Den kommunala demokratin fortlever
Ny och glad moderatgrupp, 14 ledamöter och 7 ersättare stark.
Torsdag 23 november 2006, nya kommunfullmäktige möts för första gången. Kulturskolan bjöd på klassiska gitarrstycken och skönsång, ålderspresidenten öppnade och förrättade val av presidium och sedan gjorde vi en mjukstart med budgeten. Nja, inte riktigt, det blev debatt i ett par timmar om anslag och skattesats för 2007.
Emelie Möllerström sjöng "The moon is a harsch mistress".
Det är inte utan att man är lite uppfylld av att vara ålderspresident, vilket alltså innebär att man har de flesta tjänsteåren, inte att man är äldst! Redan för åtta år sedan fick jag fungera som i denna roll (den ordinarie var på semester) vid 40 års ålder, samtidigt som jag var bland de yngsta i församlingen. Så kan det bli om man varit fast i kommunalpolitiken sedan 1979.
Det är många nya i fullmäktige den här gången, många rutinerade har klivit av fullmäktige eller nämnder. Bland dem ett antal som var med och bildade den nya kommunen 1983: Christian Öhlin (m), Nils Dubeck (m) och Björn Möllersten (fp). Mina båda partikollegor var Moderaterna i Salem i många år. Björn, som varit (fp):s gruppledare under de åtta år jag varit kommunalråd, en utmärkt samarbetspartner. Alla blev grundligen avtackade på avslutningsmiddagen. Heder åt dem alla!
Undertecknad ålderspresident t h, kommunsekreterare Kjell Sjundemark t v.
Det är inte många som kommer och lyssnar på oss. Nog är det lite tråkigt. Även om offentliga möten inte är någon "hit" i Salem, finns det en hel del intressant att ta del av, om inte annat själva showen med korta och vassa inlägg fram och tillbaka.
Några av besluten i torsdags:
- budget och skattesats (oförändrad) för 2007,
- äldreboendet Salarp byggs om för 66 miljoner, skola/förskola byggs mittemot Toredal i Rönninge för 38 miljoner,
- försäljning av fastighet för att Pysslingen ska bygga förskola/skola i Söderby park.
Nog händer det en del. Och nu är vi igång, mot nya, djärva mål.
Kommunalråd (m) skrämde älgar på flykten
Älgarna demonstrerar (från Vägverkets web.)En valrörelse kan bjuda på olika äventyr, särskilt nu när höstkvällarna är kolsvarta. Under utdelningen av vår "spurttidning" stötte jag på tre älgar mellan Skogvaktarstigen och Torparstigen i Salem. De vek undan och flydde till skogs.
Vi är på gång!
Valarbetare i Salem på gott humör.
Vår valrörelse flyter på bra. Handlingsprogrammet har kommit ut till samtliga hushåll, de flesta fick det för några veckor sedan. Och snyggt blev det. Vi har flygbladsutdelningar en gång i veckan (nästan) vid Rönninge station. Vi brukar mäta mottagligheten genom att se hur mycket flygblad vi behöver plocka upp på perrongen efteråt och vi tycker inte vi behövt plocka så mycket. Vi har bokbord och moderater i gula jackor på Rönninge torg och Salems centrum. Häromdagen hade vi 50 pers. på ett öppet möte.
Det roligaste vi gör är att ringa runt till salemsborna. Det handlar inte om att tränga sig på (hoppas jag), snarare att ge människor möjlighet att säga vad de tycker och fråga om hur vi sköter kommunen. Det här är väldigt positiva kontakter. De som är upptagna och inte vill eller har tid att prata besvärar vi inte i onödan. I andra fall blir det längre diskussioner. Det här är väljarkontakt! I år har vi totalt hunnit prata med drygt 10 % av samtliga hushåll.
Det viktigaste just nu är att det är mycket gott humör bland kampanjarbetarna. Gott humör smittar. "Den som ler mest vinner" har någon statsminister sagt.
På måndag blir det nya fotbollsplaner
"Kulan", vår fina minifotbollsanläggning i Salem, mycket omtyckt.
Kommunstyrelsen får på måndag förslag om två nya gräsplaner i kommunen, en stor utökning. På Berga bollplan i Rönninge kommer kommunen att anlägga en konstgräsplan i samarbete med Rönninge Salem Fotboll. Målet är att planen ska stå klar till "Fotbollen Dag" 2007. Det enda som återstår innan definitivt beslut tas är en geologisk undersökning.
Meningen var först att konstgräsplanen skulle anläggas på Prästbodaängen i Salem, i ett samarbete med NCC som bygger Söderby park i närheten. Men protesterna blev hårda mot en alltför stor anläggning med belysning, parkering m m. Därför blir det en enklare naturgräsplan för träning (11-mannalag), utformad på ett sådant sätt att över halva ängen blir orörd.
