Kalderén 2009

I tisdags var det premiär för "Klass 9A", SVT:s stora dokumentärsatsning för våren. Hela 13 avsnitt ska det bli om en "nia" i Johannesskolan i Malmö som får helt nya lärare vilka ska leda klassen till oerhörda förbättringar. I utgångsläget saknar 60 % av eleverna betyg i ett eller flera ämnen. Målet är att klassen ska bli bland de tre bästa i hela landet.

Pilotavsnittet på en timme var trevligt. Man fick följa några av eleverna när de presenterade sig, träffade kompisar eller blånekade att delta på "gympan". (Trevliga intervjuer!) Min upplevelse av klassrumssituationen var ett relativt lugn, åtminstone vid den terminsstart pilotavsnittet skildrade, åtminstone när TV var med. Gemensamt för lärarna var det starka engagemanget som tog tag i eleverna.

Den energi och välvilja som flödade i klassrummet gav en undervisning (förlåt "lärande"!) som kryddades med annorlunda pedagogik. Det var presentationer där eleverna, sittandes i ring fick berätta om något alldeles speciellt som de var bra på. En lärare illustrerade mycket tydligt skillnaden mellan liv och död genom mus och en levande kräfta i biologisalen. Den utåtriktade matteläraren bjöd på matematiska finesser i gåtor med geometri m m. De första lektionerna var roliga.

En fundering dock: det förekom en "överlämnandekonferens" mellan de gamla och de nya lärarna. Trots att en stor del av klassen saknade betyg i ett eller flera ämnen hävdade de avlämnande pedagogerna att klassen presterade bra resultat. En av de tillträdande lärarna frågade sig då varför de hade engagerats. Är skillnaden i nulägesbilden resultatet av TV-kamerans närvaro eller något annat?

En annan fundering: en av eleverna påstod att hon aldrig fått laborera tidigare. Är det verkligen möjligt?

Jag har lagt in en speciell markering i handdatorn för att kunna följa "Klass 9A" på tisdagskvällar, så ofta som möjligt.