(s) kommer inte längre!
Röda fanor vajar tills vidare, åtminstone som fiskeflöten.
(s)-regeringen presenterade Vårpropositionen (VÅP:en) idag, med stort mediapådrag. Sossarna är dock mitt uppe i ett historiskt paradigmskifte. Sittandes i regeringsställning, i högkonjunktur förmår de inte alls hålla sysselsättningen uppe. De kommer inte att nå sitt eget mål för den öppna arbetslösheten (den fullt synliga) på 4 %. Vad värre är, det totala utanförskapet på arbetsmarknaden är rekordstort. Inte ens med omfattande arbetsmarknadsåtgärder kommer de att komma i närheten av målet.
Ungdomar mellan 16-24 år har det svårt. En arbetsförmedlare i Skärholmen konstaterade dock nöjt att det fanns massor av arbetsmarknadsåtgärder som Arbetsförmedlingen kunde anvisa. En ung arbetssökande verkade inte lika nöjd.
Det är ett unikt läge i svensk politisk historia att (s) förefaller ha gett upp den fulla sysselsättningens idé. Per Nuder var helnöjd med konjunturutvecklingen. Men det är inte samma stolthet över arbetsmarknaden. Deras enda lösning är ännu mer arbetsmarknadsåtgärder, särskilt ”plusjobben”. Genom mycket stora bidrag till kommuner och landsting skapar man ”sysselsättning”, men inga varaktiga jobb.
Ställda inför nya svårigheter på arbetsmarknaden måste vi politiker istället bejaka och frigöra nya, kreativa krafter. För det är genom företagsamheten som vi ska göra något åt arbetslösheten. Då måste det bli mindre krångel och enklare att anställa. Småföretagare som inte ska behöva riskera hela sitt företag om man vill anställa arbetskraft. Ett företag ska kunna växa, företagare ska kunna tjäna pengar och göra vinster. Det är de små och medelstora företagen som borde vara tusentals dynamon på den svenska arbetsmarknaden, drivna av entreprenörskap ("vi fixar det"), lockade av nya affärsidéer. De företag som redan finns och de som ännu ej bildats.
Det är dessa företagare som sossarna varken kan, vågar eller vill bejaka.
(S)kruvad turer om trängselskatten
"Fakta om turerna kring trängselskatten säger allt!"Annika Billström (s) tyckte häromdagen att oppositionen agerat ”oseriöst från början till slut” beträffande trängselskatten. Jag måste säga att det nästan är plågsamt att höra sossar från Stockholms stad motivera de senaste turerna. Man kan fråga sig hur skruvat deras politiska omdöme fungerar när de t o m censurerar ”nej-sidans” valsedel.
Egentligen kan man spara på kritiken. En faktapräglad redogörelse för de demokratiska aspekterna av trängselskatten säger allt. Här kommer den:
1. Före valet: Billström lovar, inga biltullar.
2. Billström vinner valet i Stockholms stad.
3. Göran Persson tvingas lova biltullar för att kunna bilda regering med stöd av mp och v, Billström spelar med och nu ska det bli biltullar i Stockholms stad.
(Egen slutsats: Detta måste ses som ett demokratiskt svek, hade Billström sökt demokratiskt mandat för biltullar hade hon sannolikt inte blivit vald. Billström har majoritet i Stockholms stad på en politik rakt motsatt den hon nu tänker genomföra. Är Annika Billströms majoritet legitim (ur demokratisk synvinkel)?
(Egen slutsats: Detta måste ses som ett demokratiskt svek, hade Billström sökt demokratiskt mandat för biltullar hade hon sannolikt inte blivit vald. Billström har majoritet i Stockholms stad på en politik rakt motsatt den hon nu tänker genomföra. Är Annika Billströms majoritet legitim (ur demokratisk synvinkel)?
4. Avgörande frågetecken ur regionalt perspektiv: Påverkar biltullar Stockholms län?
M, Fp och Kd svarar ja på den frågan, ordnar folkomröstningar i 13 kommuner år 2003.
M, Fp och Kd svarar ja på den frågan, ordnar folkomröstningar i 13 kommuner år 2003.
