Kalderén 2009

I två Brännpunktsartiklar i SvD (23 jan.) utkristalliserar sig några välbehövliga uttalanden som är "på pricken" i debatten om ordning i skolan.

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, skriver om analysen om offer eller förövare i samband med mobbning:

"Det enklaste motivet av alla ignoreras, nämligen vilja till makt: att göra som man vill, förfoga över andra som man vill, trotsa normer och förbud som man vill, kort sagt, att leka Gud efter eget gottfinnande."

"De lärare och elever som har ansvaret för vad som sker i skolan är själva antingen berövade makt eller rädda för att utöva makt. De verkar fortfarande leva i villfarelsen att för mycket makt utövas från katedern. Hotbilden är alltjämt karikerad på Caligula, den sadistiske latinläraren i Alf Sjöbergs film 'Hets' (1944).

Samtidigt som lärarna ställs inför allt större ansvar ges de alltså allt mindre makt. De lämnas med skyldigheterna, men berövas rättigheterna."

Är det för drastiskt att tala om "makt i klassrummet"? Knappast. Fråga de lärare som utbildat sig till pedagoger inom ett sakområde och finner sig kämpa med ren uppfostran.

Sinikka Mäkivierikko (fil kan och tidigare lärare) försvarar det finska systemet med ordningsbetyg:

"Målet för all disciplin är självdisciplin."

Och senare:

"Så småningom kommer många att uppskatta fördelarna med ordning och reda för sin egen skull. Ordning kan aldrig vara ett straff."

Väl rutet!