Kalderén 2009

Salem - en barnvänlig kommun?
Salems kommuns paroll har i många år varit att vi är den mest barnvänliga och barntäta kommunen i Sverige. Vi har sett politikers självberömmanden för nya skolor - små skolor med god översikt och god skolpolitik. Se också kommunens hemsida om de mål som finns för barnens väl! Det enda vi kan se stämmer - är barntätheten.

I dagsläget är det på vissa förskolor över 20 barn per avdelning - somliga av dess avdelningar har bara en toalett. Kokerskan som enligt lag ska ha en egen toalett, delar den enda personaltoaletten som finns i huset med de övriga 10-15 anställda! På Toredalsgården, som vi företräder finns ytterligare en toalett, men den är inte uppvärma och har vintertid en temperatur på ca 16 grader. En temperatur som kalla dagar även uppmätts på golven på barnens avdelningar.

När barnen ska äta, måste de delas upp i i grupper och äta i två omgångar eftersom det inte finns bord och stolar till alla. Utrymmen där kläder ska hängas är överbelamrade och den pedagogiska idén om att barnen själva ska kunna hänga sina kläder ochöva sig i att klä på sig är en utopi. I de torkskåp som finns får endast ett fåtal barns blöta kläder plats så om det blött ner sig ute kan de inte gå ut igen. Det finns inga ekonomiska resurser att utöka torkskåpsantal, eller antalet toaletter. Inte heller för att utöka kyl och frysutrymmet så att matinköpen till alla får plats. Inte heller utemiljön får av kommunen några ekonomiska resurser så att vi kan förlägga verksamheten utomhus i alla väder, då inomhuslokalerna inte räcker till. Belysning saknas ute på gården och därför är gården mörklagd från fyra på eftermiddagarna.

Barnen som skaq vila måste delas upp i grupper för att göra det möjligt att komma till ro. De yngsta får sova utomhus i sina vagnar. Deras vagnar står regniga och kalla dagar inomhus i den trånga hallen, vilket inte är tillåtet ur brandskyddssynpunkt. Där kan de heller inte sova ostört eftersom de övriga barnen rör sig där. Men utomhus finns inget tak, och ingen plats för sovande barn.

Pedagoger och biträdande chef har ingen möjlighet att avvisa barn eftersom det finns en lag som säger att alla barn har rätt till barnomsorgsplats inom skälig tid. Skälig tid i detta fall är fyra månader.

I salems kommun finns inget stopp för hur många barn det får finnas på en avdelning. För barn finns heller inga arbetsmiljölagar att luta sig emot och de kan inte formulera sina synpunkter i debattartiklar.

Ljudnivån skadar barnens och personalens hörsel. Virus och bakterier härjar ständigt mellan barn, föräldrar och personal. Vinterkräksjukan är en smitta som väcker oro och stress och personalen kan inte hejda smittspridningen då barn ofta insjuknar på förskolan utan tillgång till separat toalett.

Till hösten ska en av kommunens förskolor; Växthuset, stängas och integreras i Pysslingens nya förskola/skola i Rosenlund. Planen är att Rönninge Gymnasium ska ta över Växthusets lokaler.Med vetskapen om att barnomsorgskön är lång och att kommunen nu söker långsiktiga lösningar med hjälp av paviljongbyggnader på befintliga förskolor känns prioriteringen konstig. Kommunen har inte skyldighet att bedriva gymnasial utbildning, men är enligt lag skyldig att ha barnomsorgsplatser till alla barn! När Pysslingens skola Rosenlundsskolan öppnas erbjuder den plats för 80 barn. Växthuset rymmer idag 90 barn. Det blir alltså ingen ökning av platser utan snarare en minskning.

För pedagogerna blir arbetsbördan stor. Bristerna i arbetsmiljön och resursfördelningen gör att många inte orkar med sitt uppdrag. Sjukfrånvaron är hög och personal tackar ständigt jag till andra arbetserbjudanden. Omsättningen av personal är stor. Barnens förskoletid präglas av nya pedagoger varje termin, vikarier utan utbildning och många gånger en verksamhet som inte har råd att ta in vikarier.