5. S-kommuner i Stockholms län är över lag mycket kritiska till biltullarna. Men för att anordna folkomröstningar säger s-kommunerna (var och en) att det förutsätter att hela länet folkomröstar. Eftersom vissa s-kommuner samtidigt säger att de inte kommer att folkomrösta (i likhet med Stockholms stad), har s-kommunerna spräckt den premiss de själva satte upp och kan hänvisa till den splittring de själva skapat.
6. Resultatet i folkomröstningarna blir drygt 80 % nej.
7. Stockholms stad beslutar, utan folkomröstning och mot länskommunernas vilja, att ansöka om försök med trängselskatter.
8. Riksdagen beslutar om ett försök i Stockholms stad. Länskommunernas inställning ger inget resultat.
9. ”Stockholmsförsöket” börjar 3 januari 2006.
10. Efter försöket ska det bli folkomröstning i Stockholms stad. Majoriteten bestående av s+v+mp bestämmer ensidigt hur valsedlarna ska se ut. Man bestämmer även att ”nej-sedeln” ska innehålla argumentation för trängselskatterna.
11. Billström kallar oppositionens inställning ”oseriös från början till slut”.
Man hör idag väljare berätta att de har olika uppfattningar om trängselskatterna, men tänker rösta emot (s) i alla fall, beroende på hur denna process gått till. Det verkar sunt.
"Skattebetalt är inte gratis"
Många gratisutspel från (s) redan nu, hur ska det då inte bli i höst?"Skattebetalt är inte gratis" skriver Malin Siwe i en horisontell kolumn idag på DN. Malin berättar att Annika Billström (s) nu lovar gratis förskola, gratis hemhjälp i två timmar i veckan för alla som fyllt 75 år, rätt för deltidsanställda att få deltid m m.
Malins avslutning är på pricken:
"Varje gång vi röstar för 'gratis' kommer vi ett steg närmare tillståndet där stat och kommun tar alla våra inkomster och delar ut fickpengar på nåder.
Fickpengar är till för barn. Vi som röstar är myndiga och ansvarstagande vuxna."
Fickpengar är till för barn. Vi som röstar är myndiga och ansvarstagande vuxna."
"Efter åtta år är man underkänd!"
Sommarskolor är inget nytt, Ibrahim Baylan!Skolminister Ibrahim Baylan (s) har nu föreslagit "sommarskola" för de elever i årskurs 8 som inte klarar målen. Enligt Baylan behövde det inte ha att göra med skolan, det kunde vara något socialt, i hemmet eller så. Bästa statsråd, det kan finnas gott om orsaker, men primärt är skolan det handlar om!
Under mina två år som lärare upplevde jag en hel del elever med dessa problem. Baskunskaperna var långt ifrån tillräckliga efter åtta år i skolan. Varför? En allvarlig orsak är att dessa elever och framför allt deras föräldrar samt inte minst skolan själv inte fått klart för sig hur allvarligt det är.
Betyg ges först efter höstterminen i åttan. Efter det inledande lågstadiet har eleverna gått hela mellanstadiet utan betyg. De går årskurs 7 utan betyg för att sedan förväntas ta igen förlorade baskunskaper under tre terminer. Ibland var det t o m så illa att man skulle ge vissa elever en knuff över strecket för godkänt under den sista skolmånaden i nian, eftersom de missat de nationella proven på vårterminen.
Nu vill (s) konstruera ännu mer panikåtgärder i slutet av skoltiden istället för att ta informationsbehovet på allvar och ge kvitto på hur det är ställt med baskunskaperna under mellanstadiet. Betyg behövs under mellanstadiet, Ibrahim Baylan!
Jag kan fortfarande se den elev framför mig som var besviken efter att inte få godkänt i åttan. "Efter åtta år är man underkänd", var hennes dom över skolan. Eleverna förtjänar bättre chanser än så.
Och förresten; sommarskolor är inget nytt. Det var vanligt för många år sedan. Lyft blicken och våga se något annat än betygsmotståndet, statsrådet!
Anders Gustâv var vår lagkapten
Det går inte riktigt att ta till sig det faktum att Anders är borta. (Ur Expressen 19/3)Det tragiska budet nådde oss i fredags under en paus på vår kommunala rikskonferens i Jönköping. Det var ofattbart, som en av oss sade ”Det finns bara inte!” Varken då eller nu två dagar senare går det inte riktigt att ta till sig det faktum att Anders inte finns där längre, mitt i gänget, på alla möten. Det är oerhört tungt.