Det här känns jättebra. Rönninge Salem Fotboll har 800 medlemmar och över 35 lag i seriespel. Alla minns vi ungdomstiden dammiga, hårda grusplaner där bollen måste behandlas med både två och tre tillslag innan den var under kontroll. Fler Hanna Ljungberg och Henke Larsson kräver gräsplaner!
Brasseteknik kräver gräsplan. (Ur "Sporten idag 1970")
Valfläsk? I november förstod vi efter ett möte att det inte skulle bli svårt att anlägga en konstgräsplan. Efter ytterligare inventeringar under våren av olika lägen och möten med representanter för de boende förstod vi att det inte skulle gå. Då lade vi om planerna för planerna. Kommunstyrelsemötet på måndag är det första efter vårens möten.
Nationaldagen - Visst kan arkitektur vara högtidligt!
Gnistrande marmor i Pisa, den mest praktfulla arkitektur man kan se.
Jag höll högtidstalet under nationaldagsfirandet i Salems centrum igår. Att skriva ett högtidstal är inte gjort i en handvändning. Det bör inte vara platt eller ordinärt, helst ska det vara lite mer intressant än vad åhörarna väntat sig. Politik bör man inte heller lufta för mycket, det vore för förutsägbart.
Efter lite inspiration från en partikollega (Tack Elisabeth!) ägnades kreativiteten åt ämnet arkitektur, arkitektur som summan av varje generations konstruktiva ansträngningar som lämnas i arv till kommande släkten. Högtravande? Jovisst, men det blir mer jordnära när man gör personliga "nedslag".
Söderby - ”Ett estetiskt retroprojekt där svensk institutionsmonumentalism möter 2000-talets postmoderna nyurbanism.” (Obs! Fotot är ett montage.)
Efter att ha hyllat den klassiska italienska marmorgnistrande renässansarkitekturen i bl a Florens och Siena, landade jämförelsen i Söderby Park där kommunen och NCC omvandlar ett gammalt sanatorium till attraktivt bostadsområde. Det är en väldigt stor summa av tid och resurser som läggs ned för att bevara det bästa från den klassiska byggnadsstilen från 1910, restaurera, omvandla och lämna i arv till de Salemsbor som bor, växer upp och gör Söderby till sin hembygd.
Det tyckte jag var värt att högtidlighålla.
Här kan du läsa hela talet.
Det är vi som ska "reclaima" våra gator!
67 lyktstolpar välta med traktor (klicka för större bild)."Bra drag", "Fullt av kärlek". Så lydde två omdömen från ungdomar om "Reclaim the streets"-tumultet kring Sergels torg första maj. Glassplittret yrde, polisen var tvungen att ta fram batongerna, men många "reclaimare" trivdes uppenbarligen.
Vandalisering sker antingen i skydd av mängden eller tvärtom, i det fördolda. Vi i Salem fick känna på det senare beteendet. Salemborna vaknade upp på lördagsmorgonen och fann att någon dragit ut på en vansinnesfärd med en hjullastare (stor traktor) och vält 67 lyktstolpar, elskåp, bollplank m m. Det bygger på samma besinningslösa krosseri-mentalitet som man stöter på i de mest aggressiva kretsarna hos "reclaimarna". Föraktet för egendom är en sak, men det handlar ju också om att man låter sin förstörelselusta gå ut över det som byggts upp gemensamt av skattepengar. Ska sådana tala om "solidaritet"? Ska sådana ställa krav på samhället? Ska vi överhuvud taget lyssna på dem?
Inom en diameter på 3-4 km förstörde vår våldsverkare värden för över 700 000 kr. Det lär ta flera månader innan gatubelysningen fungerar igen. Man frågar sig också om hur "traktormannen" kunde få hålla på ostört i ett par timmar? Salem har alltid varit illa utsatt, till stor del beroende på att det saknas poliser. Ska vi nu behöva anlita vaktbolag dygnet om för att freda oss från dessa marodörer, vi som betalar världens högsta skatter?
Det är vi vardagsmedborgare som ska "reclaima" våra gator!
När en villaidyll ska förtätas
Lantlig miljö i sydvästra Rönninge
Vi hade ett avslutande samrådsmöte om översiktsplanen i veckan. I ett tidigare inlägg skrev jag om ett liknande möte i höstas. I Salems kommun är det utbyggnaden av kommundelen Rönninge som dominerar debatten. Främst är det dilemmat att bygga färdigt det kommunala VA-nätet på rimliga ekonomiska villkor, samtidigt som så mycket som möjligt av dagens smått lantliga miljö inte ska byggas bort.
Här finns det frustration som på sätt och vis är befogad, man är orolig för att Rönninge ska bli som vilken annan villaförort som helst. Jag har förståelse för den reaktionen, jag har personliga erfarenheter av att en idyllisk boendemiljö förändras. En stor del av barndomstiden bodde vi i en ombyggd sommarstuga i östra Skogås med en härligt stor tomt på 4000 kvm. Men på 1970-talet skulle Huddinge kommun bygga ett helt nytt småhusområde och nu ser det ut så här.(Öppna länken, klicka på ”satellitbild”, zooma in.)
