Kalderén 2009

        Kung vid 27 års ålder (Från Åke Ohlmarks bok "Alla Sveriges kungar").


Ännu en milstolpe inträder som får ens eget kronologiska räkneverk att hoppa till och korrigera självbild, rent åldersmässigt. Kungen är tolv år äldre än undertecknad, men fortfarande är det mest 70-talets trontillträde och kungabröllop som vill ta plats i minnesbanken, snarare än den aktningsvärda 60-årsgränsen. Med frisk nostalgi drar man sig till minnes den där hösten 1973 med Norrmalmstorgsdramat och gamle kungens insjuknande. Det var visst valrörelse också. Varandes historieintresserad vakade jag in dödsbudet via radio på ett landställe i Dalarna. Man minns de strama och högtidliga formerna för dödsbudet och tronbestigningen. Dagen efter var det val som slutade i ”lotteririksdagen” med 175-175.

 

Senare kördes kistan från Helsingborg till Stockholm. Vi var ett stort antal människor som gick ned till E4:an och tittade på när kortegen svepte förbi. Den solenna begravningen kom strax därpå och avslutades med översiktsbilder från kungliga begravningsplatsen på Haga.

 

Man ville att kungen skulle klara sig bra. Och det har han verkligen gjort. Finns det någon offentlig person som bättre än kungen lever upp till valspråket ”För Sverige i tiden”? Det är något att fundera över för vissa. Och för oss andra att gratulera till.

En annan väg SL måste försöka pröva är att använda riksdagsmännen. När drygt 100 000 pendlare i länet får utstå dessa problem, kan det inte bara vara ett lokalt problem, i synnerhet inte när ett statligt verk är ansvarigt. 

      Anna Ottosson, som äntligen fick sin medalj.

Närmare en månads bloggvakuum har sin bortförklaring; OS är en högtidsperiod för oss sportsmän (!). Det blir lite splittrat när det finns kommuntjänstemän, oppositionspolitiker, majoritetskollegor och partivänner som stör med frågor och inlägg. Men det har gått relativt bra att avskärma sig och bli ett med TV:n.

Den enda missen var curlingfinalen där jag riskerade missa valplaneringen om TV:n fick dominera. Och det var verkligen tråkigt, för det var den kanske mest gastkramande direktsändningen. Vilken TV-sport! Precision, lagarbete och strategi hur långt som helst. Tänk att "tvingas" ta poäng och tappa fördelen av sista sten. Och hur befriande måste inte de där hundradelarna av en sekund ha varit då Anette Norbergs sista sten slog ut de två schweiziska stenarna i boet och gav Sverige segern.

Efter curlingtjejernas järngrepp om TV-publiken skulle jag faktiskt ranka "stafettsöndagen" för två veckor sedan (före Anja, Tre kronor, Anna-Karin Olofsson och skidsprintarna). Jag har följt längdåkning på skidor allt sedan Lars-Göran Åslunds VM-guld (Vysoke Tatry 1970). Jag har slitits mellan hopp och förtvivlan med Lundbäck, Magnusson, Wassberg, Gunde Svan, Mogren, Niklas Jonsson och nu senast Mattias Fredriksson, Anders Södergren och Per Elofsson. Men också "Billan" Westin, Lina Andersson och andra duktiga damer.  Här finns år av stafettfrustration upplagrad. Minns bara Val di Fiemme 2003...

Därför var stafettbronset för herrarna härligt roligt. Äntligen höll det fyra sträckor. Och damerna var lika inspirerande att skåda. Att se Britta Norgrens satsning när hon gick upp i täten på tredje sträckan gav en kick. Och när Anna-Karin Strömstedt fightades om guldet i sista uppförsbacken (helt rätt), då var det en upplevelse man inte varit med om sedan 1995 (VM i Thunder Bay). Tidernas roligaste fjärdeplats!

OS-gulden i övrigt gick inte av för hackor heller. Gulden i sprintstafetterna (damerna först) såg jag under möte med landstingsfullmäktige, vilket ju gav en särskild inramning. Tre kronors guld var en mycket fin slutpunkt för "den gyllene generationen" som hade svårt att lyckas vinna. Anjas slalomguld var också det befriande, åhört i radio tillsammans med personalchefen. Det enda smolket i glädjebägaren var den avslutande femmilen med masstart och klungspurt. Den där tävlingsformen måste FIS ändra tillbaka till individuell start.

Sju guld, fjorton medaljer, inte klokt! Och på lördag, då är det femmil i Holmenkollen med gammal hederlig intervallstart.

            Klocktornet på S:t Marys Church med Englands äldsta fungerande klocka.    
  Ebb på floden Rother
      Den branta Mermaid street.

Rye är en liten stad från 1000-talet på Englands sydkust nära Hastings. Tidigare hamnstad, men hamnen slammade igen och nu ligger staden 3 km från kusten. Här finns kullerstensgator, korsvirkeshus och befästa torn.

          Höstbild från Rönninge i Stockholms läns landsting. (Klicka för större bild!)

Efter tre år i landstingsfullmäktige kom den första voteringsvinsten. S, v och mp har en rösts övervikt, men en avhoppad vänsterpartist stödde ikväll ett borgerligt förslag om cancervården.

S, v och mp hade föreslagit att arbetet mot väntetider i cancersjukvården skulle fortsätta. Den borgerliga alliansen yrkade istället om att "nolltolerans mot köer i cancersjukvården införs". Det borgerliga förslaget vann med 73 röster mot 72.

Jämför man de två yrkanden ovan så innebär voteringsresultatet att landstinget gör ett större åtagande i cancervården, framför allt mot väntetider före vårdinsats. Detta är inte obetydligt.

