Packat med demokrati i Rönninge Folkets Hus
Bilden: Centralhuset vid Rönninge station.För en gångs skull kanske man kan få unna sig en egotripp i kraft av sitt kommunala ämbete. Men faktum är att för en liten tid sedan drog Salems kommun ett kanonfullt Folkets Hus i Rönninge. Det var packat, knökat, lapp på luckan, vad ni vill. Max 100 personer fick komma in i den k-märkta folkrörelselokalen. Tyvärr fick några vända i dörren. Vad var attraktionen? Salems kommuns förslag till översiktsplan fram till 2015!
Detta är möten jag trivs med. Interiören i Folkets Hus är idealisk för de översta stegen i politikens ”behovstrappa”; inga mikrofoner, aktiv, frågande, kritisk publik på några meters avstånd, bra akustik och en mindre scen. Kort sagt; overheadskärmen spelar inte huvudrollen, det gör debatten. (Eftersom det är en fin, gammal möteslokal stöttar kommunen med ett förmånligt lån. Har ni vägarna förbi så tag en titt på väggmålningarna av Hadar Tilja med Rönningemotiv!)
Efter en halvtimmes föredragningar (rekordkort) är fältet fritt för att släppa lös den demokratiska lägesenergin. Där var de arga som befarade att det skulle byggas villor i Barrtorpsbacken. (Så är det inte, en del byggrätter planeras däremot på platån längs Sandbäcksvägen i Sandbäcksområdet.) Jag hoppas de blev lugnade.
Här fanns ägaren till en större fastighet som blir berörd av en planerad gång- och cykelväg längs järnvägen till Södertälje. ”Berörd” är kanske ett överhetsperspektiv, det handlar om att kommunen vill förhandla till sig en sträcka av ägarens mark. Då får man förstå att de får en att haka upp sig med frågor som ”Vad har du för belägg för att det kommer att cykla några där?”
Damen som sett grannfastigheten byggas ut med vatten och avlopp (VA) får tyvärr vänta några år till. Gränser för planområden (där VA byggs ut) är nästan alltid orättvisa och tyvärr tar det tid att ”processa fram” detaljplaner och bygga VA.
Många i västra Rönninge har väntat i decennier på att VA ska byggas ut. Det handlar om ett intrikat triangeldrama mellan ekonomi, tomtstorlekar/boendemiljö och att få skolkapaciteten att räcka till när det ska styckas av och flytta in nya kommuninvånare.
En desillusionerad kvinnlig Rönningebo kunde därför berätta släktlegenden från tre (?) generationer tillbaka då man byggde en häck mot en obebodd grannfastighet. ”Där skulle det snart byggas”, hette det då, 1908. Grannfastigheten i fråga är fortfarande obebyggd…
I debattsvängen fanns också frågan om varför det måste ligga ett vägreservat tvärs över grönområdet med sagoekarna, Ekdalen/Källdalen. Rönninge kan nämligen inte trafikeras med normal SL-buss och vill vi – så småningom – ha den kollektivtrafik som gäller i det övriga civiliserade Sverige behöver vi en bussgata där. ”Ja, men SL kan minsann köra fullstor skolbuss på de befintliga vägarna”, framförde någon. ”Ja, så är det”, tvingades jag medge, suppleant i SL-styrelsen utan att veta varför denna paradox rullar på. Inte kan det väl bero på att man lägger anbud i det ena fallet, men måste trafikplanera för en helt ny linje i det andra? En sak är klar; det får bli hur det blir med vägen, men ekarna ska stå kvar.
Mötet avslutas i någon slags ”krutrökens värdegemenskap”. Alla (inte många) är inte nöjda, men man tycker oftast att ”det var ett bra möte” (”i alla fall”, brukar en del lägga till). Fler småleenden än kvarvarande ilska dock. ”Democracy in action”, typ. Och en pärla i jobbet för mig.
PS Bilden visar Centralhuset vid Rönninge station.
PPS Ett utförligt referat från mötet kommer snart på www.salem.se.
Kommentarer
Trackback