När jag kör igenom området idag är det med blandade känslor. Det går inte att känna igen en kvadratmeter från 1960-talets härliga lekterräng, möjligen någon löpmeter grusad cykelväg.
Helt klart är detta inte något att eftersträva i sydvästra Rönninge.
Nästa ungdomsadress, i Trångsund, har inte omvandlats, men dock förtätats. Vårt gamla hus med rött tak syns ypperligt på denna länk (Zooma in maximalt.). På vår tid fanns endast tre av nuvarande sju hus på denna bild. Tomterna har mer än halverats, men man känner igen sig när man kör sin nostalgitur. Den här typen av hård förtätning blir det troligen inte heller frågan om i de delar av Rönninge som nu är aktuella.
Nybyggnation i idyll i Rönninge.
Jag är dock den första att hålla med om det är en stor mental omställning när det ska styckas av, dras fram nya stickinfarter, vägar breddas och asfalteras. En talare på mötet talade om ”den nya autostradan” i området. Tja, Uttringevägen har blivit 6,5 m bred samt fått gångbana, allt för att SL ska kunna köra buss i området i en framtid. Hur mycket kritik skulle vi kommunpolitiker inte få vidkännas om vi missade att anpassa området för busstrafik?
Slutsatsen är att kommunen kommer att arbeta hårt för att bevara natur, topografi och vara noggrann med byggloven i Rönninge. Men låt oss vara uppriktiga. Om det ska anläggas kommunalt VA – och det är ett måste – då måste man nog vara beredd på att området kommer att förändras. Det blir inte samma landskapsbild. Alternativet är att skattebetalarna i andra delar av kommunen ska stå för investeringarna.
Man blir på gott humör på Ungdomsting
Vitamininjektion i den kommunala vardagen.Igår var ett 50-tal ungdomar samlade till Ungdomsting i Salem. Åtta motioner behandlades, debattboxning upplevdes, mötesdemokrati praktiserades. Mycket pigga och i högsta grad spontana inlägg. Det är härligt att se hur orädda och framåt många är från grundskolor till gymnasiet. En lustig replikväxling uppstod när det kom kritik för att en sporthall borde upprustas eftersom den var byggd på 70-talet. En annan, som hämtar mycket kraft från nostalgin från den tiden, invände milt att "Det var ju inte så länge sedan", varpå svaret kom blixtsnabbt på "volley" (snabbare än det tar att stava till ordet "gubbe"); "Det är faktiskt dubbla vår livstid!".
Ungdomsintresset för politiken i Salem går verkligen upp och ned. Det har varit svårt att samla ungdomar till möten på fritiden, lättare med ungdomstinget under skoltid. Det är mycket som är positivt med Ungdomstinget, inte minst att ungdomarna får praktisera demokrati, argumentera i en miljö där många tycker mycket. Det ger oss politiker tillfälle att informera och visa på hur vår vardag kan se ut, att allt kanske inte är sådär enkelt och självklart. Lite missvisande blir det när ungdomarna beslutar om motioner som blir önskelistor på idrottsanläggningar m m, utan att den allra svåraste faktorn riktigt kommer in; pengarna. Egentligen borde ungdomarna få slita med prioriteringsproblematiken ibland. Men det är också nyttigt för oss att höra att det faktiskt går att argumentera rappt och intresseväckande, utan långa haranger.
Vandaliseringsproblemet kom det inte några lösningar på. Och det är nog inte så konstigt. De ungdomar som deltog är minst lika upprörda som vi andra över klotter och skadegörelse. Tyvärr finns det inga patentrecept, inte ens "förebyggande åtgärder".
Ett stort tack till er som planerat och medverkat, ett styvt jobb som lönat sig. En av Sveriges yngsta kommuner (till medelåldern) har fått en vitamininjektion.
Söderby Park - arkitektonisk syntes mellan två sekler
Reklambild för Söderby Park, en syntes av retro från 1910-talet och småhusgestaltning ett sekel senare (klicka för större bild).Söderby Park är det största som hänt Salems kommun på nästan tjugo år. Det gamla sanatorieområdet (TBC-sjukhus), som blev långvårdssjukhus blir nu bostadsområde för ca 1000 nya salemsbor. Ca 450 bostäder planeras fram i en slags syntes av retro á la 1910-talet och varierad småhusgestaltning ett sekel senare.
Vi i kommunen planerar och området med NCC, som är fastighetsägare och ska forma bostäder som går hem på marknaden, såväl i pris, storlek och stil. Det här är en process som haft sina sidor, ganska många och komplicerade turer, laddat med förhandlingstimmar, signaler från en oviss bostadsmarknad och förankringstimmar i den egna fullmäktigegruppen. Inte är det lätt inte.