Mina första kontakter med Anders kom när jag gick med i MSU (moderat skolungdom) i mitten på 1970-talet. Han fanns där på distriktsstämmor, på kurser och som vallokomotiv. Torgmöten var en kampanjform som var uppfunnen just för Anders.
Anders var en av de där personerna som man alltid smålog när man skulle träffa. ”Jaha Kalderén, vad har du ställt till med i Salem idag då?”, var en vanlig välkomsthälsning. När Anders fick ordet var det automatisk lystring, man visste att det skulle komma något speciellt. Nu på senare tid var det hans debatter mot Dag Larsson som kunde få en att piggna till ordentligt i landstingsfullmäktige.
Hans politiska betydelse för Moderaterna i Stockholmsregionen var stor. Anders budskap bottnade i visionen om Stockholmsområdet som Sveriges motor, som skulle ånga på. ”Det ska vara lite asfalt och neon”, var ett citat, typiskt Anders. I debatterna om infrastrukturen, skatteutjämningen och nu senast biltullarna var det Anders som angav tonen. Anders stod upp för Stockholmsregionen, inte minst när det var politiskt inkorrekt.
De kraftigaste intrycken av Anders var nog som mångårig ordförande för vår kommunalrådsgrupp, där han nästan bokstavligen höll i den politiska agendan. Nu senast som ”nej-general” mot biltullarna. Anders ledarstil handlade mycket om positiv förstärkning, se rörelserna framåt, uppmuntra och ständigt peka ut målet, otvetydligt. Han har betytt oerhört mycket för alla oss som blivit kommunalråd under de senaste åren. Att vara kommunalråd är ett solitärt uppdrag, men vi hade alltid Anders och kommunalrådsgruppen.
Anders var den där självklara ledargestalten som drog folk till sig med sin karisma och energi. Han var vår lagkapten.
Nu gäller det att smälta detta svåra bud, sörja och gå vidare. Något annat hade det inte varit tal om för Anders Gustâv.
Tror Petter själv på vad han säger?
Einstein vet bäst! (Bilden är ett montage, men klicka gärna för förstoring.)Petter vann "Toppkandidaterna". En "toppkandidat" som också är syndikalist. Jag har bara "glimtat in" i serien, tittade häromdagen på ett klipp där socialisten Petter debattboxar med den borgerlige Hannes, med Dogge Doggelito som debattledare och högljudd publik. Hannes hävdar friheten att kunna avtala om sin arbetstid och att ha möjligheten att jobba extra för tjäna extra. Petter frågar om vem som vill jobba mer än sex timmar per dag och hävdar att fler timmars jobb bara går till företagaren Hannes fickor. Gissa vem som vann!
Jag undrar ibland om vänsterdebattörer som stödjer sex timmarsdagen verkligen verkligen tror på det de säger, eller om de talar mot bättre vetande? Hur kan man inbilla sig att "reformer" kan betalas med luft? Är det intellektuellt hederligt att vackla vidare i detta kunskapsflum?
"Marknaden" för vänsterkandidater som frigör sig från sambandet mellan att producera tillväxt innan man kan fördela välstånd, tycks bara växa. Någon har sagt att "socialism är illusionen om att kunna leva på någon annans bekostnad". Petter är en duktig torgförare för detta tankegods. Tjänar förstagångsväljarna på att invaggas i den illusionen?
Förbifarten förbigången
Nord-sydliga förslag kring Stockholm Länsstyrelsen i Stockholms län har prövat frågan om framtida nord-sydliga förbindelser över Mälaren (eller "Mälarsnittet" som det så snitsigt kallas). För de flesta kommunpolitiker, m, fp, s eller andra, kom det som en stor överraskning att landshövding Mats Hellström prioriterar "Diagonal Ulvsunda" istället för "Förbifart Stockholm" som alla kommuner stödjer.
"Förbifart Stockholm" går från Skärholmen, i tunnel genom Ekerö, över till Hässelby för att ansluta till E4 vid Häggvik. "Diagonal Ulvsunda" går från Fruängen, i tunnel under Mälaren (eller på sjöbottnen), fortsatt via Ulvsunda till Kista.
Detta ställningstagande från landshövdingen lägger lass på börda av den sorgliga serie politiskt havererade eller tillkrånglade trafikprojekt i Stockholms län. Men skillnaden här är att när man nu är överens över partigränserna, då går landshövdingen emot. Landshövdingen går emot sina egna länsinnevånare.
