Kalderén 2009

Monumentalt europaparlament i Bryssel.        (www.fotolia.com)

Så gott som alla KSO (kommunstyrelseordföranden, eller på engelska "mayors") från Stockholms län tillbringade tre dagar i Bryssel under förra veckan. Vi var där för att träffa EU-funktionärer, beledsagade av Stockholmsregionens EU-kontor. Kontaktytor skulle skapas och EU-atmosfären kännas av.

Jag vet inte om det är så lyckat att som svenskt kommunalråd med snäv budget låta sig överväldigas av Bryssels monumentala byggnadskomplex och ambitiösa anglo-engelskt-klingande byråkratiska svada. Man kan inte undgå tanken på hur EU-pengarna används och vilken effekt de ger.

Jag har alltid varit för EU, inte minst för att det är ett fredsprojekt i grunden och ett sätt för Sverige att vara och konkurrera som en viktig aktör i Europa. EU visar just i dessa dagar en världspolitisk tyngd genom Sarkozys uppgörelse med Ryssland om Georgien. Men samtidigt har jag aldrig sett så många högresta, modernistiska palats av glas och betong, med så spatiösa korridorer och så många dyra, men outnyttjade kvadratmeter. 

Under vistelsen i Bryssel lyckades jag fånga upp summa fyra konkreta sakfrågor som berörde: Ryssland i Georgien, torskkvoterna, "roaming" (mobiltelefonavgifter internationellt) samt "Convenant of Mayors" om växthusgaserna. Och nog är det väl så att miljöfrågorna är en minsta gemensam nämnare för EU-medlemsskapet. För en kommunpolitiker som är van att se resultatet av sina beslut byggas upp framför ögonen gäller det att ha ett tålmodigt och vidsynt perspektiv på EU-palatsen och det som uträttas däri.