Kalderén 2009

Signalistsoldater som avskjutit pansarskott med gott resultat.

 

Jag är en stolt morbror. Min systerdotter har ryckt in och gör lumpen på S1 i Enköping. Jag lyssnar på hennes stories om marscher, skytte, logementskompisar och befäl. Det är samma glädje och kamratskap jag upplevde själv för en del år sedan, nästan samma jargong. Det gör gott att höra.

Dock är det ganska fantastiskt att få höra hur tjejer stortrivs i den militära miljön som nu med ganska små medel anpassats för att killar och tjejer ska göra lumpen tillsammans. Tänk, att det fungerar. Att höra Anna berätta hur mycket utrustning de ska släpa på är för mig ett gott tecken på att Försvaret lyckats.

Jag har lite svårt att hänga med i omvandlingen från invasionsförsvar till (så kallat) insatsförsvar; för mig verkar det handla om att försvaret enbart ska inriktas på internationella insatser. Men utbildningen verkar fungera bra. Och de bär tyngre och marscherar längre än vi gjorde i Flygvapnet. Fast våra blå permisuniformer var snyggare. Och visst unnar man fler att få garva åt alla lumparhistorier?