Man kan undra över Mona Sahlin
(Bild från riksdagens hemsida)
Man förundras över ett parti som skaffar sig ledarskapsproblem när alla från början utesluter männen från det yttersta ledarskapet. I synnerhet om det inte finns någon självklar kvinnlig pretendent som vill ställa upp. Inte blir det lättare för partiet när en stenhård jantelag lyder som i princip tvingar eventuella kandidater att glida på sanningen, om de vågar vara intresserade.
Man kan undra - kanske rentav beundra - Mona Sahlin för att hon vågar ställa upp, när hon i praktiken varit långt ifrån något förstahandsval. Jag har debatterat mot henne ett par gånger på 1980-talet och tyckte det var en mycket trevlig person, med ett karismatiskt tilltalssätt gentemot människor. Samtidigt slås man av att det politiska anslaget nu känns ganska invant.
Man undrar framöver hur den politiska debatten blir med Mona Sahlin versus Fredrik Reinfeldt m fl. En sak är klar: som moderat bör man inte underskatta Mona Sahlins möjligheter att överraska.