Det första avtalet skrevs 1990. Ett mycket bra avtal för kommunen, eftersom ett antal kringinvesteringar kunde läggas in i exploateringen, som t ex en gångbro över järnvägen. Byggfuttarna hade körts upp för att sätta igång när fastighetskraschen kom. "Bygget" stod därefter still, en stillhet som rådde i tolv år eller så. Området började förfalla, samtidigt som exploateringen måste förbilligas för att bostadspriserna skulle bli gångbara. Sedan jag trädde till 1998 har vi suttit i förhandlingar. Två eller tre omvandlingar av exploateringsavtal och detaljplan har det blivit. Samtidigt är det politiska engagemanget så stort att varenda viktigt steg i förhandlingarna måste förankras i fullmäktigegrupperna. Ur mitt perspektiv är det här den mest omfattande ”politiska” fråga jag varit inblandad i under mina trettio år i politiken!
De senaste fyra-fem åren har det blivit annan fart. Ett marknadsavvaktande NCC som avvaktade marknadens utveckling har förbytts till ett frustande projektlederi som bländar oss med tjusiga powerpoint-skisser. Efter det att kommunen väntat på att NCC ska anse marknaden mogen för att ta såväl ett första som andra och tjugotusende spadtag, är det nu NCC som otåligt trummar med fingrarna och undrar när vi ska sätta fart med den nya skolan.
De senaste fyra-fem åren har det blivit annan fart. Ett marknadsavvaktande NCC som avvaktade marknadens utveckling har förbytts till ett frustande projektlederi som bländar oss med tjusiga powerpoint-skisser. Efter det att kommunen väntat på att NCC ska anse marknaden mogen för att ta såväl ett första som andra och tjugotusende spadtag, är det nu NCC som otåligt trummar med fingrarna och undrar när vi ska sätta fart med den nya skolan.
Men det nya Söderby Park kommer att bli mödan värt. Huvudbyggnaden får balkonger på framsidan och blir säkert lika fin som på reklamretuscheringen ovan. Visningslägenheterna är okonventionella med högt i tak och ståtliga fönster ut mot parken. En vandaliserad och nedbränd s k överläkarvilla i spatiös stil från tidigt 1900-tal blev inspirerande gnista till fyra hus, i stort sett likadana som ursprunget. De har nio bostadsrätter i varje hus, belägna uppe på höjden överblickande infarten till Salem. Villaområdet längre upp i skogen i norr blir en varierad bostadsmiljö där den visningsvillan verkligen lovar mer. Den öppna planlösningen med kök och vardagsrum är verkligen trivsam.
Närmast på programmet står att uppföra en kombinerad skola och förskola, utan att kommunens investeringskostym spricker i sömmarna. För både egen del som för ett antal politiska kollegor kan vi stolt konstatera; det finns gott om politiskt vilja för att Söderby Park ska bli en attraktivt område. Det här är verkligen samhällsbyggnad för politiker.
(Kolla gärna länkarna i texten ovan.)
(Kolla gärna länkarna i texten ovan.)
Kreativa skolor i Skåne
Elias Fries skola i Hyltebruk, parvillor längs bygata, klicka gärna!Jag har nöjet att få jobba med en av Sveriges yngsta kommuner, ca 35 år i snitt är våra invånare. Därmed är det mycket gott om barn och ungdomar, därmed behövs det ofta nya skolor och förskolor. Vi är inne i slutskedet när det gäller att bestämma sig för hur en kombinerad skola/förskola i Söderby Park ska utformas. Därför var vi två dagar i södraste delen av landet och besåg inte mindre än fem skolor under halvannan dag.
Landning på gamla härliga F 14:s flygfält i Halmstad (jag gjorde halva lumpen där sommaren-hösten 1977). Därefter 45 min. bussfärd längs Nissastigen till Elias Fries skola i Hyltebruk. En unik skapelse där skolan är byggd som åtta parvillor (modell större) längs en bygata. Tanken är att delar av skolan ska kunna byggas om till bostäder om elevantalet går ned. Två entusiastiska anställda visade oss runt med trevlig halländsk dialekt som bröt av mot vår kaxiga stockholmska. Lokalerna var jättefina, det kändes ombonat och skolan var nästan svår att skilja ut från de övriga husen i området.
Vi besökte också Svengårdsskolan i Ödåkra utanför Helsingborg, Gunneboskolan i Lund, Riseberga skola och Ängsdals skola i Malmö. Gemensamt för skolorna i Ödåkra och Riseberga var att de hade byggts upp från provisorier ("baracker" eller "paviljonger", beroende på attityd) med egna ingångar till varje klassrum, grupprum och kök kring hemklassrum (skolorna var F-6 eller "låg- och mellanstadium" som man fick säga förr). Dessa skolor, precis som den i Hyltebruk, var speciellt konstruerad för den nya arbetsorganisationen sedan ett par år, nämligen arbetslag (t ex tre vuxna på två klasser).
