Ers Majestät, man ber att få gratulera!
Kung vid 27 års ålder (Från Åke Ohlmarks bok "Alla Sveriges kungar").Ännu en milstolpe inträder som får ens eget kronologiska räkneverk att hoppa till och korrigera självbild, rent åldersmässigt. Kungen är tolv år äldre än undertecknad, men fortfarande är det mest 70-talets trontillträde och kungabröllop som vill ta plats i minnesbanken, snarare än den aktningsvärda 60-årsgränsen. Med frisk nostalgi drar man sig till minnes den där hösten 1973 med Norrmalmstorgsdramat och gamle kungens insjuknande. Det var visst valrörelse också. Varandes historieintresserad vakade jag in dödsbudet via radio på ett landställe i Dalarna. Man minns de strama och högtidliga formerna för dödsbudet och tronbestigningen. Dagen efter var det val som slutade i ”lotteririksdagen” med 175-175.
Senare kördes kistan från Helsingborg till Stockholm. Vi var ett stort antal människor som gick ned till E4:an och tittade på när kortegen svepte förbi. Den solenna begravningen kom strax därpå och avslutades med översiktsbilder från kungliga begravningsplatsen på Haga.
Det var TV-sänd konselj med regeringen Palme när Carl XVI Gustaf uttalade den uråldriga och fascinerande kungaförsäkran, vilket kan ses här. Rojalist eller inte, följande ord är levande historia:
”Vi Carl XVI Gustaf, Sveriges konung, göre veterligt, att som den högste Guden behagat hädankalla den fordom stormäktigste högborne furste och herre, Gustaf VI Adolf, Sveriges, Götes och Wendes konung, och vi enligt och i kraft av den av Svea Rikes ständer under den 26 september 1810 upprättade och fastställda successionsordning efter högbemälte herre uppstigit på den kungliga svenska tronen...”
Man kände någon slags samhörighet med den då 27-årige killen som skulle fylla denna verkligt utsatta roll, i ett sjuttiotal där vänstergrupperna ohämmat agiterade på kungahusets bekostnad.
”Vi Carl XVI Gustaf, Sveriges konung, göre veterligt, att som den högste Guden behagat hädankalla den fordom stormäktigste högborne furste och herre, Gustaf VI Adolf, Sveriges, Götes och Wendes konung, och vi enligt och i kraft av den av Svea Rikes ständer under den 26 september 1810 upprättade och fastställda successionsordning efter högbemälte herre uppstigit på den kungliga svenska tronen...”
Man kände någon slags samhörighet med den då 27-årige killen som skulle fylla denna verkligt utsatta roll, i ett sjuttiotal där vänstergrupperna ohämmat agiterade på kungahusets bekostnad.
Man ville att kungen skulle klara sig bra. Och det har han verkligen gjort. Finns det någon offentlig person som bättre än kungen lever upp till valspråket ”För Sverige i tiden”? Det är något att fundera över för vissa. Och för oss andra att gratulera till.
Kolchospolitik!
Diskriminering av det mest naturliga som finns.I stora delar av landet vill man folkomrösta för fler alternativ och större valfrihet i barnomsorgen, bl a vårdnadsersättning till familjer som väljer att själva vårda sina barn. Om detta tycker förskoleminister Lena Hallengren (s) följande:
- Det är ju en fråga som kommunerna varken har ansvar för eller möjlighet att påverka.
Enligt "Dagens Samhälle" tycker hon också att de som kräver folkomröstning inte tar "ett så viktigt uttryck för människors deltagande på allvar". Enligt regeringen handlar det i så fall om vårdnadsbidrag direkt till föräldrarna och därför inte förenligt med lagstiftningen, konstaterar ministern vidare.
Så långt har vi alltså kommit. Vi visste det sedan förut. De föräldrar som vill ta hand om sina barn har inte rätt till någon del av samhällets resurser. Trots att de betalar lika mycket skatt som de som väljer att lämna barnen på dagis. Hur var det Göran Persson sade i förra valrörelsen? ”De personerna har ju valt en annan livsstil, som inte vi ska subventionera.”
Den barnomsorgsform som många ser som den mest naturliga och ursprungliga diskrimineras. Enligt statsministern är det ett så pass avvikande val att samhället inte ska stödja det. Kommuner ska heller inte få processa sådana budskap i demokratiska former. ”Kolchospolitik”, säger jag.
När en villaidyll ska förtätas
Lantlig miljö i sydvästra Rönninge
Vi hade ett avslutande samrådsmöte om översiktsplanen i veckan. I ett tidigare inlägg skrev jag om ett liknande möte i höstas. I Salems kommun är det utbyggnaden av kommundelen Rönninge som dominerar debatten. Främst är det dilemmat att bygga färdigt det kommunala VA-nätet på rimliga ekonomiska villkor, samtidigt som så mycket som möjligt av dagens smått lantliga miljö inte ska byggas bort.
