Kalderén 2009

                     


I fredags fick jag möjligheten att representera landstingsmajoriteten på "Resenärsforum", ett samarrangemang med Kollektivtrafikant Stockholm. PPP-lösningar var den röda tråden. PPP står för Private Public Partnership, d v s privat finansiering av offentliga investeringar. Privata företag, banker, konsortium bygger och driver offentliga anläggningar som betalas av allmänheten i form av vägavgifter (motsvarande) eller av den offentliga sektorn genom skatten. Arlandabanan och Öresundsbron är de två exemplen i Sverige, bra exempel tycker jag.

Det allmänna budskapet var fler spårvagnar och "light rail"-lösningar, t ex genom att konvertera stombusslinje 4 i Stockholms innerstad till en spårvagnslinje. Snabbspårväg Syd (Älvsjö-Fruängen-Kungens Kurva-Flemingsberg) är ett annat exempel som tilltalar undertecknad.

Trafikkonsulten Björn Sylvén visade en uppskattad bildpresentation som formade sig kring två lite väl förenklade framtidsbilder; staden som är gjord för bilen (med breda statsmotorvägar i Los Angeles som hotbild) och staden med gaturum för människorna (Paris, Zürich) med spårvagnar. Nu tror jag inte Stockholms och Stockholmsregionens framtida strategier förtjänar Los Angeles som hotbild, men visst är Björn Sylvéns strömlinjeformade och futuristiskt formade spårvagnar läckra som vision.

Det har varit trögt i portgången för PPP-lösningar, främst tror jag p g a det stora beroendet av staten för statsbidrag till väg- och spårinvesteringar. Jag hoppas detta nu kan lösas upp så att PPP-lösningar kan bli aktuella i Stockholmsregionen och annorstädes. Det finns oerhörda investeringsbehov inom Vägverket, Banverket, landstinget och SL, om vi ska vänta ut konkurrensen om de begränsade investeringsmedel som knappast räcker till går många nyttopotentialer förlorade. Samtidigt tror jag inte att fler spårvagnar är den allomfattande lösningen, väginvesteringarna är minst lika viktiga för Stockholms län. Södertörnsleden (Huddinge-Masmo) samt Förbifart Stockholm (Kungens Kurva-Ekerö-Vällingy-Häggvik) är två avgörande projekt för den södra länsdelen. Men visst måste det till nytänkande.

Frågan är vilka lösningar som vinner kampen om gaturummet? Frågan är också om det är en kring en begränsad mängd offentliga skattemiljarder kampen ska stå eller om PPP-lösningar kan bli ett alternativ, t o m ganska snart?

När vädret ter sig såhär återkommer direktbussen till Salem - i trafik.

Man slutar aldrig att förundra sig över det politiska fenomen som kallas trängselskatt. Vi från Salem var besvikna när vår direktbuss 745X drogs in efter det att försöket med trängselskatt upphörde vid årsskiftet. Trängselskatten kommer att få sin renässans, men nu som en slags futuristisk vägavgift för att delfinansiera nya vägar i regionen (bl a Förbifart Stockholm som såväl behövs). De kommande penningarna till väginvesteringarna hindrar dock inte att jag  i tisdags fick nöjet att sitta på SL:s styrelsemöteoch uppleva ett beslut att återstarta 745:an mellan Salem och Fridhemsplan, vilket sker i höst förutsatt att trängselskatten återinförs. SL:s motiv är att trängselskatten kommer att öka behovet av buss- och pendeltåg.

Salems kommun har skrivit ett kritiskt brev för att få tillbaka direktbussen, nu ger det lön för mödan. Sträckningen blir bättre, det mesta pekar på att 745:an enbart ska trafikera Salems kommun innan färden anträds på E 4/E 20 in till Fridhemsplan. SL har tänkt sig sträckningen Söderby Park - Skyttorpsvägen - Salems centrum - Säbytorgsvägen - över Tvärvägen och sedan ut på motorvägen. Ett alternativ kan vara att gå från Salems centrum direkt ned till Rönninge station och sedan ut på motorvägen. Vi har en bra dialog med trafikplanerarna på SL, så vi får se hur det blir. Enligt uppgift är 20-minutstrafik 06.00-09.00 (i ena riktningen) och 15.00-18.00 i omvänd vektor.

Det går snabbare att ta sig till sta´n. Vi får ett bra alternativ till pendeltågen. Direktbussen är ett bra miljöval. Politik är inte bara elände.

Per-Inge Isheden är en av flera sevärda konstnärer som finns inom Salems gränser. Min egen - högst amatörmässiga - karakteristik vill ge följande beskrivning av hans verk. De är väldigt stämningsfulla när de fångar upp sommarljus eller en gatlyktas skimmer i novembermörkret. Per-Inge Isheden skildrar essensen i motivet med generösa, färgbemängda penseldrag som lyser upp sinnet med en slags emotionell energi. 

Som ni märker är det lätt att tycka om Per-Inges alster. Bland motiven finns många vyer från Stockholm och även Rönninge. Det finns en ytterligare dimension. I ett slags kollage har Per-Inge placerat Marilyn Monroes och John Lennons ansikten bland olika kända motiv. Det enklaste är att inte försöka analysera detta, utan bara konstatera att det är häftigt.

Jag har förmånen att dagligen beskåda två av Per-Inges verk på nära håll. I kommunens reception finns en mosaik som slår det mesta. Uppbyggd av färgade skärvor, klockboetter och små, rostiga stålfragment har Per-Inge lyckats skildra kommunens och sockens historia under några hundra år.



(Från konstnärens hemsida med tillstånd.)

Till mitt rum har jag fått välja tavlan ovan. Den för tanken till barndomens somrar, i detta fall juni 1967, med det varma solljluset som belyser växterna i vasen och tidningen. Även om rubriken talar om sexdagarskriget (min utgångspunkt), inspirerar tavlan till varma minnesbilder. 

 Ni måste titta in på hans hemsida.