Landsgemeinde i Appenzell - demokrati med värjan i hand
Ibland finner man guldkorn. Nyligen stötte jag på en över 100 år gammal "Resebeskrivning över Schweiz" i en genomgång bland gamla böcker. Turistskildringen är en tegelsten i folioformat med vackra svartvita teckningar från ett Schweiz som visar ett alplandskap och stadsmiljöer från flydda tider, långt ifrån snabbtåg och ultramodernt bankväsen. Detta fascinerande alster innehåller bl a en beskrivning av en av de uråldriga folkförsamlingarna, "landsgemeinde" från kantonen Appenzell, halvkantonen Inner-Rhoden. Dessa historiska, "urdemokratiska" mötesformer beskrivs med en luststfylld rikssvenska, med stavningar härrörande från tiden innan förändringarna i början på 1900-talet:
"Denna folkförsamling, der det suveräna folket, sin egen födde herskare, såsom sin egen lagstiftare och domare ännu omedelbart under öppen himmel förvaltar och utöfvar sina genom egen kraft vunna och genom fädrens blod beseglade fri- och rättigheter, - denna vackra inrättning finns ännu qvar, utom i Appenzell (Inner- och Ytter-Rhoden) äfven i kantonerna Ob- och Nidwalden, Glarus och Uri."
"Det är gammal sed. Redan i sextonde århundradet - tider, då svärdet alltid måste vara slipadt och hillebarden aldrig fick rosta, - samlades Appenzells folk årligen till vapenmönstring. Och ännu mot slutet af 17:de årh., inskärptes det upprepade gånger hos landtfolket, att hvarje vapenför och ärlig man skulle bära ett långt, ståtligt sidogevär. Derför går också den dag i som idag är Appenzellaren till folkförsamlingen antingen i värja, om han hör till de förnämlilgare, eller ock med något gammalt underligt, från färdren ärfdt hugg- eller stickvapen, som helt visst året om fått ligga och rosta och hvars bruk han endast känner af sitt lands historia."
Schweiziska banér
"Hatten af! Det är ättlingarna af dessa dödsföraktande män som vid Speicher, Häuptlingsberg och Wolfshald, utan att akta fiendernas öfvermakt, svängde sina svärd och morgonstjernor och kastqade öfvermodiga herrars tryckande ok till marken."
"Ur folkförsamlingens sköte framgå sedan genom val de förvaltande myndigheterna och embetsmännen. Embetena ro för det mesta hedersposter, som inbringa litet eller intet, och inga främmande egoistiska element, som utså strid för att skörda guld, förmå här intränga i institutionerna. Allt, äfven domsrätten, utöfvas och anordnas som i en familj, och embetsmyndigheterna likna ett familjeråd."
Tillbaka till nutid. Wikipedia berättar att Appenzell anslöts till schweiziska edsförbundet 1452. Kantonen är uppdelad i kantonerna Inner-Rhoden (katolskt) och Ausser-Rhoden (protestantiskt). Numera har Inner-Rhoden (knappt 6000 invånare) kvar sitt "landsgemeine". Den sista söndagen i april varje år samlas de röstberättigade på Landsgemeindeplatz, medtagandes sitt röstkort eller - värjan. Folkförsamlingen kan naturligtvis betecknas som urgammal direktdemokrati med ett undantag: kvinnlig rösträtt infördes så sent som 1990, efter tvång.