Samtliga skolor vi besökte hade högt i tak. En del hade trägolv (vilket vi haft lite problem med på sensomrarna), några hade loft, en skola hade "självdragsventilation", egenskaper som vi har på Rönninge skola. Alla utom en skola hade kök bredvid hemklassrummet. Eleverna åt i sina klassrum, tog (under lärarnas överinseende) ansvaret för dukning, avplockning och disk. Mycket imponerande och en lösning jag tror blir nödvändig i dessa tider av stigande byggpriser. Ja, en avsikt med studiebesöken var att leta billigare bygglösningar. Vi får väl se om det tolereras i den politiska vardagen hos opinionen i Stockholmsmiljön. Den arbetsglädje som de kvinnliga ciceronerna på skolorna utstrålade hoppas jag också ska kunna skapas här hemma.
Till sist, Ängsdals skola i Bunkeflostrand, nära Öresundsbron. En friskola där 20 lärare från början gått i borgen med egna pengar för att blidka banken för tio år sedan. Hela sexton av dem var kvar. Skolan byggdes med helt annat budget än de kommunala vi är vana vid. Detta krävde andra lösningar med stora fönsterfasader, annorlunda materialval och mycket effektiva ytor. Imponerande!
Under knappt tio år har vi byggt om samtliga skolor i Salems kommun. Vi har lyckats bra, men det har blivit många miljoner. Nu gäller det att komma fram till en bra lösning också för skolan i Söderby Park.
Ny busslinje Rönninge-Salem-Fridhemsplan
Ända hit ner i Rönninge går inte bussen, men väl från Rönninge station.Sedan det stod klart att trängselskatteförsöket skulle bli av och de nya extrabusslinjerna kom på tal har vi arbetat för att en busslinje skulle inrättas från Salem. SL har inte varit lika pigga på det. Vårt argument har varit att ett ökat antal Södertäljebor förväntas åka pendeltåg, medan våra kommuninvånare inte har något alternativ, trots att det lär bli mer trångt på pendeltågen.
Efter en del bearbetning och benäget bistånd från SL:s södra regionstyrelse kommer nu SL att inrätta en linje. Det blir avgångar var 10:e minut på morgonen 06.00-09.00 och var 15:e minut tillbaka på eftermiddagen. Bussen går över Eriksbergsleden i Tumba, raka vägen genom Alby, E4/E20 och via Hornstull till Fridhemsplan. Restiden beräknas till 48 minuter.
Detta är mycket glädjande. Salemborna får ett riktigt bra alternativ till trängsel och osäkra pendeltåg. En dag som denna känns det att politiskt arbete lönar sig.
Telefonkultur på tillväxt
En glad nyhet; Salems kommun svarar numera tillfredsställande i telefon. Det kan låta som det mest självklara i världen, men många är vi som hetsat upp oss över olika organisationers bedövande telefonkultur. Röstbrevlådor går igång där man förväntas tala in sitt meddelande utan att kunna vara riktigt säker på att det når fram och när responsen kommer. Eller också meddelar växeln om att den man söker sitter i möte och förväntas komma åter vid en tidpunkt som ligger ett par timmar för längre fram än man ivrigt hoppades.
Det har blivit en personlig käpphäst att försöka göra något åt detta. Salems kommun är en så pass liten och nära kommun att vi politiker fastställt målet att de som ringer kommunalhuset ska mötas av en mänsklig röst, "live". Det ger en bättre känsla av "hemmaplan", att den organisation man är med och betalar för också finns där när man hör av sig. Därför har vi inte röstbrevlådor i kommunalhuset (däremot i lärarrum på skolor etc där telefonen inte kan passas kontinuerligt).
Kommunen gör också telefonmätningar med hjälp av ett utomstående bolag. Under de år vi mätt har vissa kontor och enheter haft alltför dålig svarsnivå. Politiskt har jag fått kämpa för att vårt mål att svara "live" ska vara kvar. Vissa har velat göra det enkelt för sig och införa röstbrevlådor.
Efter en allmän vädjan om skärpning i höstas och kompletterande telefonmätningar, kan nu samtliga kontor visa upp en svarsnivå som når det mål vi satt upp. Det innebär att max 15 % av alla samtal får missas. Att kommunen nu lyckats förbättra sig känns alldeles utmärkt. Det går att uppnå gemensamma mål, politiskt ledarskap kan göra skillnad!
Det kanske låter mycket med 15 %? Sakkunniga i branschen hävdar att det är svårt att nå lägre än 10 %. Hur gör ni hos ditt företag/ din organisation? Har ni mätt?
I en värld av kontinuerligt informationsbrus, massmail, spam och jäktade mobilsamtal, är den mänskliga kontakten per gammal hederlig telefon ett avgörande medel för förtroendefulla kontakter. Den ska vi vårda.
I en värld av kontinuerligt informationsbrus, massmail, spam och jäktade mobilsamtal, är den mänskliga kontakten per gammal hederlig telefon ett avgörande medel för förtroendefulla kontakter. Den ska vi vårda.
Att invaderas av nazister - 11 intryck från 10:e december
Salems kommuns uttalande inför 10 december, kan läsas här http://www.salem.se/upload/Stab/Dokument/10%20dec.2005/Information%20till%20alla%20hushåll%20inför%20den%2010%20dec.2005.pdf
1
De är färre i år, max 1200 deltagare. Stagnation.
