Kalderén 2009

Röda fanor vajar tills vidare, åtminstone som fiskeflöten.

(s)-regeringen presenterade Vårpropositionen (VÅP:en) idag, med stort mediapådrag. Sossarna är dock mitt uppe i ett historiskt paradigmskifte. Sittandes i regeringsställning, i högkonjunktur förmår de inte alls hålla sysselsättningen uppe. De kommer inte att nå sitt eget mål för den öppna arbetslösheten (den fullt synliga) på 4 %. Vad värre är, det totala utanförskapet på arbetsmarknaden är rekordstort. Inte ens med omfattande arbetsmarknadsåtgärder kommer de att komma i närheten av målet.

Ungdomar mellan 16-24 år har det svårt. En arbetsförmedlare i Skärholmen konstaterade dock nöjt att det fanns massor av arbetsmarknadsåtgärder som Arbetsförmedlingen kunde anvisa. En ung arbetssökande verkade inte lika nöjd.

Det är ett unikt läge i svensk politisk historia att (s) förefaller ha gett upp den fulla sysselsättningens idé. Per Nuder var helnöjd med konjunturutvecklingen.  Men det är inte samma stolthet över arbetsmarknaden. Deras enda lösning är ännu mer arbetsmarknadsåtgärder, särskilt ”plusjobben”. Genom mycket stora bidrag till kommuner och landsting skapar man ”sysselsättning”, men inga varaktiga jobb.

Ställda inför nya svårigheter på arbetsmarknaden måste vi politiker istället bejaka och frigöra nya, kreativa krafter. För det är genom företagsamheten som vi ska göra något åt arbetslösheten. Då måste det bli mindre krångel och enklare att anställa. Småföretagare som inte ska behöva riskera hela sitt företag om man vill anställa arbetskraft. Ett företag ska kunna växa, företagare ska kunna tjäna pengar och göra vinster. Det är de små och medelstora företagen som borde vara tusentals dynamon på den svenska arbetsmarknaden, drivna av entreprenörskap ("vi fixar det"), lockade av nya affärsidéer. De företag som redan finns och de som ännu ej bildats.