Debattklimatet i landstingsfullmäktige är tufft, motsättningarna är minst lika tydliga som i riksdagen. S, v och mp har hittills vunnit varje omröstning, ofta med en rösts övervikt eller t o m när voteringen slutat absolut jämnt och ordförandens utslagsröst fått avgöra. Det skedde ett antal gånger ikväll. Men resultatet med "nolltolerans mot köer" är viktig, viktigast för dem som idag står i sådana köer. 

 

Hans-Erik Malmros (m-gruppledare i SL:s ) och undertecknad (suppleant i SL-styrelsen) kommer att skriva ett brev till SL:s styrelse och begära dessa åtgärder.

Södertrampat tak på en av våra skolor. (Foto: Tomas Rook)

Skolrådet på Säbytorp har sänt ett nödrop från Säbytorps skolråd (föräldrar och elever). Jag tänkte "blogga" lite om detta i några avsnitt framöver.

På eftermiddagarna och kvällar händer det numera regelbundet att ett antal "ungar" etablerat en hemvist på taket till Skyttorpsskolan, en av våra för dyra pengar nyligen renoverade skolor. Ett motsvarande problem hade vi för ett år sedan, under några veckor på sommarlovet. Då rotade man sig på taket till nya förskolan Galaxen vid centrum. Uppmaningar från vuxna hjälper inte. "Vi får vara här!", heter det. Nu sparkar de sönder tak och hängränner, uppträder aggressivt mot elever och fritispersonal, en mycket otrevlig situation. Personal och elever är upprörda.

Kommunen har sedan ett par år sin egen "närpolis", nämligen ett vaktbolag vi anlitar för att kunna larma vid framför allt vandalisering. Tyvärr har det varit en nödvändig insats. Vaktbolaget tycks dock även i detta fall vara maktlöst. De får inte ingripa hur som helst.

Då återstår polisen. Funnes det fungerande närpolis i Salem vore det inte så stort problem. Men polismyndigheten rustar själva ned närpolisen, trots politiska signaler från såväl riksdag som kommun om motsatsen. Det är nu inte ägnat att förvåna; Polisen styr nämligen sig själv. Medborgarperspektivet är inte det rätta.

Vem ska lösa detta? Kommunen? Föräldrarna? Polisen? Hur? "Hårda tag"? Normer? Kamerabevakning? Går det att skydda kommunens egendom? Eller håller vi på att förlora kampen mot vandalerna?

          Trafik som behöver Förbifart Stockholm.

Efter att kranbåten "Lodbrok" körde på Essingeleden i fredags har gatu- och fastighetsborgarrådet Leif Rönngren (s) efterlyst fler förbifarter runt Stockholm. Visst är det bra att även (s) hjälper till för att kanske få fram en byggstart på Förbifart Stockholm (tunnel Skärholmen-Ekerö-Häggvik) tidigare än 2015, men för mig klingar detta falskt. För ca 15 år sedan skrev bl a (s) och (m) i Stockholms stad och län under  "Dennispaketet". Det innehöll "Ringen", d v s Essingleden, norra och södra länken kompletterad med en Österled i tunnel från Nacka upp mot Roslagstull. I avtalet ingick även Förbifart Stockholm (då kallad Västerleden).

När det, för ca tio år sedan, blev för tungt att stå emot den gröna opinionen valde dock (s) i Stockholms stad att svika avtalet.
 
Tyvärr har man inte en tioårig ångervecka på svikna miljardsatsningar, Leif Rönngren. (s) i Stockholms stad har hittills inte varit en säker samarbetspartner för att säkra tillförlitliga kommunikationer runt Stockholm. Kan "Lodbrok" lyfta regalskeppet "Vasa" kanske den även kan baxa Stockholms arbetarkommun i rätt riktning.

På bilden: Hilda Samuelsson, 108 år

Jag tittade på Olle Häger och Hans Villius DVD "Hundra svenska år" härom dagen. En storartad produktion där journalfilmer varvas med analys och intervjuer av "de som var med". I en gråknastrig stumfilmssekvens från "1900-kallt" visas hur ett par bilar kör genom en bymiljö på landet som ser ut att vara åtskilliga sekler gammal. T-fordarna (eller dylikt) plöjer fram så hönsen fråflyr mellan gärdsgårdarna kring bygatan. Ungarna springer barfota efter bilarna. Gruset sprätter när industrins tjugonde århundrade dundrar in i den uråldriga agrara bygemenskapen, ett paradigmskifte på svartvit stumfilm. "Tidevarv komma, tidevarv försvinna." Visst är det härligt med historia?

De är rappa och distinkta, mästerhistorikerna, när de t ex beskriver Sveriges "neutralitet" under kalla kriget. Eller när de berättar om de materiella sjumilakliven som tagits. Tänk tanken att diskutera dagens semesterperioder med sin farfarsfar som inte skulle förstå själva termen ens. Häger/Villius briljerar också med skildringen av kung Gustaf V:s roll och bana som den siste monarken som agerade politiskt, från Borggårdstalet över de båda världskrigen, med abdikationshotet 1941 som sista inslag.

Men, den som på kornet visar hur den lilla människan flutit med i historien och fått anpassa sig till el, telefon, radio, film, TV, rymdfärder, datorer och mobiltelefoner var (då) 108-åriga Hilda Samuelsson från småländska Kosta. Hon berättar bl a att "Inte hade vi någon dansbana. Vi dansade i vägskälet på sommaren." Och med en enda spontan replik fångar hon den glädjefyllda mättnadskänsla - får man väl tro - man själv hoppas få känna när ålderdomen inträtt. Om sin levnad på 1900-talet säger hon nämligen, på klockren småländska: "Jag har varit med om allt som blitt nytt!" Hur charmigt som helst!