Kalderén 2009

Hans Bergström gav nyligen i DN en skildring av en ceremoni för amerikanskt medborgarskap. Det är en levande berättelse där en domare med boliviansk bakgrund ger en kärnfull bild av själva essensen i det amerikanska medborgarskapet:

"USA begär inte att ni ska anamma någon ny kultur", fortsatte domaren. "Det landet kräver är att ni lovar följa konstitutionen och 'the rule of law'".

Domaren pekar på bandet till invandrarna som koloniserade kontinenten samt att Amerika förutsätter tolerans:

"Respektera andra i deras idéer, åsikter och tro", manade domaren. "If not, you tarnish the flag." "Ni har också en plikt att göra vad ni kan för att våra barn och barnbarn ska kunna leva med samma fri- och rättigheter som vi gör i dag."

Hans Bergström beskriver ett medborgarskap som inte är ideologiskt neutralt, det finns en uttalad frihetlig, demokratisk och integrationsinriktad bas, väl fastlagd och uttalad i konstitutionen, symboliserad av flaggan.

Med en sådan uttalad värdegrund blir medborgarskapet troligtvis mer konkret och reellt, kanske t o m mer värdefullt för den nye medborgaren. Det är en åsiktsgemenskap som även skulle kunna gälla här i Sverige. Eller är det alltför "amerikanskt"?