Kampen om gaturummet och miljarderna
I fredags fick jag möjligheten att representera landstingsmajoriteten på "Resenärsforum", ett samarrangemang med Kollektivtrafikant Stockholm. PPP-lösningar var den röda tråden. PPP står för Private Public Partnership, d v s privat finansiering av offentliga investeringar. Privata företag, banker, konsortium bygger och driver offentliga anläggningar som betalas av allmänheten i form av vägavgifter (motsvarande) eller av den offentliga sektorn genom skatten. Arlandabanan och Öresundsbron är de två exemplen i Sverige, bra exempel tycker jag.
Det allmänna budskapet var fler spårvagnar och "light rail"-lösningar, t ex genom att konvertera stombusslinje 4 i Stockholms innerstad till en spårvagnslinje. Snabbspårväg Syd (Älvsjö-Fruängen-Kungens Kurva-Flemingsberg) är ett annat exempel som tilltalar undertecknad.
Trafikkonsulten Björn Sylvén visade en uppskattad bildpresentation som formade sig kring två lite väl förenklade framtidsbilder; staden som är gjord för bilen (med breda statsmotorvägar i Los Angeles som hotbild) och staden med gaturum för människorna (Paris, Zürich) med spårvagnar. Nu tror jag inte Stockholms och Stockholmsregionens framtida strategier förtjänar Los Angeles som hotbild, men visst är Björn Sylvéns strömlinjeformade och futuristiskt formade spårvagnar läckra som vision.
Det har varit trögt i portgången för PPP-lösningar, främst tror jag p g a det stora beroendet av staten för statsbidrag till väg- och spårinvesteringar. Jag hoppas detta nu kan lösas upp så att PPP-lösningar kan bli aktuella i Stockholmsregionen och annorstädes. Det finns oerhörda investeringsbehov inom Vägverket, Banverket, landstinget och SL, om vi ska vänta ut konkurrensen om de begränsade investeringsmedel som knappast räcker till går många nyttopotentialer förlorade. Samtidigt tror jag inte att fler spårvagnar är den allomfattande lösningen, väginvesteringarna är minst lika viktiga för Stockholms län. Södertörnsleden (Huddinge-Masmo) samt Förbifart Stockholm (Kungens Kurva-Ekerö-Vällingy-Häggvik) är två avgörande projekt för den södra länsdelen. Men visst måste det till nytänkande.
Frågan är vilka lösningar som vinner kampen om gaturummet? Frågan är också om det är en kring en begränsad mängd offentliga skattemiljarder kampen ska stå eller om PPP-lösningar kan bli ett alternativ, t o m ganska snart?
Trackback
Hej, Lennart !
Först en fråga: Hur ofta åker Du kollektivt ?
Som Du känner till har SL:s innerstadsbussar dömts ut av miljöförvaltningen p.g.a. bullret. Miljöförvaltningen övervägde att ålägga SL att bekosta treglasfönster på de värst utsatta gatorna. Bullret utomhus struntade man dock i.
Saken tystades emellertid ned och SL fick ta ansvaret själva. Man påstod då att biogasbussarna skulle vara tysta, vilket senare visade sig vara felaktigt. Ingen bryr sig.
I 350 andra innerstäder jorden runt rullar tysta, energieffektiva el-bussar och/eller spårvaganar på gatorna. Rom har t.ex. fått ett helt nytt och toppmodernt trådbussystem med bussar som automatiskt skiftar från tråd till batteri på 10 sek och San Francisco och Vancouver tog nyligen leverans av hundratals nya trådbussar. Men på Stockholms innerstadsgator - endast energislösande, bullrande förbränningsmotorbussar (diesel, etanol- och biogas). Samtliga partier(t.o.m. m och s) uttalade sig före valet för spårvägsdrift på den överbelastade linje 4. Men inget kommer naturligtvis att hända, trots att linjen kommer att bli än mer belastad i framtiden när citybanan står klar med station Odenplan.