Landshövdingen pekar på att världsarvet och odlingsmiljön runt Drottningholm måste fredas. Men det är ju av den anledningen som förslaget förutsätter att Förbifarten ska gå i tunnel! Det har också varit Ekerö kommuns bestämda förutsättning för att man ska stödja projektet, som nu också sker.
Tittar man på kartan blir länsstyrelsens alternativ, "Diagonal Ulvsunda", ännu mindre begripligt. Den leden går ju bara ett par kilometer väster om Essingeleden. Långtradare och annan fjärrtrafik som ska till Arlanda, Uppsala norrut vill ju åka förbi Stockholm, inte genom. "Diagonalen" är ett snett alternativ (sic!), det är ingen förbifartsled.
I vilket annat län i Sverige än just Stockholms kan detta inträffa? Landshövdingarna förmodas ju stödja kommunerna i sitt län, inte motarbeta dem. Tyvärr lär landshövdingens egna turer försena detta viktiga projekt ytterligare. De kringfartsleder som för många europeiska städer är en självklarhet, får Stockholmarna vänta ytterligare på.
Retorik till döds
"De är alla ärevördiga män" (Marlon Brando som Marcus Antonius).TCM-kanalen visar många fina filmer, bl a filmatiseringen av Shakespeares "Julius Caesar". Här bjuds tittaren på klassiskt bländande retorik. Dramatiken kring Julius Caesars väg till diktatorsposten (diktator var den högsta ämbetsmannen till vilken senaten överlämnat det mesta av makten) och mordet på Idus Martiae (15 mars) går igen i många media just nu. Förutom den klassiska svartvita filmen finns ett par miniserier samt ett antal böcker, dokumentära såväl som romaner.
Bakgrunden: Julius Caesar har som härförare marscherat till diktatorsposten. Stora delar av senaten fruktar att republiken, med senaten som högsta politisk makt ska gå under med Caesar. Bland dessa återfinns Brutus (James Mason), gammal vän till Caesar. Marcus Antonius, som är Caesars general, förtrogne och bäste vapendragare, leder Caesars falang i senaten som har tillräckligt inflytande för att erbjuda honom kungakronan. Caesars antagonister bestämmer sig för att mörda honom. Det gäller ju att rädda republiken. Ett stort antal sammansvurna knivhugger Caesar när han anländer till en session i senaten. Den sista att genomföra dådet är Brutus. När den döende Caesar ser detta kommer de klassiska orden;
”Även du min Brutus (’Et tu Brute?’) Då ska Caesar falla.”
”Även du min Brutus (’Et tu Brute?’) Då ska Caesar falla.”
I TCM-filmen börjar sedan den retoriska uppvisningen när förövare och förtrogna ska tala till folkmassan utanför Kapitolium. Brutus inleder. Hans retoriska grepp är att betyga att han, precis som alla andra, älskade Caesar, men att Caesar blivit ärelysten. Med välfunna exempel skildras hur Caesar gått emot republikens ideal och blivit en folkets fiende. Roms medborgare var på väg att bli trälar, enligt Brutus. I filmen får han med sig folkmassan, nöjer sig med det och bjuder Marcus Antonius att tala invid Caesars blodiga stoft (Antonius har lurat de sammansvurna genom att skaka deras händer och gått med på att tala efter Brutus).
Publiken på Kapitoium vacklar mellan ståndpunkterna.Marlon Brando är Marcus Antonius. På ett auktoritärt sätt, fyllt med patos går han upp i rollen (på ett helt annat sätt än i ”Gudfadern”). Han visar flera retoriska knep. Han kopplar till Brutus försök att rättfärdiga mordet och kategoriserar de sammansvurna som ”De är alla ärevördiga män”. Det som från början låter som vördnad inför de sammansvurna blir snart något annat. Han anknyter också till Brutus anklagelse om Caesars ärelystnad, vilken han smular sönder i en enda mening. Caesar erbjöds kungakronan, men avböjde, så var han ärelysten?