2
Det är nästan bara ungdomar i den främlingsfientliga marschen, många tjejer. Dessa ungdomar som knappast deltar av politisk övertygelse, låter sig tyvärrutnyttjas av arrangörernas mer dolska budskap.
3
Vi 50-talister blev återkommande påminda om andra världskriget, förintelsen och nazismens irrlära. Det var på 1970-talet. Dessa 80-talister som nu fylkas med facklor i händerna, har de inte fått tillräcklig duvning i samtidshistoria? Eller är det just ”samtid” det är brist på? Är femtio års retrospektiv en alltför lång tid att överbrygga i dag?
Försvinner nazismens hemska bakläxa i historiens töcken när perspektivet sköljs över av dagens informationsbrus? Det måste vi göra något åt.
4
Förutom själva bokstavliga upplevelsen när de främlingsfientligas trampar på våra gator, är det diskussionen om ”hur ska ni stoppa nazisterna” som faktiskt frestar på mest.
Det är en kärna av fanatiker det handlar om, spridda över stora delar av landet. De är helt uppfyllda av att varje år, denna lördag, resa till Salem och marschera. Och dem förväntas vi stoppa...
5
AFA är de enda som stått för våld i samband med dessa demonstrationer. I år för tredje gången, nu inne i City. De rusar, slår sönder skyltfönster, slänger rökfacklor. Media skildrar AFA:s härjningar, inte den anti-rasistiska demonstrationens budskap. Hur kan Nätverket mot rasism stå ut med AFA?
6
Lördagens polisinsats beräknas ha kostat 2,5 miljoner, Nobel-kommenderingen oräknad. Det säger en del.
7
När man följer insatsen på polisradion undrar man ibland hur polisen kan besitta det tålamod de visar upp; ständiga omgrupperingar för att täcka, skydda och ”säcka” (stänga inne grupper av ordningsstörande individer). Det enda praktiska av de medel som står till polisens förfogande för omhändertagande är bortforsling i grupp. Men efter någon dom (eller JO-uttalande) får polisen inte köra iväg dem längre än att de är tillbaks i hetluften på nolltid. Polisen har det inte lätt. Men tack för bra samarbete!
8
De främlingsfientliga går i snörräta led, fyra och fyra, tända facklor i händerna mot den svarta decembermörkret. Det är en dramatisk, tyst och olycksbådande rörelse att betrakta. I all sin sinistra ordning kontrasterar den helt mot stöket i Stockholms City.
Det är precis det de främlingsfientliga vill; framstå som välordnade och skötsamma i motsats till den interimistiska anarki som AFA skapar i julrushen. Och det vet väl alla?
9
Till skillnad mot de första åren städar kommunen nu undan allt på nolltid, omedelbart efter demonstrationens avslutande. Det känns bra. Detta är inte en sorgehandling, det är en extrempolitisk ritual.
10
Är hemsökelsen av ”marschen” ett tecken på yttrandefrihet? För oss innebär den kränkning, påfrestning och fysiska blockering av Salem som denna dag sker ett högt pris för yttrandefriheten. Debatten lär gå vidare.
11
Samtliga kollegor - kommunstyrelseordföranden - i Stockholms län har skrivit en debattartikel ( tillsammans, moderater och socialdemokrater (samt Nykvarnspartiet). Ett mycket bra initiativ som känns bra som stöd. Detta är ett gemensamt problem, vi förväntas inte lösa det på egen hand.
Läs artikeln här: http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_8100684.asp?weekday=49
11
Samtliga kollegor - kommunstyrelseordföranden - i Stockholms län har skrivit en debattartikel ( tillsammans, moderater och socialdemokrater (samt Nykvarnspartiet). Ett mycket bra initiativ som känns bra som stöd. Detta är ett gemensamt problem, vi förväntas inte lösa det på egen hand.
Läs artikeln här: http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_8100684.asp?weekday=49
Räcker bollsinnet mot protesterna?
(Klicka för större bild!).En annan fotbollsanläggning, "Kulan", minifotboll på konstgräs medträsarg i Salems centrum, mycket populär.
Ikväll har vi haft samrådsmöte i Salem. Tanken är att ändra en detaljplan för att kunna anlägga en fotbollsplan (gräs, gärna konstgräs om möjligt) på ett större gräsfält, Prästbodaängen, intill en skog samt bostadsområden. Kommunen har råd med detta tack vare ett avtal med NCC som bebygger Söderbyområdet ett par hundra meter därifrån.
Ikväll har vi haft samrådsmöte i Salem. Tanken är att ändra en detaljplan för att kunna anlägga en fotbollsplan (gräs, gärna konstgräs om möjligt) på ett större gräsfält, Prästbodaängen, intill en skog samt bostadsområden. Kommunen har råd med detta tack vare ett avtal med NCC som bebygger Söderbyområdet ett par hundra meter därifrån.