Varje morgon står pedagogerna själva inför att lösa dagen och räkna ut om de måste ta in vikarier eller om de kan klara sig utan för att spara på pengarna. Dessutom får pedagogerna själva lägga tid på att ringa till dessa vikarier som kan hoppa in på kort varsel - alltmedan förskolebarnen droppar in och ska få äta sin frukost. Konsekvensen blir att pedagogerna måste prioritera barnen och vänta med att ringa vikarier tills nästa pedagog har kommit,
och då är de få vikarier som finns oftast redan uppringda av andra förskolor.

I läroplanen för förskolan, LpFö 98, står det tydligt och klart att förskolan har ett uppdrag i att stimulera och utveckla barnens kunskaper och mognad. Det vår förskola därtill ebjuder är alltså maginfluensa, g4önt snor, skadad hörsel, daglig övning i okoncentrerade högljudda lekardå det är omöjligt för för barnen att hålla en lek levande när andra barngår rakt igenom den på samma yta. Det ger ingen stimulerande arbetsmiljö, varken för barn eller vuxna.

Pedagogerna har även ansvar för för att ge barn med särskilda behov utrymme för det stöd de behöver. De resurstimmar vi fått tilldelade - har räknats in i personalkostnaderna i övrigt och går till att bekosta VIKARIER när ordinarie personal är borta. Istället för att ge förebyggande stabilitet till avdelningen och dagligt stöd till barnen, som de behöver och har rätt till.

Till denna kaskadkräkning över förskolans situation i Salem idag, måste tilläggas att vi pedagoger på Toredalsgården gör ett bra jobb och våra kunskaper om barnsbehov och lust att lära på sina villkor genomsyrar hela den drivkraft och vilja vi har - att skapa en förskola som är värd sitt namn. Tyvärr har vi inte någon möjlighet att göra det jobb som vår utbildning har lärt oss, och vår arbetsmotivation vill av oss - och som lagen kräver av oss. Det är med sorg vi ser att vår värdegrund trampas på och att våra arbetsinsatser inte är annat än lätt utbytbara istället för att ge oss en arbetsplats vi väljer att stanna på!

Kommunens ekonomidska resurser läggs inte på barnen i denna kommun - om nu någon trodde det. Barnomsorgspengen i Salem är lägre än i ett flertal andra kommunenr, trots vår barntäthet och trots att kommunalskatten är förhållandevis hög. Varför är det så?

Klyftan mellan verkligheten och kommunens löften och lovord är lika stor som i vilket uppdrag granskningsavsnitt som helst.

Vem ska skrika stopp?

Barnen??

Föräldrarna?

Pedagogerna?

Hur högt måste vi skrika innan vi får de resurser som krävs för att bedriva den verksamhet som en förskola enligt lag ska bedriva?

Kristina Grahn Förskollärare
Nina Sandström Förskollärare
Tiina Sundell Barnskötare
Kristina Lagergren Förskollärare
Iréne Nilsson Barnskötare
Sara Heiling Förskollärare
Johan Hedenqvist Musiker, vikarie
Annika Persson Förskollärare

Tack för kommentaren, även om den är kritisk.

Stora delar av ert resonemang bygger på en händelse där jag tycker ni drar fel slutsatser. När kommunen behöver ordna fler platser tillfälligt platser sker det bl a genom överenskommelse med de förskolor som vill. Blir det fler platser, blir det också mer pengar eftersom vi delar ut anslagen per barn, s k förskolepeng. Detta har varit ett bra sätt att klara tillfälliga toppar, samtidigt som vi bygger ut antalet förskolor.

Inför denna vårtermin placerades ytterligare 10 barn på Toredalsgården. Tyvärr byggde beslutet på ett missförstånd, då det inte var förankrat på förskolan. Ni ser det som någon slags regelmässig tvångsåtgärd från kommunen, men det är ingalunda fallet. Er kritik utgår alltså inte från något normalfall, tvärtom.

Ni beskriver det dagliga slitet på förskolan med sjukdomar och intensiv verksamhet. Jag har som politiker haft ett betydande ansvar för förskolan i Salems kommun, direkt eller indirekt, under 25 år. Varken undertecknad eller någon annan tror jag bestrider att det ofta är jobbigt och att det kan finnas brister som gör det svårare. Bristerna försöker vi åtgärda, så gott det går.

