Kalderén 2009

Den första juli nästa år blir det lagligt för Sveriges kommuner att förbättra rättvisan inom familjepolitiken. Ett kommunalt vårdnadsbidrag på 3000 kr per barn och månad (skattefritt) blir möjligt. Dessutom blir det jämställdhetsbonus för föräldrar som delar lika på föräldraförsäkringen och förstärkt pedagogik i förskolan.

Jag brukar tycka att termen "rättvisa" är alltför opportunistisk för att användas i politiken, men i det här fallet känns "rättvisa" som ett ord i rättan tid. Alltsedan "dagis" växte fram på 1970-talet har skattepengarna ensidigt riktats till "dagis" eller familjedaghem. De familjer som - mot alla odds - velat vårda sina telningar själva har varit utan stöd, men istället fått nöjet att se de egna skattepengarna gå till alla andra. Hur var det Göran Persson sade för några år sedan? "De familjerna har en livsstil vi inte ska subventionera."

Sedan 1970-talet har en trend varit beständig; det är förskola ("dagis") de allra flesta vill ha. Många år som kommunalpolitiker i Sveriges yngsta kommun (till medelåldern) har sedan länge lärt mig att barnfamiljerna förväntar sig att kommunen ser till att det finns förskoleplatser och familjedaghem. Det är en självklarhet och något vi också uppfyllt i många år.

Frågan är alltså inte förskola eller vårdnadsbidrag. Det handlar istället om reell valfrihet för  det allra viktigaste ansvaret; att se sina barn leka, lära, växa upp och ha det bra. Tänk att det ska behövas en politisk reform för att mamma och pappa ska ha möjlighet att vårda sina barn under de yngsta åren. Är det inte en form av "naturlig rättighet"? En självklar rättighet, ett instinktivt beteende nedärvt genom historien.

Vårt mål är att införa kommunalt vårdnadsbidrag i Salem 1 juli 2007.