Idrottsföreningar och spontanspelare behöver spelytor eftersom de fotbollsspelande pojkarna och flickorna bara blir fler och fler. På det gröna sportfältet förekommer redan idag fotbollsspel och andra friluftsaktiviteter. Att det behövs parkeringsplatser och (om föreningarna vill bygga) även omklädningsrum, det är en självklarhet.
Vi är många politiker som tycker att detta är en toppenbra lösning. Men ack vad man kan bedra sig. Kritiken var mycket häftig från ett trettiotal mötesdeltagare. Dels är det trafiken, dels tycks fotbollsplanen ses som något slags intrång. Det försämrar området, det blir störande med strålkastarbelysning och andra ljud. Fotbollsplanen ska ligga någon annanstans. (Att detta är det allra bästa och nästan enda området som kan bli tillgängligt har vi inte lyckats övertyga de närboende om.)
”Gärna en fotbollsplan, ’but not in my backyard’ ”, kanske man kan tolka motståndet som. Sedan är det klart att man inte bara ska vifta bort deras protester. När det gäller skolor, daghem och t ex fotbollsplaner så måste de ju anläggas någonstans, då är det så gott som alltid boende som upplever att deras närmiljö försämras. Men, en fotbollsplan? Borde inte den vara ett plusvärde?
Vi får se om vi kan styra bort trafiken och pröva om en sådan plan kan accepteras. Föreningslivet måste också tuffa till sig och berätta om sina behov lika klart och tydligt som de beskriver dem för oss politiker. Jag hoppas vi kan få enighet om detta. Att behöva rösta igenom ett majoritetsbeslut är inte alltid den mest behagliga lösningen. Räcker bollsinnet till mot proteststormarna? Eller kan de närboende kanske betrakta fotbollsspelande ungdomar i strålkastarsken som en tillgång? Det kanske växer fram en ny "Henke" på Prästbodaängen…
Nåja, trevligt möte var det i alla fall, trots att man blir utskälld.
Nåja, trevligt möte var det i alla fall, trots att man blir utskälld.
Salem sänker skatten med 23 öre
För två år sedan blev Salems kommun tvungen att höja skatten med 80 öre samtidigt som vi genomförde besparingar för omkring 8 mnkr. För en genomsnittsfamilj betydde det 3200 kr per år i höjd skatt. Därför känns det alldeles utmärkt att nu kunna betala tillbaka 900 kr per år. Ännu roligare känns det eftersom vi gör det grundat på en stabil ekonomi de närmaste tre åren. Vi sänker också skatten kombinerat med över 7 mnkr i ökade satsningar på kvalitet och förebyggande arbete.
Den borgerliga majoriteten föreslår nya satsningar på förebyggande ungdomsfrågor med fyra "fritidsfältare" som ska delas mellan grundskolor och fritidsgårdar, en kraftig utökning av fastighetsunderhållet, förebyggande socialvård, mer pengar till läromedel, personalhälsovård och kompetensutveckling, samt en satsning för att kapa kön till Musikskolan.
Investeringsbudgeten är "tung" med nya skolor/förskolor i Söderby Park och Rosenlund i södra Rönninge. Den senare ska erbjuda mer skolkapacitet för att kunna ge utrymme för utbyggnad i sydvästra Rönninge där kommunalt vatten och avlopp ska byggas ut fram till 2015. En ny fotbollsplan beräknas komma till i samarbete med NCC inom treårsperioden. Planen ska ligga på "Prästbodaängen" och byggs efter att en viss ytterligare utbyggnad skett i Söderby Park.
Läs mer här!
Den borgerliga majoriteten föreslår nya satsningar på förebyggande ungdomsfrågor med fyra "fritidsfältare" som ska delas mellan grundskolor och fritidsgårdar, en kraftig utökning av fastighetsunderhållet, förebyggande socialvård, mer pengar till läromedel, personalhälsovård och kompetensutveckling, samt en satsning för att kapa kön till Musikskolan.
Investeringsbudgeten är "tung" med nya skolor/förskolor i Söderby Park och Rosenlund i södra Rönninge. Den senare ska erbjuda mer skolkapacitet för att kunna ge utrymme för utbyggnad i sydvästra Rönninge där kommunalt vatten och avlopp ska byggas ut fram till 2015. En ny fotbollsplan beräknas komma till i samarbete med NCC inom treårsperioden. Planen ska ligga på "Prästbodaängen" och byggs efter att en viss ytterligare utbyggnad skett i Söderby Park.
Läs mer här!
Packat med demokrati i Rönninge Folkets Hus
Bilden: Centralhuset vid Rönninge station.För en gångs skull kanske man kan få unna sig en egotripp i kraft av sitt kommunala ämbete. Men faktum är att för en liten tid sedan drog Salems kommun ett kanonfullt Folkets Hus i Rönninge. Det var packat, knökat, lapp på luckan, vad ni vill. Max 100 personer fick komma in i den k-märkta folkrörelselokalen. Tyvärr fick några vända i dörren. Vad var attraktionen? Salems kommuns förslag till översiktsplan fram till 2015!