Jag vill översiktligt peka på att Salems kommun har relativt måttlig nivå på kostnaden per förskoleplats, men vi har trots det den bästa personaltätheten (antal barn per anställd) på Södertörn tillsammans med Nynäshamn. I olika undersökningar får vår barnomsorg i Salem mycket goda omdömen av föräldrarna.

Kvalitet och kostnader behöver alltså inte hänga ihop. Förmågan till flexibilitet, eller kanske snarare, er och den övriga förskolepersonalens vilja till anpassning av verksamheten, sköts genom konstruktiva överenskommelser till fromma för alla de familjer som bor här eller flyttar hit. I normalfallet är det en framgångsrik metod som ska användas även nu, när det gäller att få fram drygt 100 platser fler än prognoserna talade om för ett halvår sedan. I skrivande stund är det snart dags att besöka vår prästgård där vi i samarbete med Salems församling ska se om det går att ordna nya förskoleplatser, i bästa fall redan under vårterminen.

Lennart Kalderén

Förmåga till flexibilitet... vilja till anpassning... konstruktiva överenskommelser...

Om du visste hur anpassningsbara vi är. Och hur vi tänjer på våra gränser. Och hur vi på våra personalmöten får ägna all tid åt att lösa praktiska problem i lokalerna istället för att planera vår verksamhet.

Det spelar ingen roll om det sägs handla om en tillfällig lösning. Vi står i den nu.

Det spelar ingen roll om beslutet inte var förankrat på förskolan. Någon har klubbat igenom det med full vetskap om lokalernas brister!

Det spelar ingen roll om denna metod är framgångsrik enligt dig - för du har nog inte en aning om hur en pedagogiskt framgångsrik verksamhet fungerar, och vad det är som gör den pedagogisk.

De föräldraenkäter som svarats på har givit en tydlig bild av ett fungerande praktiskt arbetslag
med god kapacitet men ett missnöje mot chefer och ledning. Det verkar vara så att föräldrarna förstår var problemet ligger, och det syns inte i enkäten hur de skulle vilja förändra villkoren. Kanske kan man lägga in frågor i enkäten som berör den saken också?

Du har lämnat många frågor obesvarade, och många problem i lokalerna eller resursfördelningen kommer inte att lösas, eftersom vi just nu är en del i en mycket billig lösning på kommunledningens problem med att förutse barnantalet inför varje termin. De pengar vi får för varje barn är inte en krona mer än de också faktiskt kostar, i tex. ökad personaltäthet, mat och blöjor. Upprustningar och förbättringar för att fastigheten ska rymma alla barn ingår ej.

Lycka till med prästgården. Ett härligt hus men dock inte anpassad till förskoleverksamhet med tanke på sina två pyttesmå toaletter och en lång trappa och inget storkök direkt... Men det är ju inte lokalerna utan personalen som ska vara flexibel och kunna anpassa sig, så det går nog bra.

Vad gäller de brister i lokalerna på Toredal som vi påtalat i vårt inlägg, skulle det vara mycket uppskattat om du ville svar på vilka vi kan få åtgärdade. Det skulle verkligen vara roligt!

Tex: Belysning på gården.
Tak på gården för de sovande barnen, och för verksamhet utomhus. Torkskåp, kyl och frys som räcker för de matinköp som måste göras, kanske något för ljusnivån - ljuddämpande möbler, tyger, öronproppar? Toaletter, dusch, ??? osv.

Och ekonomiska resurser för de barn som behöver särskilt stöd!!! Hur du räknar med att dessa ska klara sig utan, är en mycket intrikat fråga. Självmål, kan man säga. Det blir nog väldigt dyrt i längden, när de tar ut sin frustration i nåt demonstrationståg nånstans..

Kristina

Kristina, jag blir lite bekymrad över ditt tonfall och din inställning till barnomsorgen i Salems kommun. Min tes i blogginlägget är att vi i positiv anda ska se till att ordna plats för de 100 extra barn som dykt upp i våra prognoser. Jag påstår inte att denna anpassning är problemfri. Men jag tycker det tyder på en tråkig attityd när du låter missförstånd i förankringen och brister i fastigheten Toredalsgårdens bli någon slags förkastelsedom över barnomsorgspolitiken generellt. Det vill jag tillbakavisa.