Marcus Antonius koncentrerar sig sedan på själva det blodiga dådet. ”De är ju alla ärevördiga män” blir Antonius mantra som återkommer i allt mer ironiska vändningar, när han blott antyder gärningen. Ironin fräter ned Brutus tidigare rättfärdigande till intet. Istället reser sig folkmassans avsky för dråpet när Antonius blottar Caesars blodiga kropp. Massans kampvilja mobiliseras när Caesars testamente läses upp där varje romare lovas pengar. Revolutionär rörelseenergi (riktad mot de sammansvurna) bildas sedan när Marcus Antonius pekar på Caesars kropp med orden:
”Här fanns en Caesar. När kommer hans like?”
Marcus Antonius spelar på publikens dåliga samvete.Epilogen: Marcus Antonius bildar triumvirat med Caesars systerson Octavianus och Lepidus, tar makten i Rom, jagar upp och eliminerar de sammansvurna. Lepidus försvinner ur bilden. Antonius och Octavianus blir rivaler, inbördeskrig utbryter, Octavianus triumferar och blir Roms förste kejsare (”Caesar”) under namnet Augustus. Republikens saga är all.
TCM-filmen är fiction, men det är stor retorik. Talekonst som inspirerar. Retorik och politik utförd utan mikrofoner och e-mail. Men torgmöten som hette duga, de kunde de hålla romarna.
(s) borde vara Orbacks hemläxa
Jens Orback pratar demokratiprojekt."Demokratiminister" Jens Orback berättar i "Dagens Samhälle" om sina nya projekt. Det ska bli ny demokratiutredning, en översyn av målet om 10 000 nya förtroendeuppdrag och olika medborgarråd som ska lyfta demokratin. Trovärdigheten i politiska budskap, i synnerhet så tjusiga och politiskt korrekta som dessa, kan i Jens Orbacks fall testas genom att strålkastaren riktas mot områden som den ansvarige regissören låter ligga i skugga.
För det första tycker jag därför att Jens Orback kunde intressera sig för hur hans parti med "de små stegens tyranni" underminerar den kommunala självstyrelsen. Istället för att förlita sig i den kreativa kraft som ligger i att kommunalt förtroendevalda och anställda har spelrum för att utnyttja sin kreativa energi och skapa tillväxt, utnyttjar (s) den ofrånkomliga andra sidan av myntet, nämligen att de politiska lösningarna för service och verksamhet kan se olika ut från kommun till kommun. Olikheterna blir till "orättvisor" i propagandan, vilket lockar (s) till maxtaxor, nationella handlingsplaner och lagstiftade tjänster som kommunerna får producera utan tillräcklig finansiering från staten. Kommunerna förminskas till serviceleverantörer inom statligt låsta system.
För det andra kan Jens Orback ta ett samtal med sin partikamrat Stockholms finansborgarråd Annika Billström, hon med trängselskatterna. Om Jens Orback bara vänder blad i samma tidning kan han läsa innantill när Annika Billström säger "Det sätt på vilket regeringen tog beslutet (om trängselskatten, min anm.) var djupt odemokratiskt och ett allvarligt ingrepp i den lokala demokratin".
Undermineringen av den kommunala självstyrelsen innebär en långsiktig försvagning av den svenska demokratins bas; kommunerna. Regeringens ingrepp om biltullarna är en händelse som är unik i den svenska demokratins historia. Jens Orback har en del hemläxor att göra i sitt eget parti.
Integration på riktigt
Länstidningen i veckan (klicka för större bild).Integrationsdebatten böljar i alla riktningar, politik om hur sakernas tillstånd borde vara dominerar. Just politikerna får ofta ta stryk när inläggen kommer från ett spektra av åsikter och attityder, ett spektra bredare än på många andra områden. Men ibland kan det faktiskt vara så att politiker får göra praktik av sin politik snabbare än kritiker och proffstyckare i media.
Så var det hos Moderaterna i Södertälje i veckan. Jag hade glädjen att få sitta mötesordförande på deras nomineringsstämma då valsedeln till kommunfullmäktige skulle fastställas. Moderaterna arbetar konsekvent med provval bland sina medlemmar inför dessa stämmor. (Så är ofta inte fallet hos Socialdemokratena, där en valberedning lämnar förslag på valsedel utan provval. Det är en i mitt tycke fegare lösning att inte låta medlemsdemokratin verka fullt ut.) Det vanligaste är att resultatet av provvalet till allra största del också formar valsedeln. Vårt parti är också, precis som alla andra partier, ett öppet parti där de som är intresserade av och vill stödja våra värderingar också kan bli medlemmar.