Detta är möten jag trivs med. Interiören i Folkets Hus är idealisk för de översta stegen i politikens ”behovstrappa”; inga mikrofoner, aktiv, frågande, kritisk publik på några meters avstånd, bra akustik och en mindre scen. Kort sagt; overheadskärmen spelar inte huvudrollen, det gör debatten. (Eftersom det är en fin, gammal möteslokal stöttar kommunen med ett förmånligt lån. Har ni vägarna förbi så tag en titt på väggmålningarna av Hadar Tilja med Rönningemotiv!)
Efter en halvtimmes föredragningar (rekordkort) är fältet fritt för att släppa lös den demokratiska lägesenergin. Där var de arga som befarade att det skulle byggas villor i Barrtorpsbacken. (Så är det inte, en del byggrätter planeras däremot på platån längs Sandbäcksvägen i Sandbäcksområdet.) Jag hoppas de blev lugnade.
Här fanns ägaren till en större fastighet som blir berörd av en planerad gång- och cykelväg längs järnvägen till Södertälje. ”Berörd” är kanske ett överhetsperspektiv, det handlar om att kommunen vill förhandla till sig en sträcka av ägarens mark. Då får man förstå att de får en att haka upp sig med frågor som ”Vad har du för belägg för att det kommer att cykla några där?”
Damen som sett grannfastigheten byggas ut med vatten och avlopp (VA) får tyvärr vänta några år till. Gränser för planområden (där VA byggs ut) är nästan alltid orättvisa och tyvärr tar det tid att ”processa fram” detaljplaner och bygga VA.
Många i västra Rönninge har väntat i decennier på att VA ska byggas ut. Det handlar om ett intrikat triangeldrama mellan ekonomi, tomtstorlekar/boendemiljö och att få skolkapaciteten att räcka till när det ska styckas av och flytta in nya kommuninvånare.
En desillusionerad kvinnlig Rönningebo kunde därför berätta släktlegenden från tre (?) generationer tillbaka då man byggde en häck mot en obebodd grannfastighet. ”Där skulle det snart byggas”, hette det då, 1908. Grannfastigheten i fråga är fortfarande obebyggd…
I debattsvängen fanns också frågan om varför det måste ligga ett vägreservat tvärs över grönområdet med sagoekarna, Ekdalen/Källdalen. Rönninge kan nämligen inte trafikeras med normal SL-buss och vill vi – så småningom – ha den kollektivtrafik som gäller i det övriga civiliserade Sverige behöver vi en bussgata där. ”Ja, men SL kan minsann köra fullstor skolbuss på de befintliga vägarna”, framförde någon. ”Ja, så är det”, tvingades jag medge, suppleant i SL-styrelsen utan att veta varför denna paradox rullar på. Inte kan det väl bero på att man lägger anbud i det ena fallet, men måste trafikplanera för en helt ny linje i det andra? En sak är klar; det får bli hur det blir med vägen, men ekarna ska stå kvar.
Mötet avslutas i någon slags ”krutrökens värdegemenskap”. Alla (inte många) är inte nöjda, men man tycker oftast att ”det var ett bra möte” (”i alla fall”, brukar en del lägga till). Fler småleenden än kvarvarande ilska dock. ”Democracy in action”, typ. Och en pärla i jobbet för mig.
PS Bilden visar Centralhuset vid Rönninge station.
PPS Ett utförligt referat från mötet kommer snart på www.salem.se.
Smör eller kanoner på overhead
"Ekonomi är läran om att prioritera om resurser ska användas till smör eller kanoner" har någon sagt. I lördags sällade vi moderater i Salem oss till den engagerade skara som inte bara önsketänker om skattepengar och service utan också törs välja mellan olika "helt nödvändiga" budgetposter. Hur vi gör? Det gäller att tänka på medborgarperspektivet. Alltså; får Salemborna verkligen nytta av om vi säger "ja" till dessa nya pengar? Hur fungerar verksamheten idag, får vi valuta för de pengar vi anslår? Finns det "luft" i någon budget eller argumentation?
När resonemangen löper över overheadbilder späckade med siffror, interpunkterade med röda markeringar som ska angripas särskilt, hoppas vi att det vi presterar under tre timmar en vacker lördagsförmiddag någotsånär rimmar med vad som förväntas av oss. Upp till bevis under valåret 2006!
PS Resultatet? En veckas budgetgenomgång samt förhandlingar med fp, c och kd återstår. DS
När resonemangen löper över overheadbilder späckade med siffror, interpunkterade med röda markeringar som ska angripas särskilt, hoppas vi att det vi presterar under tre timmar en vacker lördagsförmiddag någotsånär rimmar med vad som förväntas av oss. Upp till bevis under valåret 2006!
PS Resultatet? En veckas budgetgenomgång samt förhandlingar med fp, c och kd återstår. DS