Det känns också lite kymigt när du verkar utgå från att vi ska driva förskola i Prästgården utan att anpassa lokalerna. Innan vi beslutar oss för att använda Prästgården måste vi självklart ta ställning till ombyggnadsåtgärder av kök, utrymmningsvägar, ventilation, trappor m m så att huset går att använda. D v s om vi kommer överens med Salems församling att få disponera huset.

Om föräldraenkäter kan man övergripande säga att föräldrar sätter något lägre betyg på ledningen för förskolorna än för personalen. Det är kanske föga förvånande, eftersom personalen är närmast de egna barnen och ledningen ofta får klä skott för olika typer av förändringar. Det är dock långt ifrån några bottenbetyg. Salems kommun och Toredalsgården avviker inte från detta mönster. I en SCB-undersökning baserat på uppfattningar hos invånarna i 21 av kommunerna i Stockholms län når Salem tredje plats när det gäller förskolan.

Du skriver att jag inte har en aning om hur framgångsrik pedagogisk verksamhet fungerar och varför den är pedagogisk. Jag får väl stå ut med påhoppet, men två-tre års erfarenhet som högstadielärare (obehörig), räknas inte det? Förresten skulle du bara veta hur mycket pedagogik som krävs för att driva politik i en kommun...

Sedan har vi de praktiska brister du kräver svar på; resursstyrning, tak och belysning på utegården m m. Jag skulle kunna besvara de flesta av era frågor, men avstår. Skälet är att ni i första hand måste ta kontakt med er chef och med Barn- och Utbildningskontoret för att diskutera detta. Sedan kan de gå vidare och ta upp spörsmålen med mig, om det finns skäl.

Slutligen; det sitter nog inte i vägen att som du gör peka på att anpassningen på de olika förskolorna har sina sidor. Men vi kan inte ha lokaler som står tomma och väntar på efterfrågetoppar. Och det går inte att bygga nya förskolor på endast några månader. Salem är en av Sveriges barnrikaste kommuner och då gäller det att kunna ha en flexibel barnomsorg. Vi är många politiker som är tacksamma för att vår personal ställer upp på den ambitionen. Vi får inte glömma bort vilka förskolan främst är till för.

Lennart Kalderén

Att tåla kritik är inte så lätt, men jag trodde att du skulle vilja hålla dig saklig och svara på våra frågor, hellre än att påpeka att jag har en tråkig attityd när jag ger kritik. Med en patriarkal klapp på huvudet och en uppfostrande uppmaning i att ställa upp, minnas vem förskolan är till för, och att se positivt på saken, så faller liksom hela idén med en dialog.
Lite trist med tanke på att många föräldrars förtroende för ledningen är skadat, och man vill gärna se att någon tar ansvar.

Som obehörig mattelärare på högstadiet har du nog ingen som helst aning om hur en förskola fungerar. Ordet "pedagogisk verksamhet" är det ord vi använder istället för "lektioner" då vår pedagogik vävs in i de praktiska göromålen. Just vid matsituationer, vila, påklädning och toalettbesök. Alltså just vid de tillfällen som vår praktiska verklighet inte fungerar.

Därtill har vi teman, aktiviteter och projekt, men själva verksamheten är en helhet av social samvaro, vardagliga göromål och att kunna erbjuda kunskap och material att utforska i små grupper. Är grupperna för stora är detta inte möjligt. Vi måste gå ifrån den pedagogiska verksamheten och läroplanen för att istället "passa barnen" så att de får mat, sömn och toabesök, utan att göra sig illa.

Om du läser läroplanen så ser du att läroplanen för förskolan ser annorlunda ut än högstadieungdomarnas - liksom de behov som styr. Dessutom är den lagstadgad.

Att ledningen klär skott för olika typer av förändringar är väl inte heller så konstigt, eftersom det är från ledningen som förändringarna kommer. Och det för att den ekonomiska prioriteringen ser ut som den gör.

Vad gäller prästgården så antog jag att det var samma förutsättningar för den som för Toredal. Alltså ingen anpassning alls för det antal barn som lokalerna måste rymma.