Här finns det frustration som på sätt och vis är befogad, man är orolig för att Rönninge ska bli som vilken annan villaförort som helst. Jag har förståelse för den reaktionen, jag har personliga erfarenheter av att en idyllisk boendemiljö förändras. En stor del av barndomstiden bodde vi i en ombyggd sommarstuga i östra Skogås med en härligt stor tomt på 4000 kvm. Men på 1970-talet skulle Huddinge kommun bygga ett helt nytt småhusområde och nu ser det ut så här.(Öppna länken, klicka på ”satellitbild”, zooma in.)
När jag kör igenom området idag är det med blandade känslor. Det går inte att känna igen en kvadratmeter från 1960-talets härliga lekterräng, möjligen någon löpmeter grusad cykelväg.
Helt klart är detta inte något att eftersträva i sydvästra Rönninge.
Nästa ungdomsadress, i Trångsund, har inte omvandlats, men dock förtätats. Vårt gamla hus med rött tak syns ypperligt på denna länk (Zooma in maximalt.). På vår tid fanns endast tre av nuvarande sju hus på denna bild. Tomterna har mer än halverats, men man känner igen sig när man kör sin nostalgitur. Den här typen av hård förtätning blir det troligen inte heller frågan om i de delar av Rönninge som nu är aktuella.
Nybyggnation i idyll i Rönninge.
Jag är dock den första att hålla med om det är en stor mental omställning när det ska styckas av, dras fram nya stickinfarter, vägar breddas och asfalteras. En talare på mötet talade om ”den nya autostradan” i området. Tja, Uttringevägen har blivit 6,5 m bred samt fått gångbana, allt för att SL ska kunna köra buss i området i en framtid. Hur mycket kritik skulle vi kommunpolitiker inte få vidkännas om vi missade att anpassa området för busstrafik?
Slutsatsen är att kommunen kommer att arbeta hårt för att bevara natur, topografi och vara noggrann med byggloven i Rönninge. Men låt oss vara uppriktiga. Om det ska anläggas kommunalt VA – och det är ett måste – då måste man nog vara beredd på att området kommer att förändras. Det blir inte samma landskapsbild. Alternativet är att skattebetalarna i andra delar av kommunen ska stå för investeringarna.
(s) kommer inte längre!
Röda fanor vajar tills vidare, åtminstone som fiskeflöten.
(s)-regeringen presenterade Vårpropositionen (VÅP:en) idag, med stort mediapådrag. Sossarna är dock mitt uppe i ett historiskt paradigmskifte. Sittandes i regeringsställning, i högkonjunktur förmår de inte alls hålla sysselsättningen uppe. De kommer inte att nå sitt eget mål för den öppna arbetslösheten (den fullt synliga) på 4 %. Vad värre är, det totala utanförskapet på arbetsmarknaden är rekordstort. Inte ens med omfattande arbetsmarknadsåtgärder kommer de att komma i närheten av målet.
Ungdomar mellan 16-24 år har det svårt. En arbetsförmedlare i Skärholmen konstaterade dock nöjt att det fanns massor av arbetsmarknadsåtgärder som Arbetsförmedlingen kunde anvisa. En ung arbetssökande verkade inte lika nöjd.
Det är ett unikt läge i svensk politisk historia att (s) förefaller ha gett upp den fulla sysselsättningens idé. Per Nuder var helnöjd med konjunturutvecklingen. Men det är inte samma stolthet över arbetsmarknaden. Deras enda lösning är ännu mer arbetsmarknadsåtgärder, särskilt ”plusjobben”. Genom mycket stora bidrag till kommuner och landsting skapar man ”sysselsättning”, men inga varaktiga jobb.
Ställda inför nya svårigheter på arbetsmarknaden måste vi politiker istället bejaka och frigöra nya, kreativa krafter. För det är genom företagsamheten som vi ska göra något åt arbetslösheten. Då måste det bli mindre krångel och enklare att anställa. Småföretagare som inte ska behöva riskera hela sitt företag om man vill anställa arbetskraft. Ett företag ska kunna växa, företagare ska kunna tjäna pengar och göra vinster. Det är de små och medelstora företagen som borde vara tusentals dynamon på den svenska arbetsmarknaden, drivna av entreprenörskap ("vi fixar det"), lockade av nya affärsidéer. De företag som redan finns och de som ännu ej bildats.
Det är dessa företagare som sossarna varken kan, vågar eller vill bejaka.
Öppet vatten ger ny energi
Nogershamn, Blekinge
Påskhelgen firades i Blekinge. Våren har kommit någon vecka längre än i 08-området. Det blev mycket foton från Karlskronas vackra skärgård och småhamnar i västra delen av "Sveriges trädgård". Anblicken av blått, öppet vatten en solig vårdag ger nästan bokstavligen ny energi.
