som från Japan. Ni som läser denna blogg vet också att dialogen med kommuninvånarna är en personlig käpphäst. Det är fröjdefullt att se att ambitionerna röner gensvar från kommunens invånare. Våra resultat bekräftar att information är viktigt och lönar sig. Anställda och politiker tackar för förtroendet.

Tilläggas skall att Salemsborna gärna ser ytterligare satsningar på gator och vägar, miljöarbete, renhållning samt vatten och avlopp.


Kontakter vid Rönninge station.


Nog spelar det in att vi är en liten kommun med höga inkomster bland meborgarna. Men även om man jämför med andra, mindre förortskommuner sticker Salem ut på de flesta områden. Så lite stolta kan vi vara, på rent obektiva grunder. 

Den första juli nästa år blir det lagligt för Sveriges kommuner att förbättra rättvisan inom familjepolitiken. Ett kommunalt vårdnadsbidrag på 3000 kr per barn och månad (skattefritt) blir möjligt. Dessutom blir det jämställdhetsbonus för föräldrar som delar lika på föräldraförsäkringen och förstärkt pedagogik i förskolan.

Jag brukar tycka att termen "rättvisa" är alltför opportunistisk för att användas i politiken, men i det här fallet känns "rättvisa" som ett ord i rättan tid. Alltsedan "dagis" växte fram på 1970-talet har skattepengarna ensidigt riktats till "dagis" eller familjedaghem. De familjer som - mot alla odds - velat vårda sina telningar själva har varit utan stöd, men istället fått nöjet att se de egna skattepengarna gå till alla andra. Hur var det Göran Persson sade för några år sedan? "De familjerna har en livsstil vi inte ska subventionera."

Sedan 1970-talet har en trend varit beständig; det är förskola ("dagis") de allra flesta vill ha. Många år som kommunalpolitiker i Sveriges yngsta kommun (till medelåldern) har sedan länge lärt mig att barnfamiljerna förväntar sig att kommunen ser till att det finns förskoleplatser och familjedaghem. Det är en självklarhet och något vi också uppfyllt i många år.

Frågan är alltså inte förskola eller vårdnadsbidrag. Det handlar istället om reell valfrihet för  det allra viktigaste ansvaret; att se sina barn leka, lära, växa upp och ha det bra. Tänk att det ska behövas en politisk reform för att mamma och pappa ska ha möjlighet att vårda sina barn under de yngsta åren. Är det inte en form av "naturlig rättighet"? En självklar rättighet, ett instinktivt beteende nedärvt genom historien.

Vårt mål är att införa kommunalt vårdnadsbidrag i Salem 1 juli 2007.

Med dagens praxis är det bl a AFA-anhängare som dessa vid Rönninge station 2002 som tillåts blockera Salems kommun en gång om året.


Drygt en vecka efter vår uppvaktning av justitieminister Beatrice Ask om hjälp med översyn av Ordningslagen, kan vi konstatera att vi fick bra genomslag i media. CD:n med bildspelet "Slaget om Salem" (kan ses här)  leder till reaktioner. Vi får en hel del sympatiyttringar.

Beatrice Ask menade att vi hade en poäng, men att det samtidigt var en mycket svår avvägning gentemot yttrandefriheten. Justitieministern framförde också att mötesfriheten gäller rätten att demonstrera, men det är inte klart utsagt att man ska få demonstrera var man vill.

Kristina Alvendal (m), polisstyrelsens ordförande, har tillskrivit polismyndigheten och begärt att polisen ska hantera demonstrationsfrågan utan att demonstrationerna ska blockera Salem och Rönninge. Kristina menar att man kan flytta demonstrationen eller endast tillåta en stående demonstration.

Thomas Bull, statsvetare vid Uppsala universitet, är sakkunnig på området. Han framförde att det går att ändra lagstiftningen, men att den då kan bli ganska vag. Thomas Bull menade också att demokratin har sitt pris och - hur tråkigt det än kan vara för våra kommuninvånare - så är det Salems kommun som får betala det priset.

Min motfråga blir då: Är det verkligen så enkelt?