Södertälje är en av Sveriges kommuner med störst andel invånare med utländsk bakgrund. Syrianer är en av de största etniska grupperna. Moderaterna i Södertälje har tidigare inte haft så många förtroendevalda med utländsk bakgrund, men nu blir det annorlunda. Kollegorna i Södertälje har fått 150 nya medlemmar den senaste tiden. I provvalet placerades en nykomling bland kandidaterna, Metin Ataseven, en 33-årig syriansk företagare, på andra plats.
Detta är en helt ny situation för mina kollegor i Södertälje. I vårt parti kan nomingeringsprocessen innehålla en hel del diskussioner och omröstningar bland flera kandidater. Intresset för stämman var därför stort. Såväl gamla som nya medlemmar fanns med.
Hur avlöpte då nomineringsstämman? Jo,förslaget till valsedel togs helt enligt nomineringskommitténs förslag, baserat på provvalet. Metin Ataseven placerades på andra plats. Medlemmarna applåderade när alla 61 platser var beslutade.
Här pratas det inte bara integration. Moderaterna i Södertälje lever som de lär. Så ett lycka till på vägen till kollega Marita Lärnestad, Metin Ataseven och alla andra i valrörelsen.
Bright av Albright
Madeleine Albright, utrikesminister i president Bill Clintons regeringBill Clintons utrikesminister Madeleine Albright skrev på SvD:s "Brännpunkt” i tisdags om en vidgad transatlantisk klyfta mellan Europa och USA till följd av Irakkriget. Albright tar avstamp i den lyckosamma perioden kring 1990 då Berlinmuren föll och alliansen under den framgångsrika operationen ”Desert Storm”. ”USA måste respektera mänskliga rättigheter och minimera våldet och Europa måste erkänna sin roll i ett acceptabelt resultat i Irak”, är en nyckelsentens. Albright menar att Europa måste erkänna sin roll för att åstadkomma detta. Budskapet känns välkommet och framåtsyftande.
För mig är det viktigaste uttalandet om Irakkriget det följande:
”Det är inte ett krig som Europa startade, men USA startade inte heller andra världskriget, fast accepterade ändå sitt ansvar för hur det slutade.”
Denna amerikanska brandfackla väcker naturligtvis omedelbart anti-amerikanska reaktioner från några bloggare. De etiketterar uttalandet som WSYAIWW2 (we saved your ass in world war 2). Bloggarna bestrider och förminskar USA:s ansvarstagande för Europa under 2:a världskriget, det var Sovjetunionen som räddade Europa heter det bl a.
För mig är det gåtfullt hur den anti-amerikanska opinionsbildareliten alltid diskriminerar USA:s roll under 1900-talet för ett demokratiskt Europa. Denna nation har alltid – oftast i eget intresse, men ändå – stått upp mot totalitära makter och krafter, nazister, kommunister och nationalister. Detta har Europa inte klarat på egen hand.
Exemplen borde vara mer än övertygande: Första världskrigets mardrömslika ställningskrig på västfronten, nästa världskrigs ”andra front” genom D-dagens invasion (föregått av lend-lease hjälp), Marshallhjälpen, ”kalla krigets” stöd till Västmakterna för att rida spärr mot en totalitär Warszawa-pakt, samt insatserna för att stoppa folkmord i det forna Jugoslavien (när Europa tvekade).
Ingen ska tveka om de stora uppoffringar som Sovjet, Frankrike och Storbritannien (samt självfallet Tyskland m fl) fått utstå under de bägge världskrigen. Men att förtränga USA:s ansvarstagande för friheten och demokrati bland Europas uråldriga och självständiga nationer, det är att skriva om historien. Inte särskilt ”bright”, alltså. Madeleine Albrights debattinlägg är mycket fräschare än så.
Primitivt med förtroende?
Laila Freivalds (s) i "Aktuellt"Partisekreterare Marita Ulvskog (s) har tyckt till i ansvarsfrågan efter Katastrofkommissionens granskning:
- Det viktiga är att vi kan se en förbättring, en förändring. Att ministrar avgår är en slags primitiv syndabockstanke, sade hon i lördagens ”Aktuellt”.