Karlskrona inramas av en ring av öar som bildar en slags väldig ”hamnbassäng”, där det går att ta sig ända ut med bil. Marinen märks överallt, vilket är trevligt. De typiska små kamouflagemålade svenska båtarna ligger snyggt förtöjda med noggrann rättning.
Visst är det fagert med små fiskehamnar? Nogershamn på Listerlandet exponerar vackra färgkaskader från fiskeskutor, flaggor på fiskenät och annat. Själen förnöjer sig.
Karlskrona skärgård
"Mirador de capuccino"
Den näst bästa platsen för att inta en capuccino. 
(Klicka gärna för förstoring.) Detta är ”miradoren” (utsiktsplatsen) vid Masca på 1200 m ö h på Teneriffa. Luften är tunn, det blir lätt lite kyligt, vägen upp bjuder på serpentiner i oändlighet, men väl upp är utsikten vidunderlig och man känner sig priviligierad av att kunna smutta på en capuccino och uppleva tillvaron i 3D.
3D? Ja, det blir en särskild känsla av djup i anblicken av de gröna bergssidorna och stupen, ungefär som när man tittade på foton i stereoskop i gymnasiet. Det intrycket är ännu mer överväldigande i Grand Canyon, men i Masca gör grönskan det mer gästvänligt. ”Miradoren” är den näst bästa platsen jag upplevt att ta en capuccino på, endast överglänst av det medeltida torget i Siena.
(S)kruvad turer om trängselskatten
"Fakta om turerna kring trängselskatten säger allt!"Annika Billström (s) tyckte häromdagen att oppositionen agerat ”oseriöst från början till slut” beträffande trängselskatten. Jag måste säga att det nästan är plågsamt att höra sossar från Stockholms stad motivera de senaste turerna. Man kan fråga sig hur skruvat deras politiska omdöme fungerar när de t o m censurerar ”nej-sidans” valsedel.
Egentligen kan man spara på kritiken. En faktapräglad redogörelse för de demokratiska aspekterna av trängselskatten säger allt. Här kommer den:
1. Före valet: Billström lovar, inga biltullar.
2. Billström vinner valet i Stockholms stad.
3. Göran Persson tvingas lova biltullar för att kunna bilda regering med stöd av mp och v, Billström spelar med och nu ska det bli biltullar i Stockholms stad.
(Egen slutsats: Detta måste ses som ett demokratiskt svek, hade Billström sökt demokratiskt mandat för biltullar hade hon sannolikt inte blivit vald. Billström har majoritet i Stockholms stad på en politik rakt motsatt den hon nu tänker genomföra. Är Annika Billströms majoritet legitim (ur demokratisk synvinkel)?
(Egen slutsats: Detta måste ses som ett demokratiskt svek, hade Billström sökt demokratiskt mandat för biltullar hade hon sannolikt inte blivit vald. Billström har majoritet i Stockholms stad på en politik rakt motsatt den hon nu tänker genomföra. Är Annika Billströms majoritet legitim (ur demokratisk synvinkel)?
4. Avgörande frågetecken ur regionalt perspektiv: Påverkar biltullar Stockholms län?
M, Fp och Kd svarar ja på den frågan, ordnar folkomröstningar i 13 kommuner år 2003.
M, Fp och Kd svarar ja på den frågan, ordnar folkomröstningar i 13 kommuner år 2003.
5. S-kommuner i Stockholms län är över lag mycket kritiska till biltullarna. Men för att anordna folkomröstningar säger s-kommunerna (var och en) att det förutsätter att hela länet folkomröstar. Eftersom vissa s-kommuner samtidigt säger att de inte kommer att folkomrösta (i likhet med Stockholms stad), har s-kommunerna spräckt den premiss de själva satte upp och kan hänvisa till den splittring de själva skapat.
6. Resultatet i folkomröstningarna blir drygt 80 % nej.
7. Stockholms stad beslutar, utan folkomröstning och mot länskommunernas vilja, att ansöka om försök med trängselskatter.
8. Riksdagen beslutar om ett försök i Stockholms stad. Länskommunernas inställning ger inget resultat.
9. ”Stockholmsförsöket” börjar 3 januari 2006.
10. Efter försöket ska det bli folkomröstning i Stockholms stad. Majoriteten bestående av s+v+mp bestämmer ensidigt hur valsedlarna ska se ut. Man bestämmer även att ”nej-sedeln” ska innehålla argumentation för trängselskatterna.
11. Billström kallar oppositionens inställning ”oseriös från början till slut”.
Man hör idag väljare berätta att de har olika uppfattningar om trängselskatterna, men tänker rösta emot (s) i alla fall, beroende på hur denna process gått till. Det verkar sunt.