Kalderén 2009

    Redskap för matematiskt hantverk, det räcker bra.

I veckan fick vi veta att miniräknare ("symbolräknare") som kan lösa algebraiska problem (ekvationer och förenklingar med symboler, typ y = kx + b) ska tillåtas på nationella prov. Sakkunniga pedagoger och akademiker riktade häftig kritik mot idén. Jag håller med.

Att lösa ekvationer manuellt är för den som ska utveckla sina färdigheter i matematik vad perspektivmålning är för konstnären, nämligen själva hantverket man bara måste kunna. Algebra som räta linjens ekvation, förenklingar, deriveringar m m måste man behärska manuellt för att gå vidare på högskoleutbildning som bygger på matematikmoment.

Det är i det manuella nötandet - "trial and error " -med kvadreringsregler m m som själva talangen förädlas. Under min tid som obehörig mattelärare i högstadiet var det lätt att se hur förmågan till huvudräkning och rimlighetsbedömning stått tillbaka. Division hade många elever svårt för att förstå, om de inte hade miniräknaren tillhands.

Visst måste vi ta tillvara tekniska framsteg som underlättar tillvaron. Men matematik handlar mest om att förstå metodiken. Modern matematik bör fokusera på att använda matematiken i praktiska problem. Det går att göra mycket roligt med algebra, men det bygger på att tänkandet och hantverket utvecklas. Och alltför långt drivna lättnader i gymnasieundervisningen innebär att högskolan får kompensera genom fler introduktionskurser. Det är inte så svenska ingenjörer rustas för att vinna exportframgångar åt oss alla.