Walk-over från (s) om barnomsorgen
Förskolan Växthuset i Rönninge, paviljonger från PCS Projektservice AB.
Ännu ett inlägg om barnomsorgen. I vår kommunalpolitik hänfaller vi inte i onödan åt partipolitisk "pajkastning" (om vi själva får beskriva debatten). Därför är detta inte ett heltigenom konstruktivt blogginlägg. Men likafullt är det ofrånkomligt.
Som tidigare bloggats så arbetar vi, politiker och förvaltning, för att ordna nya förskoleplatser i en numerär och hastighet som tidigare inte skådats. Situationen kräver nya grepp och en forcerad beslutstakt. Idé, utredning, beredning och beslut blir nästan ett, om man får ta till en mild överdrift.
Nu till det märkliga. För oss i den borgerliga majoriteten är förstaprioriteten att ta fram pengar till paviljonger eller andra nya lokaler. Den prioriteten får komma före 100 %-iga formella krav på beslutsunderlaget. Men oppositionen med (s) i spetsen har haft en annorlunda inställning. När fullmäktige i torsdags beslutade införskaffa nya paviljonger ville (s) inte säga "ja" till detta. Här är några axplock från (s)-kritiken:
- (s) klagade över att ärendets rubricering "Långsiktigt behov..." var missvisande.
- De klagade över att de ekonomiska beräkningarna inte var fullständiga. (Vilket vi erkänt och gett uppdrag om kompletteringar.)
- De tyckte de föreslagna lokaliseringarna var inaktuella (ett antal platser har förekommit i diskussionen).
- En (s)-talare ansåg att de inte behövde delta i beslutet eftersom Alliansen redan hade beslutat sig.
Oppositionen meddelade att de avstod från sitt yttersta vapen - en minoritetsåterremiss (en minoritet av fullmäktige kan skicka tillbaka ett förslag för ny beredning, vilket försenar ärendet med 1-3 månader). Men kritiken slutade i att man "inte deltog i beslutet".
Här har vi egentligen det märkligaste: formaliakrítiken haglar men man vill inte säga "ja" eller "nej" till beslutet. Man avstår från att utnyttja sin rösträtt, tar inte ställning utan lämnar walk-over. Och detta sker i ett ärende där barn, föräldrar, far- och morföräldrar står och väntar på nya platser. Samtidigt framförde (s) att de inte "sade nej" till nya paviljonger. Men de sade sannerligen inte "ja" utan skolkade från beslutsansvaret över barnomsorgen. Märkligt.
Det är med ett svalnande intresse jag följer paviljong / barack diskussione. En socialdemokratisk uppgiven suck kan jag mycket väl förstå. Toredal väntar på sin nya toalett, nu när terminen är snart halvvägs, och barnen som sover ute väcks dagligen av de byggnadsarbetare som river panelen och försöker få bort allt ruttet och kanske mögligt i vår förskolas väggar. Denna byggdes på 60-talet med syfte att inrymma hälften av de barn som nu trängs där.
Att den stora inflyttningen har kommit som en chock för Salems politiker är ju förstås inte mycket att göra åt. Men det kan ha att göra med de många familjevänliga kvarter som byggs i kommunen.
Det borde vara dags att bygga fler nya riktiga förskolor i samma takt som nya familjekvarter.. Och särskilt eftersom Rosenlund inte rymmer fler barn än dem som kommer från växthuset som ju ska bli gymnasium.
Toredal är en pedagogiskt väl utvecklad förskola, med många välutbildade och energiska pedagoger - en trygghet för föräldrarna att veta - men kommunens omsorg om barnomsorgen gör att våra ambitioner och vår arbetslust utarmas. För detta tycks de blå lämna Walk - over.
Kristina