Professor Leif Lewin pekar i SvD idag ( http://www.svd.se/brannpunkt) något som inte får glömmas bort; förtroendet. Det räcker inte alltid med att man tar ansvar genom att rätta till brister. Folkvaldas uppdrag bygger på förtroende och finns inte det måste politiker kunna avsättas.
Förtroende i en krissituation är en relation som bör stå utanför partipolitiken. Det handlar då om att kunna hysa tillit till att en politisk befattningshavare – oavsett partifärg – bemästrar en extraordinär påfrestning på nationen med ansvar och engagemang.
Mycket kan sägas om Göran Perssons tvekan att inrätta en krisfunktion i Regeringskansliet. Men mellancheferna på UD som inte avbröt sina semestrar, en utrikesminister som inte skaffar sig information och vägrar sätta på TV:n, ansvar har de då inte demonstrerat. ”Engagemang” har de inte förevisat, snarare en attityd som inte bara gränsar till, utan är arrogant. Till dem går det inte att hysa tillit när det bränner till.
Det må vara en "primitiv" tanke, men demokratins kärna handlar om förtroende. Antingen finns det eller också inte.
"Bli nu inte hysterisk"
Katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt i "Aktuellt"."Bli nu inte hysterisk" fick vakthavande UD-tjänsteman höra från sin chef när hon larmade om nyheterna från Sydostasien.
Katastrofkommissionens kraftiga kritik mot regering och statsförvaltning var väntad. Den passivt avvaktande hållningen hos beslutsfattarna inom regeringen var upprörande redan då och tyvärr lite symptomatisk nu ett år efteråt. Att inte ”bli hysterisk”, att vänta på mer information för att skapa sig en helhetsbild, att inte vara alarmistisk, alla är de mentala förträngningsmekanismer hos chefer som vant sig vid politikens och förvaltningskonstens ”coola” maskhållning och krav på ”timing”. När krisen kommer påbjuder det ansvar som tillkommer en chefsbefattning också en skyldighet att agera, att visa handlingskraft. Istället valde de att inte ”gå ut för tidigt”. Att inte göra bort sig har varit en primärinstinkt. När förväntningarna på en chef, en nationellt högsta förtroendevald, är att just vara den som ska våga ställa sig vid rodret, peka med hela handen, kort sagt: presentera ett ledarskap.
Vi har sett lite för mycket av ”avvaktandesjukan” på många håll, inte bara inom politiken och inte endast i samband med den hemska flodvågen.
(s) förstör betalningsmoralen i SL-trafiken
Sossarna i landstinget föreslår att alla resor med SL maximalt ska kosta 20 kr. Detta ska finansieras genom att 20 kr också blir lägsta pris, idag är det 14 kr. Reser man exempelvis två stationer på T-banan i City kostar det alltså 20 kr. Men priset blir detsamma om man tar pendeltåg, T-bana och buss från Södertälje till Norrtälje.
Därmed bryter sossarna en snudd på helig princip inom kollektivtrafiken; att resans pris på något sätt är beroende av resans längd. Vad värre är; de använder skattepengar för att ännu mer av de offentliga tjänsterna ska verka näst intill gratis. (v) och (mp) måste vara överförtjusta. Den välanvända engelska sentensen "There is no such thing as free lunch", förtjänar att upprepas.
SL och landstinget har redan idag problem med att få förståelse för att det finns kostnader som måste betalas. Många tycker SL-kortet för 600 kr är dyrt, trots att det är billigast i Sverige. SL skattefinansieras
nämligen till drygt 50 %. "Plankningen" har nått rekordhöjder under 2005, en effekt av att vissa osolidariska sällar vägrar betala för de tjänster de utnyttjar, t o m tycker att vi andra ska betala för deras åkande.
Det är alltid någon som får betala! Ska sossarna fortsätta att förvrida kostnadssambanden för skattebetalarna, blir det antingen högre skatter eller överflyttningar av resurser från sjukvården som får betala denna "subventionskick".
Är det verkligen så här (s) vill bedriva kollektivtrafik? Vad säger de som varit med ett tag i "kollektivtrafiksvängen" och som kanske inte är så begivna på flörtandet med gratistänkandet? Landstingets skattemedel är inte till för att förstöra betalningsmoralen inom kollektivtrafiken. De behövs istället för att bygga ut och hålla järnvägarna, bussarna och tunnelbanan i gott skick.