Men vet du, att vi har fått en hel del åtgärdat de senaste dagarna. Det är inte längre 16 grader hos oss. Inte heller ska vi behöva vara utan personaldusch. (Vi vill gärna ha det eftersom barnen insjuknar då och då i maginfluensa, mer behöver jag väl inte säga om det.)

Tvättmaskiner ska flyttas och vi ska troligen få ett tak ute!

Toaletten på mellangården är dock fortfarande endast en, som ska delas av 21 barn. Som mattelärare kan du säkert räkna ut att det tar ett tag för alla att efter maten, eller innan man går ut passera toan. Kanske kan du också räkna ut vad de andra barnen gör medan de "väntar". Den avdelningen har inga blöjbarn, så alla använder toaletten.

Inte heller får kokerskan nån egen toalett, så som lagen kräver - och det spelar ingen roll hur många barn vi har, hon har ändå ingen egen toalett, som hon enligt lag ska ha.

Vad gäller toppar och dalar så kan jag inte se att några dalar är påväg. Kanske skulle ni utöka kompetensen i prognoser?

Mina, och mina kollegors uttryck för missnöje är naturligtvis mestadels utifrån Toredalsgården, som vi arbetar på. Men anledningen till att vi fick ta emot så många barn nu var ju att det faktiskt inte finns plats någonstans. Det är överfullt överallt!
Jag vet också att andra förskolor har saker att säga. Men kanske har de gett upp? Jag är ju förhållandevis ny i arbetslaget och förvånades verkligen över lokalernas skick och över prioriteringsordningen. Efter ett antal års studier på Ersta Sköndals högskola i teologi (har ett år kvar till präst)har jag fått tillfälle att öva mig i
demokratiska processer, etiska krav och dialog. Jag kommer inte att vara kvar på förskolan i evighet. Inte heller skulle jag vilja arbeta i skolan när man tar bort resurser för de barn som behöver det. Det känns som en värld så långt från mina värderingar som man kan komma. Och jag och mina kollegor får nog inse att barns rättigheter inte står högst på budgetprioriteringen i år heller. Och att framföra kritik är att ha tråkig attityd. Trist. Men längre än så kan jag inte komma. Mer vill du nog inte ta in.

Kristina

Kristina, vi diskuterar utifrån två olika perspektiv.

Jag påminner om mitt ursprungliga blogginlägg; att Salems kommun i positiv anda ska försöka se till att ordna fram 100 nya platser i förskolan. Jag har erkänt att det inte går utan problem. Du har i ditt senaste inlägg själv beskrivit att kommunen nu löser en del av bristerna på Toredalsgården. Skulle vi få disponera Prästgården blir det liknande anpassningar. Därmed visar vi att det inte handlar om "snömos" när vi säger att vi ska hjälpa till med anpassning av lokaler m m. Det ingår i den konstruktiva anda som vår kommun, personal, ledning och politiker är kända för.

Du skriver att jag "inte har någon som helst aning om hur en förskola fungerar". Tidigare skrev du att jag inte vet vad som gör verksamhet framgångsrik pedagogiskt. I ett annat sammanhang skrev du att du har de bistraste fördomar om min människosyn och barnsyn. Jag har betalt för att ta emot kritik. Men många här i kommunen vet att jag arbetat politiskt med barnomsorg och förskola sedan tiden före kommundelningen 1983. I över 25 år jag varit med och diskuterat verksamhetsformer, anlagt förskolor, följt ombyggnader till förskolor, sett till att paviljonger kommit på plats, ordnat fram extra pengar åt de nya platser som behövts, men även gjort "pryo" på en förskola några dagar. Andra läsare får bedöma om dina omdömen är rättvisande. Debatten får vara avslutad för min del.

Lennart Kalderén

Ja, debatten är avslutad för din del. Men hos oss pågår den, bland personal och föräldrar. Det är svårt att argumentera med dig. Jag tycker att jag har försökt ta upp de problem vi har på förskolan - och dina förnekande svar har provocerat mig till att tycka att du inte vet vad du pratar om. Det gör du säkert. Men det är svårt att se att du förstår konsekvenserna av lokalens brister och för många barn, fullt ut.

Vi och föräldrarna är otroligt engagerade på förskolan just nu. Vi har många fler arbetsuppgifter än vi normalt borde ha, men får samma lön. Vi har undermåliga lokaler och flera har sagt upp sig och lämnat stugan i all hast.