En el-driven buss har bl.a. följande fördelar farmför en förbränningsmotordriven, oavsett bränsle:
Längre livslängd
Tystare
Inga avgaser
Inga bränsletankar-ingen tankning
Återmatning av el till nätet vid inbromsning
Snabbare acceleration
Bättre backtagningsförmåga
Energisnåla
Uppskattade bland passagerarna = större resande
På riktigt trafikstarka linjer är givetvis modern kapacitetsstark spårväg att föredra.
Städer som värnar om sin innerstadsmiljö brukar hamna högt i mätningar över livskvalitet. I en nyligen gjord undersökning (se di.se) hamnade Stockholm på 20 plats. Som en parentes kan nämnas att av 10 av de högst placerade städerna hade 9 el-driven kollektivtrafik på innerstädernas gator.
I Stockholm finns dock inget intresse för att förbättra den känsliga innerstadsmiljön med tystare, renare och energieffektivare fordon och i hela Sverige finns bara tre (3!) eldrivna bussar i kollektivtrafiken, Landskronas vinddrivna trådbussar. Det är som på så många andra områden: vi Svenskar tror att vi är bäst på det mesta men när man ser sig omkring visar det sig att så inte alls är fallet. Vi ligger ofta långt efter internationellt.
Förhoppningsvis kommer det en ny generation politiker, som har varit ute och rest runt om i världen, sett vad som händer och inte sitter fastlåsta i gammalt 1900-talstänkade.
Tills dess får vi leva med onödigt buller och energislöseri.
Bo Lagerqvist
Jag har 200 m till jobbet och bor 3 mil utanför sta´n. Alltså åker jag inte dagligen kollektiv, men det förekommer inte så sällan, särskilt när jag är inne i sta´n. En fråga tillbaka Bo; hur långt har du till Stockholms innerstad?
Jag tror på spårvagnar och spårvägar. Men det gäller att se till behoven i hela länet. På sydsidan är vi mycket intresserade av att komma igång med planerna på Snabbspårväg Syd (Älvsjö-Fruängen-Skärholmen-Kungens Kurva-Flemingsberg).
SL jobbar på med sin miljöpolicy. 50% av bussarna ska drivas med förnyelsebara bränslen 2011, 100% år 2025.
Hej, Lennart !
Jag bor i innerstaden.
Därför är jag intresserad av miljön i innerstaden.
Du nämner Ditt intresseområde: Syd.
Det behövs ett lokalt fristående borgerligt alternativ, som Stockholmspartiet, för att ta tillvara innerstadsbornas intresse.
Stomlinje 4 är Stockholms och Sveriges mest trafikerade busslinje 60.000 pass/dag. Mer än tvärbanan. Kapaciteten har slagit i taket, det erkänner t.o.m. SL. Bussarna har dömts ut av miljöförvaltningen p g a bullret. Vad är Ditt förslag till en förbättring av miljön och kapaciteten på denna linje ?
SL har inga som helst planer på att införa tyst, energieffektiv, kapacitetsstark eldrift på innerstadens gator till år 2025. I San Francisco (som har 10 spårvägslinjer och 16 trådbusslinjer som drivs av vattenkraftsel skall alla förbränningsmotorer i kollektivtrafiken vara utfasade år 2020).
Att hälla etanol i tanken gör inga bussar till "miljöbussar", de drar lika mycket eller mer energi som en diesel och bullrar lika mycket.
MvH
Bo L
Ett mkt bra sätt att frigöra fler skattte-miljarder vore ju att
SL slutar upp med
sina "antiplankningssåtgärder". De kostar över 550 miljoner per år och ännu har ingen, vare sig VD:ar eller
landstingspolitiker kunnat visa på att dessa
satsningar är lönsamma, dvs ger mer än vad de kostar. SL beräknar ju att
fuskåkning
innebär 0-20 miljoner/år i minskade intäkter, en tämligen enkel uträkning
visar ju ganska snabbt på att politikerna borde kunna
hantera skatttemedel bättre.