(Klipp från SvD 31 maj)

Igår var vi några borgerliga politiker som fick det tvivelaktiga nöjet att uppleva hur SL-styrelsens vänstermajoritet beslutade om mobilfria zoner i SL-trafiken. Längst fram och längst bak i bussar, tunnelbanor och pendeltåg ska det vara mobilfritt. Det här kommer inte att fungera!

Visst är det jobbigt att som medpassagerarna behöva lyssna till högljudda, privata samtal i mobiltelefon om middagsmat, senaste utekvällen m m. Men är detta rätt väg att få stopp på det? Kommer de som blir uppringda och "sitter fel" verkligen att knäppa av samtalen? Flyttar man flera vagnar för ett kort samtal? Framför allt, hur går det i rusningstid när man är glad över att överhuvud taget få en plats? Hur kul är det att behöva säga till en medpassagerare som "sitter fel" och svarar i mobilen? Vilka stämningslägen ska uppstå kvälls- och nattetid när det kan vara oroligt i T-banan? Hur många vågar säga ifrån?

Hur kan man påstå att beslutet är till för elallergikerna när det - milt uttryckt - finns rätt gott om elektroner i såväl T-banevagnar som pendeltåg p g a all starkström och elektronik?

Beslutet stöds av (s), (v) och (mp). Uppenbarligen tror man att förbudet kommer att efterlevas. Är det rosenröda drömmar eller "gröngölig" beskäftighet? (Vi ska komma ihåg att det är miljöpartiets käpphäst vi pratar om.)