Kalderén 2009

(Från SvD,se)

Många enskilda polismän är frustrerade och riktar kraftig kritik mot sin egen polisledning för flathet under demonstrationerna i Malmö i fredags och lördags. Poliserna fick inte sätta på hjälmarna, i vissa fall inte heller ingripa mot stenkastning och vandalisering av byggnader. Enligt utsago skulle det ha kunnat provocera demonstranterna.

Rikspolischefen Bengt Svensson försvarade i Ekot polisledningens ordergivning. Det är den nya, särskilda polistaktiken (SPT) som gäller. SPT består i att undvika beteende som kan uppfattats som provokativt av demonstranter, som t ex hjälmar och sköldar. Polisen förlitar sig också på s k dialogpoliser som ska upprätthålla kommunikationerna med demonstranterna. Ett mer flexibelt användande av polisfordon ingår också i bilden. Ofta förekommer att poliser undviker att agera mot förstörelse med motiveringen att ett ingripande - med hänsyn till styrkoförhållandena - är för riskabelt samt att de istället ska dokumentera för att gripa förövarna senare. 

Rikspolischefen pekade på att den särskida polistaktiken varit lyckosam, inte minst i Salemdemonstrationerna.  Tillåt mig hävda motsatsen. Nu senast 2007 innebar det att demonstrationstågen fick gå helt utan sidovakter, att en betydande del av den ena demonstrationen med de mest militanta antirasisterna tilläts skena iväg i grupp och sprida oro, vandalisera och försöka sätta eld på skolor. Ett antal gripanden skedde men mig veterligt har inga åtal väckts.

Så vitt jag vet är bilden i stora drag densamma efter ett antal "Reclaim the streets"-fester m fl arrangemang i Stockholms city. Dialogpoliser arbetar flitgt, militanta delar av demonstrationen rusar iväg, vandalisering sker, egendom skadas, polisen ingriper ibland, ibland inte. Polisens hållning är dock genomgående, det gäller att inte provocera. Skadegörelse och kalabalik verkar betraktas som "collateral damage".

Jag upplever polisens taktik och förhållningssätt som nedbrytande för allmänhetens förtroende för polisen och rättssamhället. Det känns kusligt att polisledningen låter skyldigheten att skydda allmän och privat egendom stå tillbaka för andra, rent hypotetiska faktorer. Att döma av medieuppgifter från Malmö skulle polisen t o m ha underlåtit att ingripa mot misshandel.

Polisen tillämpar en anpasslighet och relativism inför våld och kriminialitet. Det illustreras och sätts på sin spets då man läser Jarl Holmströms (en av polisens kommenderingschefer i Malmö), svar på en fråga i DN:

Under lördagens demonstration kastade demonstranterna åter flaskor mot polisen utan att ni ingrep?
- Det var ett gott exempel på hur viktigt det är att strategiskt hålla huvudet kallt och inte låta sig provoceras till oplanerade insatser som kan få allvarliga konsekvenser.