Kalderén 2009

 

     
Det var ju så här vi ville se dem...(Ur "Sportguiden").

Det är svårt att låta bli att skriva om fotbolls-VM. Några korta tankar: 

”Fiaskot mot Trinidad och Tobago”. Har ett svenskt landslag någonsin skapat så många målchanser? Utan att sätta dit bollen? Men hur lätt är det att göra mål på ett lag som ställer upp nio man i straffområdet? Glöm inte att det tog över 80 minuter för England att få hål på dem.

 

När svenskarna ägde Berlin. När 40 000 svenskar ger allt på Berlins olympiastadion, då är det riktigt stort. Man blir lite stolt, framför TV:n. Tala om förlösande lättnad när Fredrik Ljungberg satte dit huvudet mot Paraguay. Själv hade jag redan gett upp.

 

Vilka härliga upphämtningar mot England! När Allbäck får göra mål i VM, då finns det en rättvisa i alla fall. Vid 1-1 och svenska hörnor som pressade engelsmännen nästan in i målburen, då var det riktigt roligt. När ”Henke” kvitterade, då var han ju på gång!

 

Och sen var det ju det där med Tyskland… Nog var det många som mentalt var förberedda på att Tyskland skulle triumfera på hemmaplan. Men samtidigt var det ju idealiskt för vårt landslag, den perfekta ”underdog-rollen”. Den ultimata kämpainsatsen stod för dörren. Expressens "Achtung"-kampanj med den spelande älgen var för kul.

 

På tolv minuter avslöjas det jag trodde var vår största fördel; mittförsvaret rämnar, firma Mellberg och Lucic springer bort sig när Klose och Podolski sprintar runt. Ändå fanns ju fortfarande chansen till den där heroiska ansträngningen. Lagmoralen, ”den svenska modellen”, fostrad av kommunalt aktivitetsstöd och proffsmiljoner, skulle fram.

 

Då träder domare Ruiz in på arenan. Rörde Lucic Klose vid första varningen? Var det inte spel på bollen i första hand? Väger man in att även den andra varningen var tveksam, måste detta vara en av de hårdast dömda utvisningar som förekommit, om inte den värsta. För oss soffsupportrar (Varför ropar de aldrig; ”Ni vid TV:n är ni klara?”) är det hoppet som gäller när inget annat fungerar. Precis som Ronaldo, Falcao och Pelé varit ”brassar” som tjusat oss var det domare Ruiz som vred om kniven med sitt leende. Även  om det kämpades redligen, blev känslan till ett nytt Costa Rica, ja t o m ett nytt Vitryssland.

Eftersnacket om Lagerbäck i media har inte varit direkt upplyftande. Nog skulle det vara härligt med t ex en Gus Hiddink (jag vet att han är bokad för Ryssland) som inspirerar våra käcka grabbar med lite holländsk offensiv, men Lagerbäcks förmåga att leverera slutspelsplatser och avancemang har ingen före honom visat upp. Två åttondelar och en kvart blir ju 50 %, eller hur? Därför får midsommardagens förtvivlan vändas med knutna nävar och peka framåt; Revansch!

       "Allt bakom oxar tio..."

SVT visade en dokumentär med filmsekvenser på Evert Taube. Oj, vilken julafton för Taube-vänner! Här fick Evert ett vitt spelrum för att ta ut svängarna för sitt ego. Vi fick se glimtar från vardagen, Sjösala och en Gröna Lund-konsert. Jag hade inte hunnit fastna för Taubes musik innan han gick bort. Annars borde Gröna Lund-eventen ha varit en mycket speciell upplevelse. Everts märkliga, men entusiastiska trubadurröst, hans egenhet att avbryta sången för en rolig historia, hans uppenbara trivsel med den direkta publikkontakten, allt fanns där.

Bilden visar Evert i full färd med att beskriva bakgrunden till "Oxdragarsång". Han påstår att hjulen på kärran var ett par meter höga, publiken skrattar. Där på kärran satt han, passerandes igenom någon argentinsk stad och kunde se in på första våningen hur unga damer låg och vilade i gyllene gemak. "Men oxarna, de var där nere och de såg ingenting!". Och sedan drar han igång; "Allt bakom oxar tio i stadens sus och brus...."

Tack SVT för att ni ger oss prov på en sann konstnärssjäl som berikat vårt kulturarv fullt i klass med någon av dem som fick komma in i Svenska Akademin.