Kalderén 2009

Med "Arn-Tempelriddaren" kliver den tidiga medeltiden rätt ut i biosalongen.

Filmen får ett stort plus för miljöskildringarna och dekoren, kyrkorna och gården Aranäs. Scenerna vid Axevalla ting med en ståtlig, profetlik lagman som träder fram är särskilt inspirerande. Maktkampernas vardag skildras insiktsfullt. Det är inte "Ivanhoe-format" i svensk tappning. Striderna mellan Sverkerska, Erikska och Folkungaätten filmas istället i det lilla format som känns realistiskt. Det måste ha varit ganska små följen av hirdmän som formade historien när det som skulle bli Svea rike började framträda i västra och östra Götaland, vid Varnhem, Husaby, Forshem, Näs och Eriksberg.

Persongestaltningen känns inte helt klockren. Det är svårt att befria sig från känslan att Mikael Nykvist och Sven-Bertil Taube m fl fått ikläda sig medeltida dräkter, den nutida kändisrollen dominerar över 1100-talsfiguren. Andra halvan av filmen känns något rapsodisk. Kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia skildras som en klyschig riddarsaga.

Till viss del blandade intryck, således. Den kommande andra filmen i Arn-sviten borde ha större potential att bli en storfilm. Handlingen lär då lättare kunna fokuseras på den väpnade kampen på svensk botten, med fältslagen vid 1200-talets början. 

Hemsidan http://www.arnmovie.com/ rekommenderas för en snygg beskrivning över den historiska bakgrunden i västra Götaland på 1100- och 1200-talen.