Att det ser ut så måste ha en orsak, tänker jag.
Antingen är orsaken att vi är en fattig kommun.
Eller så är orsaken att de som gör prioriteringarna inte ser behoven. Därav min bistra fördom om din syn på barn, föräldrar och oss personal. För jag har inte förstått att vi är en fattig kommun.

Jag vet inte när du var på vår förskola sist, men du är välkommen. Annars kan vi ta foton på de nedrivna tapeterna och gamla flagnande möblerna.

En toalett på 21 barn är inte en realistisk förskoleplanering! (Tex - jag ska inte tjata om allt det andra en gång till.)

I vår egen planering har vi denna terminen lagt in "barnpassningstid" istället för pedagogisk verksamhet - och det tror jag inte är poulärt bland föräldrar som själva har hög utbildning och är mycket pedagogiskt och barnpsykologiskt medvetna. Men vi har ju inte hunnit med att planera klart, så vi får se hur det blir. Just nu tar invänjningarna all tid.

Angående en pryo, så måste du förstå att det låter lite roligt. Vilket ansvar tog du då? Hur många iup skrev du och genomförde? Ja, du får ursäkta, men verkligheten är så långt ifrån dig, och jag kan inte annat än att se det så. Likväl är väl budgetens prioriteringar en värld som inte jag är van att överväga. Vem vet, äldreomsorgen och kommunens vägar kanske är i ännu sämre skick än vår förskola. I såfall kanske vi inte står först i kön på upprustning.

Jag hoppades förstås att du skulle skriva: "Ojdå! Är det så illa! Men då måste vi ju lösa det omedelbart! Inte kan ni ju ha en toalett på 21 barn! Och inget ute tak för dem som inte får plats att sova inne! Och självklart måste ni ha kyl och frys så att ni kan köpa in den mat som behövs."

Ja, så naiv var jag. Det märks att jag inte är van att diskutera med politiker, eller hur?

Men som sagt. Du är inte med längre - och jag känner mig inte så värst mottagen i de sakliga frågorna och de praktiska problemen. Det mesta kvarstår för oss att arbeta vidare i och risken att fler förskollärare säger upp sig är stor. Ett tips för att få behålla lite av innehållet i verksamheten är nog att jobba för att personalen ska vilja vara kvar! Pysslingen och personalkooperativa förskolor har lockat många att bryta upp den senaste tiden.

Jag vill faktiskt bara ge information, och ringa i varningsklockan i tid. Eller väckarklockan.

Kanske är du vaken, fast det låter som om du pratar i sömnen ibland.

Upprustningen av prästgården har ju varit på tal att bli förskola två gånger innan, men avfärdats pga de dyra ombyggnationerna som krävdes. Jag tror att det finns ritningar klara redan. Och om den nu blir antagen som ett projekt, så kommer det nog inte bli klart än på ett tag... Och hur många av de 100 barnen ryms där? Och hur många barn flyttar in året därpå?

Nej, jag ska inte tråka ut dig mer med min attityd. Själv har jag haft riktigt roligt när jag formulerat verkligheten i din blogg.

Kristina

Krisitna. Du behöver kanske byta yrke. Det känns inte som att du har ngt att tillföra vare sig barnen i din barngrupp, deras föräldrar eller dina kollegor.
Du borde kanske även kolla om dina nuvarande kollegor verkligen står för det du har skrivit??

Nu förstår jag inte riktigt Hannas påhopp. Tror du att jag hittar på om vår förskolas lokalers begränsningar?

Det fantastiska är att den avdelning som bara hade en toalett hos oss, ska få en till! Det verkar löna sig att ropa, och vi personal har organiserat oss ganska bra inför olika slags protester mot situationen. Föräldrarna likaså.

Jag trivs bra med både barn och föräldrar och kollegor, tack. Kanske för att vi är otroligt sammansvetsade nu, när vi måste hantera detta. Det är inte arbetet i sig som är problemet. Om det hade varit inom rimliga gränser för vad lokalerna klarar.

Kanske Hanna inte förstår situationen riktigt. Men jag orkar inte förklara en gång till.

Kristina